Den legendariska skräckserien har hittat hem.

Imorgon släpps vårens stora skräckspel. På många sätt är det en återgång till den gamla skolans överlevnadsskräck och jag gillar det starkt. Det här är berättelsen om hur #Resident Evil 7 gång på gång lyckades skrämma skiten ur mig, men också om hur spelet föll på målsnöret.

Skymningen faller och bilen jag färdas i närmar sig sitt mål. Det är en bit att promenera till den anspråkslösa gården som är belägen någonstans ute i Louisianas träskmarker. Inuti är huset förfallet, trasigt och äckligt, men samtidigt fyllt av minnen från förr i form av foton och vackra tavlor.

Välkommen till bords hos familjen Baker

Jag iklär mig rollen som Ethan Winters, en helt vanlig person på jakt efter sin försvunna fru, uppenbarligen kidnappad av Baker-familjen som bor här. Men mycket snart går det upp för både mig och Ethan att det inte bara är hans fru som måste räddas, utan även han själv. Hela grundidén känns som hämtad ur klassiker som Motorsågsmassakern från 1974. Men eftersom det är en typ av narrativ som aldrig tidigare existerat i Resident Evil-serien lyckas det ändå kännas otroligt fräscht.

En bidragande faktor till att spelet är så läskigt är för att det numera är i förstaperson. Det går helt enkelt att komma närmre allt äckelpäckel än någonsin tidigare. Genom att byta perspektiv påminner Resident Evil 7 faktiskt mer om de klassiska spelen, med ett begränsat synfält och ett långsammare tempo som gör det lättare att uppskatta den detaljerade och stundtals fotorealistiska omgivningen.

Den som letar lite extra blir dessutom belönad i form av extra resurser och små kvarglömda föremål som berättar sin egna tysta historier. Capcom lyckas framför allt med att skapa miljöer som övertygar mig om att detta är en plats som folk faktiskt bott på, samtidigt som det skrämmer mig att de faktiskt fortfarande gör det. I huset finns en del pussel som måste lösas, men de erbjuder minsta möjliga motstånd och bottnar i enkla "ta föremål A och kombinera det med föremål B".

Skruvmejsel. Kan skruva saker

Du som spelat valfritt FPS-spel lär känna dig som hemma i förstapersonsvyn, men räkna inte med att pricka rätt varenda gång. Jag skyller på att kamerasvajet stundtals gör det svårt att sikta, men en del av skulden ligger snarare i att jag i ren panik låter skotten flyga hejvilt. Inte helt omotiverat heller, för det man stöter på är bland den läskigaste jag mött i en virtuell värld. Det lyckas dessutom pricka in en rad av min personliga fobier.

Som om inte det vore nog är jag dessutom grymt utsatt. Mina vapen saknar ofta ammunition och den nedblodade skärmen är en konstant påminnelse om att jag är helt körd. Det blir en sann kamp om överlevnad och jag tvingas använda mina resurser på ett kreativt och sparsamt sätt.

Fadern i familjen är, liksom jag, lös i huset och om han får syn på Ethan kommer han att ta upp jakten med valfritt spetsigt föremål. Det finns inget bra sätt att stå upp mot honom, så därför handlar det om att försöka hålla sig gömd och att hitta alternativa vägar genom diverse skrymslen eller luckor. Men som om inte det vore nog så måste jag ju också ha tag i något viktigt i just det området han patrullerar. Ögonblick som dessa höjde min puls till orimliga nivåer och det fick mig stundtals att önska att jag spelade vad som helst utom just Resident Evil 7.

Föregående Nästa
Underbart spel! Mkt nöjd. Man är riktig rädd i början men efter ett tag så blir man modigare å det går lättare. Ca 11,5h första gången, nu kör jag en speedrun å borde bli klar på 3,5h. 11/02 Nån som testat pc versionen på max vs kosolerna inklusive p4 pro? För övrigt så spelar jag RE7 och måste säga att jag verkligen gillar spelet, fruktansvärt bra spel. 31/01 hehe gottegrisen! Öl och Resident Evil! Tycker Resident Evil 7 är så likt RE1 fast i FPS version. Som en blandning mellan RE1 och Condemned 2. Men jag håller med dig det har sina brister. Jag tycker det lider mest när man har action. Kontrollen är på... 28/01 Jag spelade på normal men ska köra på svåraste nu en gång och se hur det går, det var inte det längsta spelet måste jag säga och recensionen ljuger lite tycker jag. Visst spelet har gått tillbaka till sina "rötter" men får ändå inte resident evil vibbar... 28/01 Oj du körde på bra :) haha eller så är det jag som är seg kanske. Jag kom i mål varv 1 lite över tio timmar. Madhouse svårighetsgraden som gäller nu. Det är lite annorlunda då tack o lov så två varv får man iaf ut av spelet innan det är över. 27/01 Klarade spelet på 8 timmar och tittade runt en hel del 27/01 Känner igen det där du. Köper sällan spel nytt. Enda anledningen jag skaffade detta på release var jag lämnade in andra spel och fick det för 149 kr haha. 26/01 Nej men för tillfället har jag relativ tight ekonomi och ska jag lägga ut flera hundra kronor på ett ställe vill jag känna att jag får något ut av de. Att lägga ut det och få ut drygt 10 timmar kanske inte är så roligt så avvaktar hellre DLC osv och köp... 26/01 Lugna puckar. Gör så. Jag lovar dig att den resa man ändå gör är redigt mysig och att det verkligen känns som man gått tillbaka till rötterna igen, om än i FPS version :) jag ska väl tillägga att man lär knappast inte komma under tio timmar första gånge... 26/01 Tack för det snabba svaret. Då blir det nog att jag väntar och köper det längre fram på någon rea. 26/01
Skicka en rättelse