I takt med spelmediets ökande popularitet ser de stora utvecklarna till att ge majoriteten vad den vill ha. Kända namn är säkra inkomster, Need for Speed-serien är redan innan Most Wanted inne på tvåsiffrig upplaga och EA lär fylla kassakistan ytterligare. Frågan lyder: kan kvantitet vara lika med kvalitet?

Dagarna då storspel snitsades ihop på en kafferast är över. Teknikutvecklingens hysteriska tempo innebär att spelarnas krav ökat markant, inte minst vad gäller grafiken. Därför tar det inte sällan ett par år att snickra samman större projekt, åtminstone för tillverkare som inte vill bli hånade så snart den första skärmdumpen letar sig ut på nätet. Electronic Arts vägrar emellertid följa nyordningen. Fler och fler av företagets titlar ingår i serier med årligen återkommande releaser, främst sporttitlarna, men på senare år också långköraren Need for Speed.

Hur hinns detta med? En anledning är företagets storlek (man har massor av personal), en annan den vanligt förekommande kritiken att nykomlingarna inte innehåller mycket mer än uppfräschad grafik och enstaka nya eller omgjorda spelformer. Need for Speed: Most Wanted kommer blott ett år efter den förra instansen, Underground 2, och det ska sägas på en gång att nyheter utöver de förväntade lyser med sin frånvaro. Istället fortsätter man på den inslagna vägen (fläng runt fritt i staden, köp/sälj/utrusta bilarna), kombinerat med ett par framrotade godbitar från forna dagar, mest framträdande Hot Pursuit-spelens polisjakter. Vad gäller spelformer klarar sig circuit, drag och sprint kvar från Underground 2, ackompanjerade av nykomlingarna tollbooth (sträckkörning med tullstationer som tidskontroller) och speed trap (klockas av trafikradarstationer i så hög fart som möjligt).

Karriärläget drivs av en lövtunn story där du i rollen som staden Rockports främsta fartfantom toppar busförarnas svarta lista. På denna finns femton notoriska galenpannor med blyfot och smäckra kärror, med den gemensamma hobbyn att tävla om ära, pengar och bilar i högst illegala gaturace. När nykomlingen Razer genom sabotage snor dig på bil och förstaplats finns inte mycket annat att göra än att fixa ny bil och försöka återerövra tronen. Jakten börjar med att utföra ett antal uppdrag och därigenom få möjlighet att möta nummer femton på listan. Slår du honom väntar nya uppdrag för att slå nästa legend, och så vidare tills du slutligen är redo att visa Razor var skåpet rättmätigen ska stå.

Varje gång du slår en listmedlem vinner du en sudd slantar och din ryktbarhet ökar. Du får också välja två av fem bonusar, där två av dem ger gratisbiljett i tillbehörsbutikerna och tre avgörs av slumpen: pengar, straffimmunitet eller motståndarens bil. Uppgraderingar kostar annars pengar och är indelade i kategorierna aerodynamik, prestanda och utseende.

För att ta dig till tävlingarna kan du antingen kuska runt i staden och leta (lite som GTA-serien) eller via en meny snabbt och enkelt kastas till händelsernas centrum - utmärkt valfrihet. En nyhet som lär intressera vissa och förkastas av andra är gamebreaker, en funktion som saktar ner tiden avsevärt (läs: Max Paynes bullet time-läge). Rätt använd i trängda situationer kan den rädda loppet. Pursuitbreaker är en annan nyhet och går ut på att kartan under polisjakter förses med symboler för bräckliga byggnader (bensinstationer, radiomaster). Kör in i dessa och näraliggande förföljare får avsevärda problem att fortsätta jakten. Inte fel, då polisernas aggressivitet stiger i samma takt som ditt rykte (återigen: GTA).

