Wet

Wet är som en blandning av filmerna Wanted, Matrix och Kill Bill. Du börjar äventyret i Chinatown, San Francisco och snart befinner du dig i maxade strider där du hoppar, springer, rullar, glider på knäna samtidigt som du i slow motion skjuter på allt som rör sig. Med svärd, pistoler och en vass tunga förtjänar Rubi sitt uppehälle genom att ta sig an mer eller mindre skumma uppdrag.

Akrobatik och våld

Men ingen medkänsla här inte

Om det är empati, vänskap eller djupa dialoger du är ute efter, så är Wet helt fel. Däremot får du så det räcker och blir över vad gäller våld och avancerad akrobatik. Akrobatiken som Rubi behöver utföra ser ibland ut att kräva en hälsena eller två, hon hoppar på väggar och snurrar runt sig själv i en och samma rörelse. Men att spela är inte särskilt svårt, man lär sig snart kontrollerna och på den normalsvåra nivån så är motståndet inte så komplicerat.

Hela spelet färgas av en B-filmskänsla, vilket är ett medvetet drag från utvecklarna. Det lyckas till viss del, särskilt när det gäller klippen mellan spelmomenten. Ibland blir det riktigt bra och vi kan ana en hel del arbete bakom berättelsen.

Kanske tack vare filmkänslan ställs vi också inför en av de bättre biljakter vi upplevt i ett actionspel av den här typen. Rubi sitter på ovansidan av en bil hon hoppat på, medan mängder av skurkar försöker skjuta ner henne. Färden går först genom centrala San Francisco och vidare ut på den välkända Golden Gate-bron. Det går snabbt, det är svårt och hela tiden får man en känsla av att det här kommer att gå åt skogen. Men är du duktig på att skjuta och samtidigt reagera snabbt när du behöver hoppa av den bil du klänger dig fast vid klarar du dig undan i sista sekund.

Tyvärr blir Wet aldrig särskilt spännande efter att man klarat av de första nivåerna. Även om miljöerna skiftar från San Francisco via Texas till Hong Kong så är spelet upplagt på ungefär samma sätt. Hoppa, rulla, spring, ducka och anfall allt som rör sig tills dess att du kommer till slutet av banan. Där gäller det att stänga dörrar som fulingarna dyker upp ur, samtidigt som du undviker att bli ihjälskjuten. Visst blir det gradvis svårare, men det är knappast särskilt upphetsande. Du kan uppgradera Rubi med nya akrobatiska trick och ge henne mer livskraft, men det hjälper föga vad det gäller att lyfta spelet.

Rubi ser rött

Ibland är världen enfärgad

Utvecklarna har slängt in ett speciellt spelläge, kanske för att de visste att det behövs mer för att den här typen av spel ska nå långt. När Rubi blir förbannad blir hon det på allvar. Hon ser bokstavligen rött, och hela spelet går över i en röd ton där allt är svart eller rött. Musiken, som för det mesta är bra, blir våldsammare och allt känns väldigt stressat och galet. Jag kan förstå varför det här spelläget finns med, men när man befunnit sig i den röda, galna världen ett par gånger blir man själv lika förbannad som Rubi.

Ett annat problem är att närvarokänslan varierar. Ibland känner man att det hettar till, man bryr sig då om hur det går för hjältinnan. Men efter ett tag känns striderna oengagerade och det känns alltmer som att man sitter och tittar på en film där handlingen upprepar sig själv.

Wet har vissa moment som sticker ut, men inte tillräckligt mycket för att skilja det från den enorma mängd liknande spel. Är du på jakt efter en stunds avkoppling med en hel del hjärndöda strider där blodet skvätter på väggarna och liken travas i högar, då är Wet ett bra köp. Vill du ha något mer, exempelvis något som kräver tankeverksamhet eller ett spel som inte är 110 procent linjärt, då rekommenderar vi att du slänger ett öga på något annat.