När stora delar av fritiden går åt till att skriva om spel som ramlar ner i brevlådan är det lätt att bli en aning blasé. De som kräver lite mer tid för att övertyga kanske avfärdas till förmån för Nästa Storspel™. Divinity 2 har precis allt emot sig, ändå levererar det en habil (men smått trasig) rollspelsupplevelse.

Som recensent är det största tjänstefel man kan begå att döma ut sitt testobjekt på förhand. Men rustad med ytterst knapp förhandsinformation (buggigt, kass optimering och tyskt) så var väl inte mina förhoppningar de högsta när jag startade Divinity II. Första timmen i Rivellons magiska värld uppfyller också varenda en av mina farhågor och ger ett katastrofalt första intryck. I inledningen hamnar jag i en ytterst traditionell fantasyvärld där jag förväntas genomgå en särskild rit för att förtjäna min titel som drakdräpare.

En kringstapplande hjälte ute på äventyr!

Det första som slår mig är hur skrattretande animationerna för min nykläckta hjälte är - figuren bokstavligen leviterar korta stunder över marken vid tvära svängar. Grafiken känns taskigt optimerad då precis allt inger en känsla av allmän tafflighet: kringvandrande bybor rör sig med ryckiga animationer och vad som borde vara ett mäktigt, brusande vattenfall liksom "hackar" fram det rinnande vattnet. Som om inte detta vore nog heter spelkaraktärerna saker som Hans och Gerald... Nog är det tyskt alltid. Helvetet hinner frysa till is innan det släpps ett vettigt tyskt rollspel, muttrar jag för mig själv medan jag råkar ut för en av de ökända, spelförstörande buggarna (evig laddningsskärm) som tvingar mig att börja om helt från början.

Ett rollspel som växer med tiden

Men tro't eller ej, Divinity II växer med tiden! Ju fler timmar man investerar i Rivellon, desto större blir lusten att fortsätta. Alla tekniska och spelmässiga skavanker till trots märker jag med tiden att stridssystemet är riktigt kul, och känslan av utforskande och karaktärsförbättrande sitter helt rätt i ett spel som annars gör så mycket fel. Att jaga värdefulla erfarenhetspoäng för att låsa upp nya förmågor och attacker är en morot så god som någon, och tack vare massor av riktigt givande sidouppdrag finns det alltid något att göra.

Du har alltid full kontroll över karaktärsutvecklingen och oavsett om du vill hoppa lite som du vill mellan klasserna eller specialisera dig (som krigare, ranger eller magiker) går alla alternativ lika bra. Spelet är ganska svårt, man blir snabbt och brutalt slaktad om man vandrar in i "fel" område för tidigt, vilket är uppfriskande då rollspel annars tenderar att bli enklare och enklare. Och ungefär halvvägs in i spelet, när jag äntligen fått mitt eget högkvarter och kan förvandla mig till drake, sitter jag alldeles uppslukad. Det är märkligt hur vissa spel kan få en att bortse från riktiga dundertabbar och ändå få en att spela vidare bara för det lyckats riktigt väl på ett visst område.

Striderna är helt klart spelets höjdpunkt.

Om du kan svälja spelets tekniska efterblivenhet, buggarna, laddningsskärmarna (HD-installation rekommenderas om du kör Xbox 360-versionen!), obefintliga fysik, lövtunna karaktärsutveckling (story-mässigt sett) och att de klassiska fantasy-klyschorna staplas på hög döljer sig en ganska rik och angenäm rollspelsupplevelse därunder. Om man tar det för vad det är - ett lite B-betonat actionrollspel med ett par fräscha idéer (läs folks tankar för att få reda på hemligheter!) - finns ingen risk att bli besviken. Utvecklarna Larian Studios är knappast de mest namnkunniga eller branschens bästa, men liksom tysk fulöl har sin plats fyller också Divinity II sin funktion i världen. Ibland fryser verkligen helvetet till is, och jag har hört att belgare lätt misstas för tyskar.

Vem fan spelar såna här skitspel? 24/01 Drakensang (ganska okänd men kul, dålig voiceacting dock), Risen (tror Risen fick 4/5 av Fz...) 22/01 Spelade en bit av det, men efter att dörrarna försvann efter någon laddning så tröttnade jag :/ Fixas det inte (utan att behöva börja om) så lägger jag ner det totalt :P 21/01 Tycker spelet verkade riktigt kul, kommer bara en patch som fixar de mest irriterande buggarna så kan man nog fördriva ett par timmar utan problem. Mysig värld, roliga karaktärer och bra upplägg (om än lite svåra fiender på vissa ställen). ;) 20/01 Oh... Fan också! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det ser ut som om jag glömde ändra min inledning till mitt förra inlägg :$:O... (jag har nu rättat till det, med kursiv stil) Jag tycker du gjorde rätt i att ge det en tvåa, även om jag minst skulle... 20/01 Tack för berömmet! Alltså, jag tycker också att det i grund och botten är ett ganska bra äventyr. Om det hade varit buggfritt och bättre optimerat så hade jag inte tvekat att ge det en trea. Men mitt samvete skulle aldrig förlåta mig om jag delade ut... 20/01 Godkväll, detta spel är helt ok. Men jag vill bara varna er där ute om att det kan få er på ett riktigt dåligt humör pga alla dessa buggar i spelet. Det som gör en ennu mer less över spelet är att det inte ens har stöd för varken SLi eller Crossfire. 20/01 Tja! Detta var väldigt bra skrivet! Jag håller med dig helt när du säger att spelet är buggigt. Men som du sa, quote: "Ju fler timmar man investerar i Rivellon, desto större blir lusten att fortsätta". Och det kan man lungt ta att säga. Spelet är faktis... 20/01 Skönt skrivet! väldigt underhållande läsning även om det verkar vara ett skitspel :) keep it up! 20/01 "Det är märkligt hur vissa spel kan få en att bortse från riktiga dundertabbar och ändå få en att spela vidare bara för det lyckats riktigt väl på ett visst område." Exakt så jag kände när jag spelade Two Worlds. Grymt lir, längtar som atans till tvåan:... 20/01
Skicka en rättelse