När man ser en soldat ur MEC-styrkan köra en bensinslukande muskelbil från 70-talet vet man säkert att striderna har kommit till McDonalds förlovade land. Man skall inte heller bli förvånad om det kommer en kines farande i en rejäl amerikansk lastbil.

Den magiska siffran är tre. Tre nya flygplan och tre nya helikoptrar, i Kinas fall är det Fantan Q-5 och WZ-11, för MEC är det SU-39 och EC-635 medan USA får nöja sig med A-10 och OH-6A. Dessa hittar man så klart i respektive hemmabaser och i de andra baserna kan man numera hitta två (nej, inte tre) nya motorfordon; en muskelbil från 70-talet samt en trailer-dragare.

Flygfäna är väldigt lika mellan de olika länderna, på gott och ont. Helikoptrarna är av den lätta typen där försvaret består av kulsprutor och eventuella passagerare får sitta utanför. Flygplanen är alla av ensitsig karaktär och har tyngre blysprutor samt fyra bomber. Det blir tråkigt med dessa likheter samtidigt som jag förstår att DICE inte experimenterat mer med balansen.

Kartorna, som utspelar sig i USA, är även de tre till antalet och det är dessa som är något att ha i Armored Fury. Midnight Sun är ett klassiskt scenario. Det utspelar sig i Alaska och upplägget är två hemmabaser, sex baser mellan dem, en flod i mitten och på natthimlen en stor lysande måne som skiner på den pipeline striderna handlar om. I Operation Harvest har kampen kommit in en bit i landet och MEC har en försvarande roll då de börjar med nästan alla baser. Vid en första anblick påminner det mig lite om kartan Bocage till BF1942, men utan flygplan och endast stridsvagnar och de nya lätta helikoptrarna. I Operation Road Rage har MEC lyckats landstiga någonstans i södra USA och fajten handlar om en strategiskt viktig vägkorsning. Med två flygplan och en helikopter ska man försöka ta, och behålla, de fem baserna banan innehåller.

Precis som med förra Booster-paketet har jag drabbats av svårigheten av att prova balansen i spelet eftersom det än så länge är brist på spelare. Euro Force hade mer nyheter och det kändes som att utvecklarna brainstormat fram vilka nyheter som kunde stoppas in, medan det i Armored Fury handlar om standardkomponenter. I de olika styrkorna känns flygfäna bara som olika skal, ljud och namn medan det i övrigt är kopior av varandra. Samtidigt kan jag förstå att DICE inte vågar leka så mycket med balansen på kartorna. Precis som med förra paketet är det dem det handlar om, nya kartor, och avvarar du 80 spänn kan du få lite roligt en liten stund till. Betyget når tyvärr inte riktigt upp till den magiska siffran som annars genomsyrar expansionen.

Testsystem

AMD Athlon 64 3200+
1024 MB RAM
ATI X800XL

Skicka en rättelse