Världen är full av simulatorer. Några är bra, många dugliga, vissa dåliga. Men ingen är som Bus Simulator 16.

Att göra ett spel populärt är enkelt. Basera det på ett vardagligt yrke, knöla in "Simulator" i namnet och sätt det vita Flight Sim-typsnittet på omslaget. Så, du har nu försäkrat dig om köpare lika förlåtande som Jesus.

Alla de här knepen kan #Stillalive Studios, och de klippklistrar formulan till #Bus Simulator 16. Men där genresyskon som #Truck Simulator och #Farming Simulator har en charm och en lockelse som får oss att ha överseende med bristerna, är Bus Simulator 16 häpnadsväckande primitivt.

Årets sannolikt bästa bussimulator.

Idén är det inget fel på. Kör buss, och driv och expandera ett bussbolag. Rutter ska planeras, bussar köpas och dekoreras, chaufförer anställas och pengar ska fås att rulla in. Ett enkelt och inte alls tokigt upplägg av klassiskt snitt: lite sim-ambitioner, lite management. Men utförandet är så taffligt att man inte kan låta bli att uppskatta gärningen, i alla fall ironiskt.

Min gamnackade chaufförs odramatiska liv piffas upp av inslag som att dörrar pajar (!), rullstolsbundna som vill ha hjälp på och av (!!) och klagomål på för hög (!!!) eller för låg (!!!!) värme. Men dramatiken i att huvudräkna sedlar och mynt (...) för passagerare som betalar kontant lyfter aldrig. Det är skittråkigt första gången, och inte roligare den femtionde eller trehundrade.

Det som ser ut som ett pianotangentbord ritat i Paint av en 5-åring är reklam, och arslet som sticker ut ur bussidan är dålig kodning.

Men det finns en tanke bakom både betalningen och de andra dramainslagen: tidspress. En klocka visar hur mycket tid du har på dig att nå nästa hållplats, och hinner du inte i tid blir det mindre pengar till bolaget. Mystiskt nog spelar det ingen roll om du kommer tre minuter för tidigt, men för sent straffar sig direkt. Kör du för fort eller mot rött (och ibland gult) kan det bli böter, och krockar du töms plånboken snabbare än på en Steam-rea.

Inledningvis är bara delar av staden Sunny Valley öppen att dra bussrutter i, men en kravlista berättar vad som behöver göras för att låsa upp nya stadsdelar. Den blir snart ganska komplicerad, och jag tvingades detaljgranska varje hållplats och varje rutt för att hitta en busskur som glömts på grund av det taffliga gränssnittet. Men folk med samma problem i ett supportforum hittade lösningen åt mig, och efter ett par timmars körning på samma sträckor som innan öppnar sig nästa stadsdel. Som i stort sett är exakt likadan.

Varning! Du är på väg att starta multiplayer.

Titta på bilden ovan. Det är en varning för att du inte kan stänga av multiplayer för den aktuella spelomgången om du väljer att sätta igång det. Rent praktiskt innebär det att rutter delas ut till och körs av vänner, alltså mänsklig hjälp för att driva bussbolaget. Varför det inte går att ha igång bara ibland kan man fråga sig, men något svar får man inte.

På den nivån befinner sig hela Bus Simulator 16: klantigt, amatörmässigt. Ta dramaturgin: bussdörren går ibland inte att stänga för att det står en passagerare i vägen. Du får kliva ur förarstolen, vandra bort och be personen flytta sig. "Of course!" säger människan och sätter sig. Rattstödet är på sin höjd tveksamt: min Thrustmaster T300RS fungerar grundläggande, men eftersom styrningen glappar sisådär 45 grader (trots 0 i deadzone) ger en Xbox-gamepad mer kontroll. Förmodligen tangentbordet också. Du måste hursomhelst använda båda – att be människan i bussdörren flytta sig går inte med gamepad.

Kampen om utmärkelsen "Den största enskilda bristen i Bus Sim 16" är hård, men vinns till slut av prestandan. Frameraten jobbar sig bara undantagsvis över 30-strecket, och emellanåt doppar den under 20. Det sitter ett Geforce GTX 980 Ti, en i7-processor, 16 GB minne och en rask SSD-disk i testdatorn.

Tänk på det när du tittar på filmen ovanför. Då ser du varför inte ens Jesus kan förlåta den här simulatorn. Kanske inte ens sim-anhängarna.

Skicka en rättelse