Tyvärr handlar det inte om en värmländsk tolva, utan om robotar som leker arkeologer på en mystisk planet.

Som så många andra hoppades jag på att det stiliga och atmosfäriska Sir, You Are Being Hunted skulle vara betydligt roligare att faktiskt spela. Många blev besvikna på det lovande spelet, och det försvann ut i periferin i det tysta.

Men nu är Big Robot tillbaka med ett nytt spel, och de har till synes lärt sig en och annan läxa sedan dess. Det märkligt titulerade The Signal from Tölva handlar, logiskt nog, om signaler på en planet som heter just Tölva.

Det ligger ett uselt Kraftwerk-skämt begravt i den här skärmdumpen. Vi besparar dig det.

Signalen ifråga har dragit till sig din uppmärksamhet, och ditt uppdrag är att leka arkeolog och utforska planetens historia. Du kopplar upp dig mot och tar kontrollen över robotar som bekymmersfritt vandrar omkring nere på marken. När en tillfällig robotkropp dör tar du helt enkelt över en annan och fortsätter.

För att finna signalens källa utforskar du helt enkelt miljöerna och scannar anomalier av olika slag. Du får även lore genom att scanna vissa objekt, och långsamt men säkert tonar en bild fram av den mystiska planetens historia. Berättandet är sparsamt och närmast ett pussel. I takt med att du låser upp små brottstycken av text och ledtrådar får du försöka lura ut vad som hänt.

Tempot är makligt, både vad gäller narrativet och rent fysiskt. Dina robotben är inte direkt kvicka. Även när du springer klunsar du fram med tyngd snarare än med rapphet. Det är inte nödvändigtvis ett problem, dock. Tvärtom är det i spelets mest meditativa stunder det är som bäst. Som när jag inser att de ruiner jag undersöker är skelettet av en enorm mekanisk varelse, eller när jag får en bit av det narrativa pusslet som ger lite mer insikter i vad alla trasiga ruiner och rester betyder. Det visuella filter du kan slå på för att lättare hitta artefakter och signaler ger dessutom spelet en distinkt estetik som gör att det inte bara är ett nödvändigt ont att använda det.

I grund och botten är detta dock en shooter, så du måste också med jämna mellanrum lasra sönder fientligt inställda robotar från andra fraktioner. För det mesta slåss du mot dussinfiender som ser ut som du (de kan dock vara nog så jobbiga), men ibland dimper ett kanontorn ner från skyn, eller så stöter du på en enorm spindelliknande maskin som kräver lite extra blod, svett och tårar att sänka. Eller ja, kanske inte blod och svett utan olja eller vad robotar nu kan tänkas blöda.

I takt med att du scannar signaler och plockar upp resurser i form av skrot så låser du också upp nya vapen, förmågor och sköldar. Till exempel kan du med tiden värva med dig upp till fyra robotkamrater som slåss vid din sida. Detta är guld värt, trots att deras AI helt saknar självbevarelsedrift. Striderna är tunga och ofta förvånansvärt tillfredsställande, men ibland är de också frustrerande då du är långsam och rätt klen och när det bara väller in fler och fler fiender har du ingen chans att göra mycket mer än att gömma dig bakom en sten och hoppas att sköldarna ska laddas upp innan AI:n kommer på att de kan gå runt klippan och knäppa dig i ryggen. Med lite robotar i släptåg får du lite mer ro, då det ger fienderna fler måltavlor.

Lite färre dussinstrider och fler unika möten med intressanta fiender hade varit att föredra, för med tiden tröttnar jag en aning när bataljerna blir allt fler utan att några nya fiender eller förmågor introduceras. Det hade gett välbehövlig omväxling.
För att slippa vandra kors och tvärs över kartan hela tiden måste du erövra baser och signaltorn. Du kan när som helst överge ditt skal och hoppa in i ett nytt på en annan bas i din ägo. Det är egentligen bara en fast travel-mekanik, men det faktum att ditt teleporterande har en logisk förklaring i världen är en fyndig detalj.

I makligt tempo upptäcks världen.

Lite frustrerande är det dock att baser du redan erövrat kan tas tillbaka av en av de två fiendefraktionerna, vilket mest bara är drygt när du måste gå hela vägen tillbaka dit över vidsträckta fält du redan sett. Utforskandet är ändå spelets starkaste kort, så länge du rör dig framåt inte behöver backtracka för mycket. Att dö alldeles när du ska scanna en ny artefakt, bara för att behöva lunka hela vägen tillbaka, är inte jättekul. Men det finns gott om häftiga detaljer i miljöerna, från redan nämnda stora robotdelar, till mystiska svävande föremål, lustiga robotbollar som rullar runt och blippar och stora skepp som svävar i skyn. Tölva är en genuint intressant plats för en liten rymdutflykt.

The Signal from Tölva är knappast den mest dynamiska eller slipade shootern därute, men det är ett rätt egensinnigt litet äventyr som är värt de mellan sex till åtta timmar det tar att spela igenom. Även om betyget tyvärr inte kan bli en tölva.

The Signal From Tölva
3
Bra
+
Skön atmosfär
+
Fina detaljer i miljöerna
+
Udda
-
Bitvis frustrerande strider
-
Lite sävliga promenader emellanåt
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse