Robin Hood i cyberspace, kan det vara något? Thomas Was Alone-skaparens nya försöker smyga sig in i våra hjärtan.

Rob Locksley har tröttnat på skurkaktiga kapitalister som suger ut folket. Uppenbarligen inspirerad av Twitch ger han sig ut i cyberrymden för att livestreama en serie simulerade rån mot rika skurkar – som folket sedan kan utföra när de sett hur man gör.

Med andra ord är ditt jobb att smyga dig igenom #Volumes stiliserade, isometriska pusselbanor. Du smyger förbi vakter och annat som står i din väg, för att sno åt dig alla juveler som ligger och skräpar här och var på varje nivå. Jämfört med Mike Bithells förra spel, det älskvärda #Thomas Was Alone, så är det här betydligt mer ambitiöst både grafiskt och spelmekaniskt.

2000-talets Robin Hood är en AI. Förstås.

Volume är inte särskilt svårt, egentligen, men det kan vara frustrerande ändå. Det ligger i stealth-genrens natur. Det är utmanande nog att tvinga en att tänka till ibland, och det inte att fuska sig fram på ren rutin i längden. Du måste alltid använda miljöerna och de prylar du hittar på banorna för att ta dig i mål. Däremot är pusseldesignen bitvis lite ojämn. De flesta av de 100 nivåerna är roliga, men någon enstaka gång här och var känns designen något oinspirerad. Parad med en lite oförutsägbar AI kan det leda till smärre frustrationer. Det går att missbruka det generösa checkpoint-systemet, vilket kan kännas lockande ibland på de mindre roliga nivåerna.

I början är det enkelt att bara trycka längs väggar och smyga förbi vakternas synfält (representerat av randiga koner som visar vad de ser), men i lagom takt introduceras du för fler och fler inslag. Du kan spola i toaletter eller vissla för att lura bort vakter, du kan kasta ut lockbeten och till och med söva dem med en förlamningspistol. Olika hjälpmedel är tillgängliga på varje bana, så hur du tar dig an utmaningen beror på miljön, motståndet och vilka prylar spelet ger dig just då. Du kan alltså inte förlita dig på en favoritpryl att använda hela tiden, utan måste jobba med olika förutsättningar på varje nivå.

Älskvärd AI

Estetiken är riktigt läcker, och smart användning av färger gör att jag inte tröttnar på de egentligen enahanda miljöerna. Vad jag däremot tröttnar på är den ganska intetsägande huvudpersonen. Ibland missar jag helt vad han säger, eftersom rösten liksom flyter in i bakgrundssorlet. Däremot är Alan en utmärkt karaktär. Det är lite ironiskt eftersom Alan inte är en person, utan den AI som Rob har kidnappat för att använda i sina rebelliska syften.

Het på gröten är aldrig bra i smygspel.

Alans funderingar kring sin situation, och kommentarer om omvärldens ibland väldigt komiska reaktioner på det Rob gör, är det som gör berättelsen i Volume intressant. Det pulserande hjärtat i det här spelet tillhör den enda huvudkaraktären som inte är mänsklig. Det bör också nämnas att Andy Serkis är med i en liten men väldigt underhållande roll som überskurken själv. Varje gång han dyker upp och är allmänt elak är en ynnest.

Allt som allt är Volume ett imponerande litet spel som gör mycket med sitt enkla grundkoncept. Något ojämn bandesign och det faktum att Rob själv är så blek drar ner helhetsintrycket något, men det bör inte hindra dig från att ge det en chans om du känner dig svältfödd på bra smygarspel.

Fotnot: Vi har spelat pc-versionen av Volume. Det finns också till PS4 och ska komma till Vita.

Skicka en rättelse