Jag får fortfarande ont i ryggen när jag tänker på den gången då jag spelade lite gårdsbasket med mina bröder. Förmodligen rörde jag muskler som inte rört på sig sedan jag föddes, för jag fick en fullständigt abnorm träningsvärk dagen efter.
Numera föredrar jag min korgboll digital. Inte minst för att min kroniska värk gör att jag inte kan sporta, oavsett eventuell träningsvärk. Förutom i spelform då, som sagt. Men med spel som #NBA 2K16 känns det helt okej att inte ha möjlighet att beträda verkliga spelplaner. Det är nämligen ett ganska så fenomenalt sportspel.
Habil basket som hade mått ännu bättre av lite tutorials.
De som har spelat tidigare utgåvor vet precis vad som väntar – hyperrealistisk basket med grafik så autentisk att man nästan blir svettig bara av att kolla på den. Det är en intensiv och snabb gestaltning av basket som fångar flytet i spelet och atmosfären i arenorna utmärkt. På planen är NBA 2K16 extremt övertygande.
He got game
Årets stora nyhet är att Spike Lee har skrivit och regisserat kampanjläget, där du tar rollen som en ung, lovande basketnörd vid namn Frequency Vibration (jo, han kallas faktiskt så). Det är ett småroligt litet avbrott för den som vill ha lite gammaldags drama mellan sina matcher, och att börja med skolfotboll för att nå toppen är rätt lockande ändå.
Spänningen avtog mot slutet av matchen.
Däremot är karaktärerna vandrande klyschor och själva storyn är en rätt oengagerande såpa med onödigt långa mellansekvenser. Det är fortfarande hyfsat underhållande, men att Spike Lee är inblandad ger det inte någon filmisk kvalitet, direkt. Det spelar dock mindre roll, då du helt kan välja bort det och bara spela en liga – eller försöka göra karriär som tränare. Just tränarläget har en del fyndiga idéer, till exempel att ägaren ställer specifika krav – som att besegra vissa lag eller att göra värvningar. Det ger helheten lite mer krydda. Även om det är själva matcherna som är den stora dragningskraften även där, förstås.
Det tog 33 år, men till slut fick One on One: Dr. J vs. Larry Bird en uppföljare.
Onlinedelen är det som fått mest kritik tidigare, och även här är det just beslutet att kräva att du är inloggad hela tiden som ställer till det. De gånger servrarna strular blir det jobbigt, då de flesta spellägena inte går att komma åt om du inte är inloggad. Det är naturligtvis helt onödig frustration, och något jag hade hoppats slippa i årets utgåva. Trots detta är det svårt att inte rekommendera NBA 2K16 både till entusiaster och de som är nyfikna på sporten. För nybörjare kräver det lite tålamod att sätta sig in regler och kontrollsystem, men det är en angenäm utmaning. Och man får garanterat ingen träningsvärk heller.
Fotnot: vi har testat PS4-versionen av NBA 2K16.