I välkänd arkadracinganda är Most Wanted fullspäckat av kompromisslös attityd; heta bilar, svala snubbar och hård alternativ rock. Musiken utgörs till stor del av remixspår och innefattar artister som Chuck D (Public Enemy), Chris Vrenna (Nine Inch Nails) och Dave Lombardo (Slayer). Ändå är den förutsägbar i överkant - vilket känns mer dansband än alternativt. Nåväl, musik är en smaksak och ljudet sköter sig i övrigt bra. Detsamma gör grafiken - på pc. Xboxens höga ålder sätter käppar i hjulen för några grafiska excesser i den högre skolan. Å andra sidan levereras bilderna utan irriterande fartsänkningar. Med Windows-driven dator i grunden blir utseendet ett helt annat, synnerligen läckert lyder omdömet. EA ska ha beröm för att de inte hafsat fram en snabb konsolkonvertering, anpassning till olika plattformars respektive potential ses inte varje dag.

En bilpark bestående av 32 kärror (Golf GTI, Fiat Punto, BMW M3 och Porsche Carrera GT, för att nämna några) täcker in de flestas behov. Märkesmångfalden havererar dock än en gång på grund av extremt orealistisk körning. Bilarna beter sig visserligen sinsemellan annorlunda, men åtminstone jag finner föga glädje i att ratta ett specifikt märke när dess beteende inte står i relation till förlagan (man behöver inte ha kört dem för att veta att riktiga bilar svårligen fixar hårnålar i 180 blås). Körkänslan är okej så länge man är på det klara med att märkena är symboler, inget annat. Mindre okej är att reset-funktionen fortfarande kan användas närsomhelst. Släng in en begränsning, antingen tidsstraff eller att den endast fungerar när man står still. Se samtidigt till att en gång för alla ta bort gumminsoddseffekten (catch up, datormotståndarna dras till dig/bromsas av dig när avståndet växer).

Most Wanted är en trevligare bekantskap än de två senaste föregångarna. Skälen är flera: polisjakterna ger fortkörningen mer variation, singleplayerdelens huvudmål är roligare, ombyggnads- och utseendedelarna är nedtonade (du behöver inte mecka dig till leda för att få fart på kärran - passar arkadupplägget utmärkt). Skillnaden mellan Xbox och pc är försumbar (samma story, samma multiplayer). Själv tycker jag ickerealistisk körning som denna gör sig bättre på konsol, men det är måhända en smaksak. Betyget blir hursomhelst samma för båda varianterna.

Den korta period som förflutit sedan Underground 2 inverkar inte, bristerna beror inte på kort utvecklingstid (nyhetsbristen kanske undantagen). Gummisnoddseffekten är en gammal hatbekantskap som tydligen anses höra hemma i serien, hur trist den än är. Samma sak gäller de oförstörbara fordonen, som för varje ny upplaga känns mer och mer 90-tal. Ändå är detta en positiv överraskning med massor av trevliga göromål. Överlever du klagomålen väntar ett bra bilspel fyllt av hård attityd.

Uppdatering om spelet på Xbox 360: Fartkänsla kan upplevas på många sätt och att i Need for Speed: Most Wanted susa fram är ett bra steg på vägen. Spelet finns, förutom till plattformarna PC och Xbox, även till Xbox 360. Skillnaden är däremot hårfin. Innehållsmässigt är spelet identisk på alla dessa tre plattformar och grafikmässigt syns ingen större skillnad mellan Xbox och Xbox 360 medan skillnaden mellan konsolerna och datorn framför allt beror på vad du har i ditt chassi. Upplösningen är förstås något högre på Xbox 360 gentemot Xbox (förutsatt att du har en HD-kabel och HDTV), men när du susar fram i 300 km/h över en golfbana med åtta polisbilar efter dig så märks skillnaden knappast.

Testsystem 1: Athlon XP 3000+, Geforce 6800 GT, 1 GB RAM
Testsystem 2: Xbox
Testsystem 3: Xbox 360

Skicka en rättelse