Jag är född och uppväxt utanför Karlstad. Hockey har alltid funnits med där i samtalet. Värmlänningar älskar sitt Färjestad (i alla fall när det går bra, vi är ganska bortskämda). Själv brydde jag mig föga under min barndom. Det fanns roligare saker att bry sig om – jag visste mer om Mario än om Loob. Det var först i och med #NHL 95 (DOS-versionen, så klart, vad annars?) som jag verkligen hajade grejen med håcki.
Det var min lillebror som beställde spelet på postorder. Det tog en evighet för paketet att komma fram, och varje dag jävlades jag med den stackaren och sade att spelet kommit men att jag körde över det med en moped. Brorsan blev väldigt arg. Varje dag samma dans. Fråga mig inte varför.
Svenskt i målet.
All irritation gick över när vi började spela, dock. Det är ett av mina bästa spelminnen. Jag, lillebror och alldeles för många timmar NHL 95. Vi blev så pass bra på det att matcherna inte sällan slutade med långt över 20 mål. Handbollshockey.
Sedan dess har jag följt serien. Även om jag önskar att någon hade kört över förra årets utgåva, det fattiga #NHL 15, med en moppe.
Stark comeback
Nog om det förflutna. Är #NHL 16 den återgång till storform som vi hoppas på? Jo, mestadels. Framför allt så återkommer en hel del av det innehåll vi saknade förra året. Be a GM och Be a Pro känns mer kompletta igen, man kan köra ligor både on- och offline och vi får också ett lagbyggarläge i HUT (som FUT i #Fifa). Även småsaker som att kunna köra straffläggningar finns här. På rak arm saknas inget vad gäller just spellägen.
Även det omtyckta EASHL-läget, med sex mot sex spelare, är tillbaka – dessutom förbättrat med mer balans. Istället för att levla upp och få lag fulla av enorma, oövervinnliga monster, så väljer man nu bland olika spelartyper och försöker få ihop välbalanserade lag. Det krävs mycket samarbete för att få det att fungera, snarare än förlita sig på enskilda spelares skicklighet. Det är ett fantastiskt spelläge, som garanterat är allra bäst om du bildar ett lag med fem vänner.
Tränaren tvingades säga åt honom att göra något åt mjällproblemet.
Tyvärr har servrarna varit ganska opålitliga, men förhoppningsvis rättas det till inom kort. Med så många online-möjligheter är det ju viktigt att servrarna flyter på fint.
NHL 16 är dock fint även för den som gillar att spela ensam, med ett gediget Be a GM-läge som, trots röriga menyer, känns roligare att spela än på åratal. Delvis tack vare ett hyfsat fyndig moralsystem där du måste bemöta spelargnäll lite som i Football Manager-spelen.
Anfall är bästa försvar
Anfallsspelet är den stora styrkan på isen i NHL 16. Med det nya trainer-systemet är det lättare än någonsin att lära sig spelets alla finesser, dessutom. Med trainern påslaget får du tips på vilka manövrer du kan eller bör göra i alla lägen, vilket gör årets utgåva till den kanske mest nybörjarvänliga av alla NHL-spel sedan införandet av skill stick-systemet (som inte är helt lätt att bemästra för den ovane) i #NHL 07.
För mig, som kände mig ganska rostig, var trainern väldigt hjälpsam och lät mig snabbt komma in i kontrollerna igen. Den har däremot inte lyckats få mig att bemästra försvarsspelet ännu. Även om NHL 16 har en ganska simulatorbetonad känsla så är det fokus på snabbt, explosivt anfallsspel som gäller. Det gör det svårt att försvara, särskilt som tacklingarna känns klenare än någonsin. Om du ställer in spelet i arkad-läget istället för simulering så blir det lättare att klubba ner motståndarna, men i gengäld känns inte skridskoåkningen lika tung och gedigen.
Tycker du fortfarande skill stick är svårbemästrat får du hjälp av NHL 16.
Resultatet för mig är matcher med enorma mängder mål åt båda hållen, för det är så förtvivlat svårt att hålla tätt bakåt jämfört med att skapa framåt. Det är egentligen mitt enda ordentliga klagomål på hur spelet fungerar ute på isen. Dynamiken i matcherna väger ofta över mot all-out anfallsspel.
Eller ja, ett klagomål till har jag. Men det har inte med själva skridskoåkandet att göra, utan med de tafatta kommentatorerna. Det är möjligt att det är realistiskt, och att NHL-kommentatorer är så här menlösa och korkade (jag tittar extremt sällan på NHL-hockey), men jisses vad jobbiga de blir väldigt snabbt. De häver ur sig fåniga one-liners och självklarheter och börjar väldigt snabbt upprepa sig. Kommentarer om att ”man kan inte göra mål om man inte träffar nätet” blir snabbt sjukt irriterande.
Det är bara en detalj i sammanhanget, dock. Som helhet är NHL 16 ett rejält kliv tillbaka mot toppen. Det är ingen revolution, men formkurvan pekar uppåt och det är himla roligt att spela igen. Moppen får stå kvar i garaget i år.
