Likt stavhoppargiganten Bubka har Infinity Ward gång på gång höjt ribban och med Call of Duty 4 satte de den så högt att konkurrenterna haft svårt att komma i närheten. Kan de själva komma över den, eller till och med höja den igen? Modern Warfare 2 gör ett allvarligt försök.

Det första som slår mig när jag sätter mig ner för att spela igenom kampanjen är att Infinity Ward tycks ha lagt mer krut på handlingen än tidigare. Den är mer än bara en ursäkt för att skjuta terrorister. Insikten kommer till mig redan när jag ser på introfilmen och glädjande nog är det här ett tillfälle då det första intrycket stämmer.

Intressant handling

- Infinity Ward visar en ny sida

Spelet är en direkt fortsättning på #föregångaren och åter är det ryska terrorister som agerar antagoinster. Jakten går emellertid inte riktigt som den ska vilket får minst sagt tragiska följder. Du tvingas därför agera som flera olika soldater för att hitta den ansvariga för kaoset. Just det att huvudrollen delas mellan flera karaktär gör att striderna utspelas i vitt skilda miljöer, vilket är en av kampanjens verkliga styrkor. Du har säkerligen redan sett både snöskoter- och dyksekvenser, men under spelets gång stöter du även på beväpnat motstånd i bland annat Rio de Janeiros slumkvarter och några hundra meter från Washington-monumentet.

Precis som i föregångaren är kampanjen uppdelad i tre akter på totalt 18 uppdrag som bjuder en intressant handling med en hel del vändningar. Förstapersonspangare har en tendens att bli enformiga men inte i Modern Warfare 2, och det är mycket tack vare tempoväxlingar och uppdrag som faktiskt skiljer sig från varandra. Det som står ut mest är givetvis det omtalade terroristuppdraget. Även om det är en rätt obehalig upplevelse och inte något speciellt rent spelmässigt så rättfärdigar det sin existens genom att vara en viktig del av handlingen. Det kan hoppas över om du så vill, men för storyns skull är det en god idé att ändå ta sig igenom det.

Omväxling förnöjer, även när det bara handlar om miljön.

Självklart finns det inslag som inte är helt klockrena. Den som har svårt för scriptade sekvenser kommer hitta mycket att störa sig på. Personligen har jag svårt att se det hemska i det med tanke på hur mycket det hjälper berättandet, men även jag reagerar på det ett antal gånger. Den ojämna AI:n är en annan akilleshäl: ibland smart som en elitsoldat och ibland dum som en säck sågspån. Jag minns särskilt en sekvens där jag i ett par minuter bara stod och väntade på att offerlamm efter offerlamm skulle klättra uppför en stege så att jag kunde hugga dem med min kniv.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse