Charmtrollet Sackboy försöker frälsa mobila spelare. Mycket är bekant men slarv och ensamhet sätter käppar i hjulen.

En revolution för genren? Skamlös stöld? Eller rentav en kombination? #LittleBigPlanet charmade de flesta när det släpptes till Playstation 3 förra hösten. Grundidén är traditionellt plattformsskuttande och kryddat med fysikbaserade pussel, stöd för upp till fyra spelare och möjlighet att bygga, byta och bedöma banor har det fått massor av beröm.

Störtskön estetik i miniatyrformat.

När nu julhandeln åter står för dörren släpps passande nog en version av spelet till Playstation Portable. Den vilar på samma grundstomme och trots att det lilla bärbara formatet inte på långa vägar klarar lika mycket som kraftpaketet PS3 hänger förvånansvärt många saker kvar. Baneditorn till exempel, ett kraftfullt verktyg som låter den tålmodige knåpa ihop avancerade skapelser. Också möjligheten att dela dessa över nätet följer med, och därmed kan du också att hämta, betygsätta och avnjuta andra spelares hemmabyggen.

Socialt stympat

Så långt imponerar det småväxta LittleBigPlanet. Men ganska snart efter att man satt tummen på styrspaken ger sig ett stort bekymmer tillkänna - det är en ensam spelupplevelse. Inte fel i sig, exempelvis Mario agerar ju (#nästan) alltid solokvist och få bråkar om det. Problemet är att evolution är svår att backa, Playstation 3-versionen skämde bort oss med ett underbart flerspelarläge där ett par polare förstör och hjälper om vartannat. Allt det får jag klara mig utan i PSP-versionen och hur charmig den än är kvarstår faktum - LittleBigPlanet är vansinnigt mycket roligare tillsammans.

Ett av få problem med originalet var bitvis fladdrig styrning. Spelet har tre djupdimensioner och karaktärerna justeras automatiskt mellan dem när de hoppar genom luften. Styrningen blev därför inte alltid så exakt som önskat. I nyversionen försöker utvecklarna undvika problemet genom att bara ha två nivåer i djupled. Klok idé, men kontrollen brister på andra områden.

Sackboy deppar i sin ensamhet.

Karaktären styrs uteslutande med den analoga styrspaken och där går viss precision förlorad, även om det fungerar dugligt. Värre är att styrningen bitvis är gravt opolerad. Hopphöjden stympas om du står mot ett hinder och har riktningsknappen mot det. För att få tillräcklig höjd måste du alltså släppa styrspaken, vilket sabbar flytet ganska rejält. En annan flytdödare är att karaktären tenderar att fastna i banan, med påtvingat självmord som följd. Själva döden gör ingenting (evigt liv råder, detta för att svårighetsgraden höjts) men en aning mer finslipning skulle inte ha skadat.

Det lilla LittleBigPlanet är en charmig historia med utmärkta möjligheter att hämta, dela och skapa nytt material. Den som möter Sackboy för första gången kommer få en trevlig upplevelse, trots de ibland frustrerande kontrollerna. Men med originalets storhet i bakhuvudet känns den här varianten för avskalad och tam. Den väcker glada minnen om hur makalöst kul modernt plattformsspelande kan vara. Men man kan inte leva på andras storhet.

» Recension: LittleBigPlanet på PS3

[video=3269]

Skicka en rättelse