Kratos ultravåldsodyssé lider mot sitt slut. Varken gudar, titaner eller spelrecensenter visar sig stå emot hans skoningslösa vrede.



I den ena ringhörnan en mordlysten mytologisk muskelman som inte skulle tveka att döda sin egen familj om det skulle gagna honom på något sätt. I den andra ringhörnan står en man som redan gjort det. Kampen är vunnen redan på förhand. Hercules, utmanaren, är sugen på att axla krigsgudens mantel. Kratos försvarar dock inget - titlar betyder ingenting för honom - det enda han vill är att förstöra. I #God of War III är han också så mycket mer än krigets gud - han är apokalypsen själv.

Hercules faller. Hela den grekiska mytologins samlade stjärnor faller. Syndafloden, pesten och en uppsjö naturkatastrofer tar hand om resten. När Kratos står på Olympens topp och ser ut över den massiva, totala förödelse som drabbat världen i hans regi finns det inte längre någon återvändo. Det finns inget kvar att rädda.

Action med turbo

Vägen dit är lång, stenhård och oerhört underhållande. God of War III tar vid där tvåan slutade: Kratos har befriat titanerna och tillsammans bestiger de nu Olympen för sin slutgiltiga hämnd mot de grekiska gudarna. Kameran sveper in över de klättrande stenstoderna och presenterar en vy så storslagen att det är lätt att få svindel samtidigt som det är svårt att inte känna ett visst vemod över vad som komma skall. Sin vana trogen inleder Kratos i tvåhundra knyck. Banan som breder ut sig går längs titanen Gaias arm och lotsar spelaren metodiskt in i kontrollen igen.

Spelet inleds på titanen Gaias arm där skiten verkligen har träffat fläkten.

Bara minuter senare är man involverad i strid med självaste Poseidon. Jättelika vattenormar med hästhuvuden penetrerar Gaias kropp. Striden viner fram och tillbaka genom luften i det kanske mest spektakulära användandet av quick time events jag någonsin sett. När det hela är över har Kratos fallit hela vägen ner till Hades. Det är en lång resa tillbaka till toppen. Men är det något den askmålade mannen har så är det tålamod.

Kratos vs Dante

Det grekiska helvetet är påfallande likt Dantes version i #Dante’s Inferno. Inte överraskande då Dante byggde mycket av sin version av helvetet på den grekiska mytologin. Skillnaden spelen emellan är att God of War III gör så mycket mer av det - trots att det bara utgör en tredjedel av spelet. En enorm sal är knytpunkten. Här bär jättelika stalagmiter upp taket och känslan av uråldrig historia läcker ut genom sprickorna i grottväggen.

De här killarna försvarar sig bra. Synd bara att Kratos kan kalla ner sina egna män och bjuda på en egenkomponerad Spartan Shake.

Och det är inte bara grekisk historia. Tidigare (under striden med Poseidon) stötte man på den före detta krigsgudens Ares nedfrusna grav och här, djupt inne i Hades tempel, återfinns även Hades fru, Persephone, i en inglasad kista (som är en del i ett ganska roligt pussel). Har man hängt med Kratos äventyr från första början, både på Playstation 2 och PSP, nickar man gillande åt alla snitsiga hänvisningar #Sonys Santa Monica-studio slänger in. Hades är förstås överförtjust att ha Kratos i sin domän eftersom han äntligen får chansen att hämnas sin fru.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse