Konami har haft ett hemskt år, men PES 2016 är ljuset i tunneln.

Hur bra ett sportspel är bestäms nästan helt och hållet av en sak – möjligheten att variera sitt spel. Att det går att vinna matcher på vilket sätt som helst, så länge spelaren utför taktiken noggrant och med fingertoppskänsla. Jag har upplevt få spel som levererar det lika bra som #PES 2016.

#Konami verkar vara i fritt fall sett till speldelen av sin verksamhet. Nyligen rapporterade en fransk spelblogg att företaget helt och hållet slutar producera spel med stor budget och istället fokuserar på mobilspel (samt pachinko-maskiner och gym). Undantaget är Pro Evolution Soccer-serien. Det innebär att den egenutvecklade Fox-motorn bara kommer att användas till bollfysik och kollisionsberäkningar i nickdueller framöver. Tur då att den verkar vara som gjord för att hantera just det.

När PES tog steget in i den nya generationen förra året märktes det direkt att Fox-motorn skulle bli räddningen för en serie som under flera år sakta men säkert halkat ner i dyn. Det fanns ett embryo till något riktigt bra i #PES 2015 och med årets upplaga har Konami omsorgsfullt byggt vidare på den kärnan.

Regniga glidtacklingar är alltid ett äventyr.

PES har alltid varit bra på att fånga känslan och essensen av olika spelares stilar. I PES 2016 når det en ny nivå. Efter ett antal timmar testade jag för första gången att spela med Chelsea. När Eden Hazard fick bollen, klämde sig fram mellan två spelare strax utanför straffområdet och vek fram en passning med utsidan av foten var det som om något klickade till. Njutningen i att veta en spelares eller ett lags styrkor och kunna utnyttja dem för att vinna är enorm.

Traditionellt sett har fart varit den viktigaste egenskapen i fotbollsspel, en snabb ytter eller anfallare har varit orimligt viktigt för anfallsspelet. I PES 2016 är snabbhet fortfarande ett bra sätt att skapa målchanser, men långt ifrån det enda. Spelare som normalt sett varit frustrerande ineffektiva i spelen på grund av att deras främsta egenskaper varit fysiken eller tekniken får här upprättelse. Tottenhams ytterspelare Lamela och Chadli, som båda gillar att kliva in centralt med bollen, kan använda sin fina touch för att hålla undan motståndare. Andy Carroll kan använda fysiken för att låsa fast bollen och låta mittfältarna fylla på. Det är mer krävande än att bara hålla inne sprintknappen, men också ändlöst mycket mer givande. Framför allt är det ljuvligt att spelet tillåter vitt skilda spelstilar att vinna.

Köttigt och rättvist

Konami har jobbat hårt på sitt kollisionssystem i årets PES. Det låter som en tröttsam klyscha som marknadsavdelningen lyfter fram i en bullet point-lista, men faktum är att arbetet med fysikmotorn gör hela PES 2016. Positionering och momentum betyder allt för att vinna en duell och såväl glidtacklingar som nickdueller ger en tillfredställande rättvis och köttig känsla. Detsamma gäller för bollfysiken. Nyansen i hur bollen beter sig är riktigt bra och bollbanan känns så gott som helt frikopplad från förutbestämda mönster. Det leder till sportspelens viktigaste aspekt - oförutsägbarheten. Precis som i exempelvis ett MOBA-spel behöver samma premisser inför matcherna kunna resultera i helt olika scenarion, annars dör intresset ganska fort.

Neymar-licensen är tryggad.

Med små subtila medel som kontextkänslig bolltouch och avslut ges spelaren precis lagom mycket hjälp för att skapa ett härligt flöde, utan att det känns som att spelet går på räls. Det är också svårare att nå fram med genomskärare än i föregångaren, tack vare att AI:n är mer responsiv. Med små rörelser stängs ytor och spelarna anstränger sig för att få en touch på bollen för att hindra passningarna eller skotten att nå fram. Om motståndaren spelar disciplinerat försvarsspel är det härligt krävande att skapa målchanser, utan att vara frustrerande.

Målvakterna har länge varit ett sorgebarn. I PES 2016 har de fått en drös nya animationer och är betydligt bättre på att agera mångsidigt. Mest imponerar frilägena, där anfallaren ganska ofta får se avslut nudda undersidan av en hand eller studsa mot insidan av ett ben innan bollen landar i mål. Det känns helt enkelt dynamiskt och äkta. Fortfarande släpper målvakterna in lite för många bollar där avslutet hamnar löst och nära kroppen, särskilt om spelarna rör sig i sidled när de avslutar, men det är ett stort steg framåt.

Ett fall framåt

När det kommer till spellägen finns det mesta vi kommit att förvänta oss av ett modernt sportspel. Onlinedivisioner låter dig spela enstaka onlinematcher med målet att samla ihop tillräckligt många poäng på tio matcher för att avancera en serie. Be A Legend sätter dig i skorna av en befintlig (eller nyskapad) spelare som ska ta sig uppåt i karriären och nå landslaget, medan lagspel online ger dig chansen att spela med 21 andra spelare. MyClub är en djup men rörig variant av #Fifas FUT, där du samlar på spelare och använder in game-valuta för att köpa nya “kort” till din samling. Enspelarläget som de flesta lägger mest tid på är antagligen Master League. Det har fått sig ett rejält ansiktslyft och påminner nu om #Football Managers gränssnitt. Bortsett från några nya nyanser får vi vad vi förväntar oss även här.

Det luktar storförlust för sydamerikanerna.

Om spellägena känns plikttrogna men smått oinspirerade kan man säga raka motsatsen om PES modcommunity. Eftersom en av PES svagheter i kampen mot Fifa alltid varit bristen på licenser har det växt fram en inbiten skara som gör ett enormt jobb med att ta fram till exempel dräkter och loggor. Redan på releasedagen fanns en omfattande fil med alla detaljer till engelska ligan redo. Att lägga en dryg timme på att implementera de licenser man saknar är väl spenderad tid och ökar känslan i spelet rejält. I nuläget verkar det dock som att modscenens arbete bara kommer PS4-ägare till godo, Xbox One har fler hinder för att lägga till extern data.

PES representanter brukar alltid hamra in budskapet att spelet på planen är det enda som räknas. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är en av få aspekter där spelserien verkligen kan konkurrera med Fifa. Men när spelet på planen är så här fantastiskt skönt och bra är det lätt att ge dem rätt.

Faktum är att i PES 2016 har Konami skapat ett av de bästa fotbollsspelen genom tiderna. Då kan man köpa några klonkiga spellägen och brist på licenser.

Fotnot: Vi har spelat PS4-versionen av PES 2016.

Skicka en rättelse