Pokémon har varit en självklar del av populärkulturen sedan Satoshi Tajiri skapade de små fickmonstren på 90-talet. Att det 2016 skulle förvandlas till en folkrörelse, det kunde nog ingen förutse. Vi ska försöka sätta betyg på spektaklet.

Min relation till Pokémon är i allra högsta grad nostalgisk. Jag uppskattade aldrig tv-serien som barn, då jag mest var intresserad av de lite häftigare serierna som Batman och Spindelmannen. Spelen var en annan femma, trots att jag aldrig kom i närheten av att bli någon mästare. Nu är jag 31 år gammal, har ett och ett halvt jobb och bor i Göteborg. Jag har en stor umgängeskrets och förra veckan blev jag helt besatt av fantasiväsen i #Pokémon Go.

Turista i din egen stad.

#Pokémon har sedan 1996 handlat om att bli tränare med egenhändigt infångade pokémon som befolkar världen. Konceptet är detsamma i Pokémon Go, men med skillnaden att världen är din egna stad. Med mobilens GPS-funktion i högsta hugg ger du dig ut i parker och på torg för att leta efter Pikachu, Squirtle och de andra gynnarna. Väl där ute hittar du pokéstops, som är utplacerade vid landmärken och genom att besöka dessa får du prylar som kan hjälpa dig i jakten på mästartiteln. Det är lite som att turista i den hemstad, men turistkartan har bytts ut mot en telefon. Dessutom kan du få pokémon-ägg som kläcks beroende på hur långt du gått.

Det är när du nått level fem som spelet börjar på riktigt, för det är då du kan börja träna och tävla om gym. Du väljer bland lagen Valor, Instinct eller Mystic. Det är i stort sett bara färgerna (röd, gul och blå) som skiljer dem åt. Gymmen är ofta utplacerade vid kyrkor eller andra större centrum. Att tävla om gym är väldigt “pang på rödbetan”: du väljer ut några av dina starkaste pokémon (styrkan visas i combat points), trycker för glatta livet och håller in för att ladda upp specialattacker. När du väl vunnit över gymmet några gånger blir det obemannat och du kan sätta in en egen pokémon för att försvara det.

En numera vanlig syn i landets alla parker.

Att färga din stadsdel med egna lagets färg är så klart något som lockar och jag själv blev nästan övertaggad av tanken på att färga Hisingen rött. Problemet är att det alltid finns någon med bättre pokémon och du ska vara glad om du får hålla gymmet i mer än fem minuter. Det är extremt lätt att ta över ett gym, men desto svårare att försvara det. Belöning får du i form av coin. Dessa kan du sedan köpa saker för. Problemet är att du med största säkerhet inte kommer att göra det. Du och ditt lag måste i stort sett bo vid gymmet för att ens ha en chans.

[center]Bli allra bäst och bygg upp ett lag[/center]

Pokémon Go är i sin nuvarande form ett rätt meningslöst spel, men samtidigt kan jag inte sluta spela det. Det är en anledning att gå utanför lägenheten och det har till och med engagerat mina minst spelintresserade vänner. Vi går titt som tätt på pokénader (promenad där man samlar pokémon) och blir överexalterade av hitta en Magikarp som ligger och sprattlar vid vallgraven i Göteborg. Vi är dock inte ensamma, utan har sällskap av hundratals andra människor. En dag utanför den lite mer fashionabla parken Trädgårdsföreningen var vi runt 80 personer som letade efter pokémon. Det är nämligen ett ställe med många pokéstops och på dessa kan man lägga en “lure module”, som drar till sig de små varelserna.

Välj ett lag och slåss mot andra i särskilda gym.

Fenomenet Pokémon Go och allt omkring det gör att jag förlåter många av bristerna på gameplay-nivå. Att ge sig ut i verkligheten och spela samtidigt som man strosar runt i Göteborg är en fantastisk upplevelse. Jag ser saker jag aldrig lagt märket till annars, till exempel den pyramid head-liknande statyn vid kungstorget eller de äggformade portarna på vägen upp mot Chalmers. I ett allt kallare Sverige känns det dessutom välkommet att småkonversera med människor jag aldrig hade kunnat se mig prata med annars. Efter en krogrunda stötte jag till exempel på ett grabbgäng som berättade att de sett en Aerodactyl, vilket resulterade i att vi tillsammans gick på jakt. Sådana historier finns det gott om och det är knappast något som kommer vara emot Pokémon Go i framtiden.

Aerodactyl-jakt avbröt utekvällen.

Utvecklaren #Niantic Labs har bevisligen lyckats skriva historia med sitt Pokémon Go och har i nuläget fler aktiva användare än exempelvis Twitter och är större än dejting-appen Tinder. Problemet är dock att den enorma succén har skapat problem för spelets servrar. De åker ner titt som tätt och ibland kan lagg göra spelet ohanterligt. Detta är fruktansvärt enerverande när du planerat en pokénad hela dagen och det plötsligt slutar i en vanlig promenad.

Augmented reality-teknik i toppform.

Jag skulle ljuga om jag sa att den initiala hajpen inte lagt sig. Det är svårt att nå level 16 utan att se spelets alla brister, men samtidigt finns potentialen där att göra detta till ett spel som kommer hålla sig populärt under flera år. Se till att gymmen känns än mer meningsfulla att kriga om, låt oss slåss utanför gymmen och inför byteshandel ögona böj. Det är något som skulle höja spelet och kanske göra det till en av den här generationens bästa titlar – om servrarna skulle behaga hålla sig uppe en längre tid. Vi är inte där idag, men samtidigt är det svårt att inte låta sig charmas av något som innehåller en Charmander.

Skicka en rättelse