Ibland strävar man så hårt att knyta ihop alla trådar att man lindar in sig, ofta helt utan anledning. Rise of Legends är i grund och botten ett klassiskt RTS. Du bygger baser, utvecklar dem och färdas svärtade kartor igenom för att leta resurser och sedermera strida mot alla enheter du inte själv skapat. Konceptet är familjärt och få genombrott har skett i genren de senaste 10 åren. Märkligt nog är Rise of Legends ett trevligt, kompetent och gediget spel – trots att det inte förnyar genren avsevärt.

Gemytliga filéer

RoL kräver alltså inte mycket försnack. Tre raser fajtas om makt och utrymme med olika medel. Somliga är uppfinningsrika och somliga nyttjar magi. Olika spelstilar passar bättre till olika fraktioner, och det mesta känns välbalanserat redan från start. Fantasifullt och charmigt. Stämningen spelet igenom doftar av steampunk varvat med kolonisation och lite renodlad sci-fi. Överhuvudtaget känns spelet som en blandning av en hel hoper spel (och filmer för den delen). Emellertid känns inget som direkt stöld. Man har bara trakterat kniven tjusigt och trancherat filéer från de bästa i genren. Här finns mycket värt att nämna som är bra. Spelet är föredömligt lätt att komma igång med, du kan få tips (specifika för varje fraktion eller överlag) och interfacet är överskådligt. Det gläder också att det detta till trots finns en del djup och inställningar för de som suktar efter sådant. Musiken är en positiv överraskning och bitvis bland det bästa man hört på länge. Den långa kampanjen såväl som skirmish-bataljer med en uppsjö kartor och alternativ torde göra spelet långlivat. Kombinationen enkelhet - helhet håller tillsammans med spelarvänliga detaljer fanan högt.

Och lite skav

Som så ofta finns det tyvärr anledning att gråta ut vid klagomuren. I det här fallet handlar det mest om ljud och bild, ai och en handling som inte riktigt griper tag trots uppenbara försök. Kombon ljud och bild känns i mitt kräsna tycke något ålderstigen (ett arv från föregångaren månne?). Det är verkligen inget fel på den grafiska stilen som sagt, som både är charmig och kreativ. Visuella ting allena har heller aldrig sänkt ett spel. Men i brist på annat måste man ju som svensk klanka på något... Kanske är jag petig men jag saknar det där riktiga grafiska skimret. Med ljudet är det precis likadant. De trista och gamla ljuden (är det knallpulver ni har i bössorna, gubbar?) hade gärna fått ersättas av en mer detaljrik och fyllig ljudbild.

Intelligensen hos dina soldater är heller inte den bästa. Trupper kan mycket väl stå och titta på fast deras kamrater slåss mot övermäktiga odds tio meter bort. De träder också regelbundet över den skiljelinje mellan dina ägor och fiendens som kostar dig hälsa att överträda. Detta trots att man har ”defensiv” markerat som stridsläge. Denna petitess irriterar då man strategiskt positionerat sina trupper på rätt sida och väntar på att fienden istället ska trampa över klaveret, så att säga. Till sist noterar man lätt att storyn inte engagerar en märkbart. Trots en varsam invaggning i händelseförloppet saknar manuset skärpa.
Överlag är Rise of Legends emellertid ett gediget hantverk, tro inget annat. Det avnjutes bäst en kulen kväll nu när solen äntligen fattat grejen.

Testsystem:

AMD Athlon XP 2700+
1 GB RAM
GeForce 6800 Ultra