Prinsessan försvinner och rörmokaren springer efter. Men det är inte alls som du tror i parodispelet Kill the Plumber.

Alla som spelar vet vem Mario är. Oavsett vilken inställning du har till #Nintendo så har du säkert rusat fram med den mustaschprydde italienaren genom svampriket någon gång, kämpat mot elaka fiender och stöddiga bossar för att rädda prinsessan från sina kidnappare.

Om det nu är vad som egentligen pågår.

För visst har du också haft de där tankarna som innerst inne skvallrar om att någonting inte står helt rätt till i det färgglada landet? De som undrar om Mario i själva verket är spritt språngande galen – en svamppundande stalker som det slutligen slagit totalt slint för, och som nu mördar sig fram för att hitta sitt offer?

Stoppa monstret till varje pris! Förslagsvis genom att mosa honom med ett tungt block.

Indiespelet #Kill the Plumber bygger på dessa tankegångar och placerar mig i den fiendefauna som förstås visar sig vara helt oskyldig. Utvecklarna #Keybol har ingenting med Nintendo att göra och har inte några officiella licenser i bagaget, så rent tekniskt är det inte självaste Mario som måste bekämpas. Dock en slående lik arbetare med mustasch och röd keps.

[center]Here's Johnny Mario![/center]

För att stoppa hans galna framfart gäller det att ta kontrollen över goomba-liknande underhuggare, bossar med specialförmågor och de där stora stenblocken som gärna mosar meningsmotståndare under sin tyngd. Trots att det finns vissa inslag av plattformsdesign är Kill the Plumber främst ett pusselspel där det på varje kort bana gäller att lista ut hur man kan sabotera för rörmokaren.

Föga djup men ganska underhållande story.

Ibland placerar jag mig så att han råkar hoppa ner för ett stup. Andra gånger har han letat rätt på den där jäkla blomman, varpå jag måste navigera förbi farliga eldbollar innan jag kan döda honom med taggar, bomber eller en gammal hederlig spark i huvudet. Konceptet är onekligen kul, och några pussel är så där smarta att jag ler brett när jag lyckas lista ut dem. Men det finns också några tankenötter som känns opolerade och en smula opedagogiska.

Äventyret tar oss hela vägen ner i havet, där livet som bläckfisk hägrar.

Som några av er säkert vet går det redan att spela två gratisversioner av spelet i webbläsaren (Kill the Plumber och Kill the Plumber 2). De största skillnaderna mellan dem och den nysläppta Steam-versionen är att den sistnämnda har fler banor och spelbara karaktärer, en simpel världskarta, Steam-achievements och en prislapp på cirka 50 kronor. Om det är värt pengarna är upp till var och en att avgöra.

Oavsett kostnad så är det överlag inte någon vild känslostorm att ta sig igenom Kill the Plumber. Istället är det ganska exakt vad man kan förvänta sig av ett småskaligt pusselspel: en småcharmig och stundtals rolig tillställning som för det mesta puttrar runt kring omdömet “helt okej” under de två timmar den varar. Ett trevligt tidsfördriv med bonusen att man får trycka dit rörmokaren en gång för alla.

Skicka en rättelse