Vad tänker du på när du tänker på sjöstrider? Själv finner jag att mina tankar ofelbart dras till kampen under vattnet. Några av mina bästa spelupplevelser har jag tillbringat några hundra meter under en isig Atlants krusiga yta, medan brittiska jagare strött sjunkbomber som konfetti runt min stackars ubåt, eller framför en sonarskärm med fyrkanter och streck som enda grafiska flärd.
Därför är jag kanske inte den första att kasta mig över Wargamings försök att åstadkomma en #World of Tanks-variant på den saltstänkta sjön, men lite nyfiken är jag ändå.
Ducka!
Nyfikenheten omsätts snabbt i praktiken, en nedladdning senare är jag igång med #World of Warships och upptäcker direkt att ett och annat har förändrats sedan jag provade betaversionen — för att inte tala om sedan jag spelade World of Tanks eller #World of Warplanes. Det här är ett spel i samma serie, om man nu kan kalla det så, men med betydligt långsammare och större farkoster.
Det är dock fortfarande ett gratisspel där du kan köpa till spelpengar för riktiga diton, och i vanlig ordning går det enbart att spela online, med eller mot andra spelare. Inte för att du behöver köpa några låtsaspengar, här finns ingen guldammunition att köpa, så det enda du kan lägga dem på i dagsläget är ett enda, unikt skepp som inte skiljer sig nämnvärt från de du samlar på dig ändå. Och #Wargaming har valt att inleda varje spelares flottkarriär med enbart kryssare — ett slags mellanting som är krigsfartygens motsvarithet till ett semikolon: de är bra till något, men ingen är riktigt säker på när man ska använda dem.
Jag börjar alltså med en amerikansk och en japansk kryssare. Fler nationer kommer, bland annat britter och ryssar, men än så länge finns det bara två teknologiträd att sakta, sakta jobba sig upp igenom. Efter att par sjöslag har jag lyckats sänka ett antal skepp och samla på mig en lagom hög erfarenhetspoäng (jag inser senare att det kanske mest beror på att du i början är låst till att spela co-op-matcher mot bottar, vilket inte framgår särskilt tydligt). Det är dags att uppgradera till nivå två av tio, och skaffa mig en jagare!
På jagarjakt
De betydligt mindre jagarna är rappare, mer manövrerbara och kan både lägga ut rökridåer och skjuta torpeder. Tyvärr är deras pansar lika motståndskraftigt mot fientlig eld som fuktigt toapapper och de har kanoner som jag inte ens besvärade mig med att använda då de i stort sett inte gör någon skada alls på fiendens större kryssare. Jag dör ofta och mycket, och lär mig snabbt att man inte tjänar något på att spana eller lägga rökridåer, eftersom det enda som belönas med pengar och erfarenhet är att sänka fiendeskepp. Så lär jag mig hur torpederna funkar, tar skydd bakom öar och bastantare allierade, och lyckas så småningom sänka mitt första slagskepp — en stor upplevelse med vilka mått som helst.
Uppgraderingar och annat känns igen från World of Tanks och World of Warplanes.
Sådär håller det på. Så småningom kan du låsa upp slagskepp (de första dyker upp på den tredje nivån i teknologiträdet) och lite längre fram hangarfartyg (nivå fyra). Som hangarfartygsförare slåss du lite annorlunda: du skickar ut dina jakt- eller attackflygplan på uppdrag och hoppas att de dels ska hitta fienden och dels träffa något av värde. Samtidigt försöker du själv att hålla dig undan fiendens betydligt mer välbeväpnade skepp, oftast genom att segla fram och tillbaka längs kartans bakre kant.
Det är väl inte riktigt lika kul att skicka ut flygplan på måfå som att avfyra en episk bredsida från ett större slagskepp, men om man har ett mer taktiskt sinnelag så är det kul som variation. Vilket osökt för mig till det som fattas i World of Warships: variation! Du slåss ständigt på ungefär samma kartor, som redan till att börja med är ganska lika varandra. De olika skeppen har visserligen olika styrkor och svagheter, men skillnaden är inte alls enorm. Och det du i praktiken gör är att försöka missa en massa öar samtidigt som du siktar och med jämna mellanrum trycker på avtryckaren för att skjuta en salva, tills du dör eller ditt lag vinner.
Allt är inte nattsvart: om du sjunker slocknar elden.
Visst är det kul att klättra i xp-trädet. Det är alltid roligt att ta ut ett nytt skepp ur hamnen och se vad det går för på böljan den blå. Men i slutänden spelar det ingen roll ur vilken vinkel man ser det: World of Warships är byggt på ständigt nötande, att göra samma sak om och om igen. Det är visserligen föregångarna World of Tanks och World of Warplanes också, men där finns det mer att köpa och leka med än här. Installera det gärna, det är gratis och du kommer säkert att ha skitkul i minst en vecka. Men det lär dröja innan det här spelet når sin fulla potential.
