Ett av tidernas bästa rollspel får högre upplösning och snyggare gränssnitt. Är fortfarande ett av tidernas bästa rollspel.

Rollspelet som släpptes i nittiotalets rand lever vidare i en uppdaterad version som lyckas uppnå precis vad det utlovar: ett smidigt sätt att återuppleva Planescape: Torment på moderna datorer. Enhanced Edition anpassar sig också automatiskt efter vilken upplösning som används på datorn och gränssnittet fixar galant en uppskalning till 4K-upplösning.

Bortsett från detta handlar det om exakt samma spel som tidigare. Faktum är att man tekniskt sett skulle kunna återskapa sin egen version av Enhanced Edition med en portion tålamod och ett gäng moddar. Men poängen med den här versionen är att du inte längre ska behöva göra det, istället erbjuds en enkel lösning som bara fungerar.

Planescape Torment förlitar sig till största på skriven text för att berätta sin historia, så det är läsglas på som gäller. Men även om dialogen inte riktigt känns som det litterära mästerverk jag ansåg att det var när jag mindre, tar det inte lång tid innan jag åter dras in i mystiken och grips av berättelsen. Jag kommer inte göra en regelrätt recension av spelet, det har skrivits spaltmeter om originalet sedan release, men för att fräscha upp minnet lite tänker jag ändå röra vid inledningen.

Spelet börjar egentligen med världens mest enorma rollspelsklyscha där huvudpersonen vaknar upp i ett läskigt bårhus utan något som helst minne om vem han är. Hans enda ledtråd till det förflutna är en text som han själv verkar ha tatuerat in på sin rygg. Tillsammans med den gycklande dödskallen Morte beger sig den Namnlöse snart ut på ett långt äventyr i staden Sigils labyrinter i jakt på sin egen identitet.

Staden Sigil fungerar som en slags hubbvärld och härifrån kan man sedan via portaler ta sig till olika områden. Det är en bisarr värld som styrs av en minst lika bisarr ledare känd under namnet Lady of Pain. Sammantaget bäddar det för intressanta berättelser och sidospår så minnesvärda att Planescape: Torment gott och väl tål en genomspelning, även med moderna mått.

Jag ska erkänna att jag var lite orolig över att utvecklarna skulle börja lägga till och ta bort saker från spelet i samma stil som de tidigare gjort med Baldur's Gate: Enhanced Edition, som bland annat blev av med sina ikoniska fmv-sekvenser. Därför är jag extra glad över att allt verkar orört, även om vissa grafiska element och framför allt filmsekvenser kan se något gryniga ut under den högre upplösningen. Men det är inte så konstigt när originalspelet renderade allt i upplösningen 640x480.

Varken karaktärer eller bakgrunder har fått någon makeover sedan originalet och zoomar man för nära ser människorna mest ut som gröt som växt extremiteter. Ser man bara till att ha vyn lagom utzoomad så tycker jag ändå att det funkar och det ser skarpt ut. En fördel med att se mer av världen på en gång är att det blir lättare att hitta i de labyrintliknande miljöerna och jag får faktiskt en förnyad uppskattning för hantverket och den uppenbara omsorg som lagts på omgivningarna.

Det får plats mer på skärmen nu än under 640x480-upplösningens dagar.

Vill man så går det förvisso att aktivera en rad mer nymodiga funktioner som gör det lättare att navigera i spelet. Här finns till exempel en auto-loot-knapp som samlar upp saker i ens närhet, samt en funktion som highlightar viktiga föremål i världen. Purister kan glädja sig över att allt är valfritt att aktivera, men de finns ändå där för de som söker en mer strömlinjeformad upplevelse.

Samtidigt får man inte glömma att spelet fortfarande lider av de små skavankerna som även fanns i originalet. Att organisera sitt inventory är fortfarande lika mödosamt som tidigare och striderna känns något tunna, men mitt föredragna sätt att spela är ändå att undvika strid i största möjliga mån, något som spelet också stödjer. Antalet påtvingade strider kan nog räknas på en hand och det är i detta jag finner storheten i Planescape Torment. Friheten att spela som vem man vill och hur man vill, är sällan mer påtaglig än här.

I ärlighetens namn finns det inte så mycket mer att säga än att nyversionen av den odödliga klassikern har fått högre upplösning och ett snyggare gränssnitt. Bekvämligheten att kunna köra spelet på moderna datorer utan vidare huvudbry ger Planescape: Torment –
Enhanced Edition
ett existensberättigande och även om man äger spelet sedan tidigare skulle jag säga att det värt att uppgradera, om så bara för enkelhetens skull. Har du ännu inte spelat vad som kan vara det bästa rollspelet genom tiderna så flög med andra ord alla ursäkter nyss ut genom fönstret.

Planescape: Torment – Enhanced Edition
5
Mästerligt
+
Samma välskrivna dialog
+
Samma minnesvärda karaktärer
+
Samma otroliga upplevelse
+
Precis rätt mängd extragrejs
-
Något suddigt i högre upplösningar
Det här betyder betygen på FZ
Nu har jag inte spelat PS:T (*gasp*), men Baldur's Gate hade i mitt tycke en bra avvägning. I sammanhanget är t.ex Pillars of Eternity olidligt, särskilt eftersom dom blandar in färger och olika typsnitt för att beskriva känslor och uttryck. Det blir... 20/04 Tides of Numenera har faktiskt mindre combat än PS:T, vilket kan tyckas fantastiskt i denna tid. Men, tycker det äldre spelet hade en bättre balans generellt; dock är båda spelen är bra. Det är nog ganska polariserande, dock. Gillar man dialog och att... 20/04 Synd bara att det är Beamdog som gjort det. Men de verkar ha lärt sig av sina misstag. Så vitt jag vet finns det inte något nyskrivet material i P:T EE. 19/04 Tides of Numenera är inte särskilt bra, ärligt talat. Inte i närheten av Planescape: Torments höjder. 19/04 Mjo, det finns en hel del text i form av diverse böcker i Divinity, men fördelen med det är att man kan läsa dessa böcker när man känner för det istället för att tvinga sig igenom texten för att kunna ta sig framåt i spelet. 19/04 Du får påminna mig , kanske blandar jag ihop det med ngt annat, men har in Divinity också mycket text? Typ Lore-böcker och konversationer med NPCs även om de som inte har ngt att göra med ngn quest? Eller var det Pillars of Eternity? Jag blandar ihop... 19/04 Det brukar vara den huvudsakliga anledningen till att jag vanligtvis tröttnar på RPGs, och varför Divinity: Original Sin Enhanced Edition är ett av mina favorit-RPGs. (Och varför tvåan är det RPG-spel som jag ser fram emot mest just nu). 19/04 @ClockWise: Jag upplever nog ändå att Planescape är mer återhållsam med rena textblaffor och informationsdumpar, men visst blir det alltid lite extra början när var och varannan namngiven karaktärer har nya uppdrag att erbjuda. 19/04 Har fortfarande kvar spelet i sin originalkartong med manual, affischer och annat gott som var med i standardutgåvorna på den tiden. Just det var faktiskt bättre förr. 19/04 Toppen, bra tillfälle att spela första gången! 19/04
Skicka en rättelse