Du har rockat med gitarr, hamrat på trummorna och nu är det dags att börja jonglera med skivor i DJ Hero. Vi tror att du kommer att tycka om det.

För ganska precis fyra år sedan släpptes det första #Guitar Hero, en händelse som var hyfsat uppmärksammad i spelpressen men som i stort sett ignorerades av musikbranschen. Jag kan tänka mig att #Harmonix och #Red Octane fick slita väldigt hårt för att säkra de 30 licensierade låtarna spelet innehöll. Och ändå var de tvungna att göra egna covers på dem.

Idag är situationen annorlunda. Den #femte delen (i alla fall den med en femma i namnet) innehöll inte mindre än 85 låtar och varumärket omsätter miljarder. Få band tackar förmodligen nej till chansen att vara med och originalinspelningar är numera standard. Efter att alla traditionella instrument fått plastavgjutningar och när det är det dags för den elektroniska dansvärlden att erövras, eller vardagsrumifieras, är de namnkunniga artisterna inte sena att ge expertfeedback, fronta specialutgåvor, delta i reklamfilmer men framförallt bistå med låtar och unika mixar. DJ Hero innehåller totalt 93 specialgjorda musikaliska utmaningar, fast då får vi tillägga att en del spår återkommer i flera mixar, Rihannas ”Disturbia” och Gwen Stefani ”Hollaback girl” dyker till exempel upp i tre olika varianter.

Same same

But different

Alla som har spelet Guitar Hero känner inledningsvis igen sig i spelmekaniken. Men istället för en rak highway är DJ Heros krökt för att efterlikna en snurrande skiva. Den medföljande trådlösa skivspelarkontrollen har en roterbar tallrik med tre stycken knappar och till vänster sitter en crossfader (spaken du växlar mellan spåren med), ett vred och en knapp. För oss som är vana med Guitar Heros fem knappar och strängsubstitut ser det väldigt enkelt ut på håll, men gosse, det blir nog så avancerat när du försöker kordinera höger och vänster hand under de mer intensiva passagerna. Lite som att göra cirkelrörelser på magen med ena labben medan den andra klappar på huvudet.

De två yttre knapparna symboliserar låtarna varje mix är uppbyggd av och mittenknappen går till effektslingan. Dessa ska du trycka på i takt precis som i gitarrkusinen men där stannar också de flesta likheter. För att hänga med i mixen måste du ha crossfadern i rätt position (vänster, höger eller neutralt i mitten) och ju högre svårighetsgraden är, desto oftare måste du byta. När notknapparna bildar långa streck är det dags att scratcha och det är inte bara skivjuck som krävs, du måste även hålla in rätt knapp och släppa i rätt tid. Till en början krävs det bara att du drar tallriken fram och tillbaka efter eget tycke men från ”hard” (den fjärde av fem svårighetsgrader) och uppåt visar pilar exakt i vilken riktningar du ska scratcha. Ser du en båge över ett spår (eller ibland flera) kan du använda vredet för att påverka ljudet och tillfälligt boosta poängmultipliceraren.

Det finns även en variant på "star power", här kallad "euphoria", vilken aktiveras med knappen bredvid vredet när du klarat utvalda, blått lysande delar. Förutom att öka poänginsamlandet har den även en taktisk funktion då spårväxlingen blir automatisk; mycket trevligt vid tillfällen då den stackars plastklumpen måste ryckas i oftare än @Tompa justerar hörsnäckan på PRO-sammankomsterna. Din prestation mäts dels i poäng men framförallt i stjärnor och dessa har fått en mer betydande roll i jämförelse med kusinerna - du kan nämligen inte misslyckas hur dåligt du än spelar.

Va!?

¿Qué? Pardon? Was? Woot?

DJ Shadow

Du läste rätt, i DJ Hero är det omöjligt att bli utbuad och utkastad från en låt, när du missar blir det spåret istället tyst ett tag för sedan komma tillbaka. Det störde mig något enormt till en början, att klara en låt i Guitar Hero på de övre svårighetsgraderna är ju en stor del av spelupplevelsen men ju mer jag spelar desto mer vänjer jag mig vid upplägget. Spelar du på en högre nivå än du klarar av får du heller inte några stjärnor, vilket gör att du inte kan ta dig vidare eftersom ett visst antal gula himlakroppar krävs för vare avancemang. Du tvingas därmed sänka din ambitionsnivå. Efter ett par timmar med spelet har jag kommit över förlusten av belöningskänslan en klarad låt ger, den manifisteras istället i en högre highscore men framförallt i de efterlängtade fem stjärnorna och att det faktiskt låter bra. Upplägget är såklart i grund och botten ett designbeslut för att locka till sig en bredare målgrupp men jag tror inte det hade varit en lika stor sak om vi inte hade blivit indoktrinerade med Guitar Heros variant från start. Det går att kanske att jämföra med regenerande hälsa som också fick mycket skäll i början men som idag mer eller mindre är standard.

Två varianter på delad glädje - ytterligare ett skivdäck eller gitarr

Spelet bjuder även på möjligheter för dig som vill dela din musikupplevelse med andra, tar kompisen med sitt skivdäck kan ni spela både med och mot varandra. På tio av mixarna är det dessutom möjligt att koppla in kompletterande gitarr, som när Mötorheads "Ace of Spades" möter Noisas "Groundhog".

De många timmarna med Guitar Hero förstör något av upplevelsen i början. Att spela på medium, där långtifrån allt som händer i låten kräver någon manöver från mig, känns segt och jag har svårt att känna svänget i musiken. Det är först när svårighetsgraden höjs till hard och jag får utföra mycket av mixandet som jag kommer på mig själv att stå och stampa takten och leva mig in i rollen som DJ. Activisions senaste Hero-titel kräver därför några timmar innan den faktiskt blir lika magisk som första gången du hängde på dig en plastgitarr och tog de första trevande ackorden. Ger du det en chans är det en minst lika fenomenal och medryckande upplevelse.

[video=3978]

Skicka en rättelse