Att Fallout 3 var ett av fjolårets bästa spel är inget att orda om. Höga betyg och bra försäljning bidrar till att spelet fått en "Game of the Year"-behandling. Denna utgåva innehåller originalet och alla släppta expansioner. En given vinnare - om det inte vore för buggarna.

Expansionerna är fem till antalet och vardera bidrar med cirka fem timmars utvidgad speltid, vilket i slutändan resulterar i att spelet expanderar rejält. "Guld!", tänker du och slickar dig runt munnen, och det med all rätt. Frågan är bara om du inte kommer bli besviken.

Fem expansioner

... to rule them all...?

Först ut är Operation Anchorage där det första du möts av är ett snötäckt berg. Uppdraget är att via en simulator lära de kinesiska kommunisterna att man inte ska bråka med de amerikanska styrkorna. Allt görs med större variation än i originalet, samt att vi äntligen får se snö i Fallout 3.

Därpå följer The Pitt, där du antingen hjälper eller motarbetare en slavdrivare som låter människor offra sina liv för att berika sig själv med oändliga mängder pengar. Miljöerna är kanske inte allt för olika de du är van vid men en viss variation kommer du allt stöta på då du blickar ut över en rödfärgad himmel med siluetten av en klassisk stålindustri som fond. Inte helt olikt de bilder de bilder vi har av Ryssland under andra världskriget.

Broken Steel har mindre miljövariation men desto starkare story och bra mycket mer varierade uppdrag. Episka strider blandat med lugnare partier och ett expanderat karaktärs- och fiendegalleri. I Point Lookout tar vi båten till träskmarkerna i Maryland. Här får du fritt utforska träsket och dess starka huvudspår. Enligt undertecknad är det här den bästa av expansionerna.

Left 4 Dead på rymmen.

Den femte och sista expansionen heter Mothership Zeta och det är den svagaste i raden. Här zappas du upp i ett flygande tefat och agerar försökskanin åt de gröna varelser som befolkar skeppet. Jämfört med de andra expansionerna är miljöerna tristare än i originalspelet, de består av 100 procent korridorer och små utrymmen. Även storyn känns jämförelsevis svag.

I vilken ordning du tar dig an expansionerna står dig helt fritt. Utöver nya platser får du ett högre leveltak, expanderad vapenarsenal samt möten med fler skruvade karaktärer än vad Twin Peaks någonsin innehållit, och det är förstås positivt.

Twist och tango är olika former av dans

Bugg däremot är en del av Fallout 3

Fallout 3: Game of the Year Edition hade lätt kunnat vara en fempoängare, men det är det inte. Buggarna var många redan tidigare och de har ynglat av sig. Min Playstation hänger sig titt som tätt. För att förtydliga problemet: det har den aldrig gjort innan. Vidare har laddningstiderna nästintill fördubblats. Möjligheten att installera PS3-versionen saknas, vilket betyder att du kommer stöta på hack i bilduppdateringen; blu-ray är som bekant lite segare än än dvd.

Allt detta är faktorer som bidrar till ett lägre betyg än vad vi gav originalet. Det som skulle kunna ha blivit den ultimata Fallout-upplevelsen blev istället en enda lång frustrerande spelupplevelse. Framtida patchar må lösa dessa problem, men att recensera ett spel för vad det kan bli i stället för vad det är, är helt uteslutet.

Slutresultatet är tvetydigt. Å ena sidan har ett underbart spel expanderat med klanderfria och smått fantastiska nya upplevelser. Å andra sidan verkar utvecklarna ha satt en praktikant på buggtestningen. Detta resulterar i att spelet blir en buggfest likt den vi får se på Finlandsfärjorna då överförfriskade medelålderssvenskar möter taxfreesprit och tro sig behärska dansen. Inte speciellt tillfredsställande.

» Läs vår recension av Fallout 3

Skicka en rättelse