Detroit är bilindustrins huvudstad och det är också Detroit som är vaggan för skivbolaget Motown. Bolaget startades av Berry Gordy i slutet av femtiotalet och Gordy, som själv arbetat på Ford, översatte bilindustrins löpande band-princip till musikindustrin. Ett antal låtar gavs sedan ut med rasande fart och nu firar skivbolaget femtioårsjubileum - vilket har gett Sony anledning att släppa Singstar Motown.
Egen genre
Med speciellt sound
Motown är soul, men det är egentligen en genre i sig själv, mycket tack vare det speciella sound som artisterna som getts ut via bolaget har haft i sina låtar. Det lyckades föra upp några riktigt stora stjärnor på musikhimlen, bland annat Jackson Five, Diana Ross och Marvin Gaye.
Alla dessa artister och en hel del till finns med i samlingen. Totalt är det 30 låtar. Vi hittar bland annat Lionel Richie, Smokey Robinson, Stevie Wonder och The Temptations. Allt andas Motown och det är lätt att i varje låt känna igen det karaktäristiska sound som Motown var – och är – kända för. Här finns tamburiner i bakgrunden och en sångstil som påminner om gospel.
Skönt gung
Men en stor utmaning
Gunget i Singstar Motown är hur skönt som helst, men soul är en speciell musikgenre och förmodligen måste man gilla låtarna ordentligt för att vilja lära sig dem. Problemet med många av låtarna i den här samlingen är att de är en lite för stor utmaning för oss som inte har varit med när de verkligen var populära.
Flera av låtarna har de flesta av oss hört i något sammanhang, som exempelvis när Marvin Gayes ”Let’s Get it On” spelas upp i ”Nio och en halv månad” då Hugh Grant och Julianne Moore befinner sig i sängkammaren. Men även om vi hört dem förut så är de svåra att lära sig och om man inte verkligen gillar soul så kan tröskeln bli lite för hög.
Ett annat problem är att Singstar-spelen är som bäst när det är fest, men det känns inte riktigt som rätt samling låtar att ta fram för oss som inte var med när det begav sig. Förmodligen riktar sig Singstar Motown mot den äldre publiken. Visserligen kan vi andra ta fram skivan när vi vill känna vindarna från femtio-, sextio- och sjuttiotalet, men håller det i längden? Troligen inte.
Ett litet plus i kanten får det för att Sony och London Studios lyckats gräva fram så många originalvideor. Trots det så går det inte att ge Singstar Motown mer än ett medelbetyg, det är ett schysst spel för rätt publik - men inte mycket er än så.
