Bakom den mjuka garnestetiken döljer sig en mekanik som inte håller hela vägen.

Vi borde sluta bedöma plattformsspel efter tuggmotstånd. När allt kommer omkring är det ju hur tuggorna smakar som betyder något. Och Yoshi's Woolly World lämnar efter sig en söt eftersmak. Jag är inte förvånad. #Good-Feel visade ju prov på rejäl feel-good redan i Kirby's Epic Yarn. Inget snack om att de vet hur man bygger plattformare man snarare myser än nöter sig genom.

Med sina virkade gräsängar, lavafloder som ser ut som halsdukar, hoptråcklade bergskedjor och broderade kakfat råder det inga tvivel om att teamet har gjort det igen. Yoshis karakteristiska ägg är givetvis garnnystan och dem kan han skjuta för att väva fram nya plattformar. Sött så det förslår. Aww-o-metern fortsätter att slå genom taket när jag placerar min Amiibo-samling på Wii U-kontrollen. Yoshi i Mario-, Zelda-, Toad-, och gud vet vad-kostymer är bedårande bekantskaper.

Yoshi i garn är minst lika näpen som pastellfärgade Yoshi.

Dock är det mer stjälpande än hjälpsamt att trycka in en fysisk garn-Yoshi i den digitala världen. Det säger sig självt att det är knepigt att styra två yoshis med en kontroll. Tyvärr känns det inte heller som att Good-Feel lyckats fullt ut med tvåspelarläget. Banorna känns handgjorda för ensamvargen och inte två äventyrhungriga dinosaurier. Det njutbara kaoset övergår lite för ofta i irriterande stök och så fort en av spelarna halkar utanför den trånga skärmen är det tack och adjö.

Och den söta bismaken är inte långvarig. Yoshi's Woolly World har inte de mest oförglömliga banorna. Och även om det är ett karaktärsdrag som ger med sig ju längre jag kommer blir det aldrig lika minnesvärt som i spelets kladdkritiga anfader: tjugoåriga Yoshi's Island. Ljuvligt rara inslag som när Yoshi förvandlas till motorcykel, parasoll och koloss är över i en handvändning, och de chocksöta bossarna är chockerande lättsmälta. Just här hade det faktiskt krävts lite tuggmotstånd.

Bossarna ser ofta så snälla ut att det är svårt att ha ihjäl dem.

Botemedlet mot skuffelserna stavas estetiken, så klart, men också hoarding. Banorna bjuder på rikligt med gömda blommor, garnnystan och stämplar att som en tok samla på. Helt i linje med garntemat hittar du hemlisarna genom att dra i lösa trådar, följa efter virkade fjärilar och rulla garn-Chain-Chomps. Lyckas du håva in nog med prylar låser du upp nya banor och fler Yoshi-varianter.

Yoshi's Woolly World är inte samma fullträff i det spelmekaniska som i det estetiska. Det kommer aldrig att bli ett nytt Yoshi's Island. Å andra sidan är det av helt annan kaliber än semikatastrofen Yoshi's New Island och växer sig starkare ju längre spelet lider. Och även om det inte dröjer sig kvar blir jag glad. Ibland kräver vi köttigt tuggmotstånd men ofta kommer vi långt nog med en söt karamell.

Skicka en rättelse