Codemasters rallygärning kan sammanfattas med ett ord – omväxlande. Under knappt 20 år och drygt tio spel under namnen Colin McRae och senare Dirt har man avverkat allt från gäspig arkad med Flaout-komplex till rå simulation. Kvalitén har varierat lika mycket, där 2015 års Dirt Rally sticker ut som bäst i både serien och genren.
Dirt Rallys storhet ligger i att Codemasters vågade låta själva rallysporten spela huvudrollen, utan massa kändisar och hästkraftsstinna plojsporter som stal uppmärksamhet. Det hade också fantastisk körkänsla, kärv svårighetsgrad och en tillgänglighet som mest kändes som ett kok stryk.
Dirt 4 är mer av samma uppkäftigt svåra bilkörning som i Dirt Rally.
När det nu är dags för Dirt 4 fortsätter man på det seriösa spåret, fast med aningen uppmjukad attityd. Lugn, bästa rallyvän – spelet kan fortfarande vara så där skitsvårt som du vill ha det. Men det har fått ett par väkomna skopor tillgänglighet i form av en körskola som förklarar grunderna i att ratta rallybil, och bland det första som händer är att du väljer ett av körlägena Gamer och Simulator. Det första dämpar väsentligt bilarnas nerviga (över)känslighet som i Sim-läget så gärna skickar dig till skogs. Gamer är tryggare men tråkigare; en antydan till lastbil. Fast i Sim kan svårighetsgraden finjusteras med reglage för ABS, antisladd med mera, vilket ger möjlighet att testa sig fram till ett inte fullt så skoningslöst bilbeteende.
Om du vill är Dirt 4 rejält krävande, men det känns aningen mindre spattigt. När jag kör rallycross i fyran och Dirt Rally direkt efter varandra, med samma bana, bilar och inställningar, beter sig Dirt Rally-bilen nervigare. Samtidigt svarar den tydligare på inputen. Det ger mer finkontroll över bilen, som tydligare talar om vad som kommer hända och jag känner intuitivt hur jag ska få hjulen att släppa lite för att snabba upp kurvtagningen. Å andra sidan blir fyrans lugnare temperament till större nytta i vanlig rally; det känns lite (upprepar: lite) enklare.
Den nya tillgänglighetsprincipen har gjort datormotståndarna till en hög mesar, och i enklaste läget vinner jag fyra minuter korta rallysträckor med 15-30 sekunder. Men mesigheten är varken konstant eller logisk. Någon delsträcka senare hittar AI:n gammal god fart, jag tvingas ta de där så rallytypiska riskerna, ligga lite över gränsen och halvchansa hur mycket jag ska svänga innan luftfärden när kartläsaren säger sitt "Jump, left 4". Det kan betala sig på prispallen, men det kan lika gärna kosta en avkörning och merparten av 30 tillgängliga minuters reparationstid inför nästa delsträcka. Eller punka och sistaplats, om det vill sig illa.
Lika krävande är spelformen Land Rush, där man ansvarar för att frakta upp till 900 hästkrafter intryckta i offroad-kapabla kärror runt hoppiga grusbanor. Motorerna vrålar så att det smakar damm och avgaser i munnen, men man slängs tillbaka till verkligheten av insikten att motståndarnas bilar vrålar lika högt som din, så att du inte hör när det är dags att växla. Irritationen mildras inte av att samma problem gäller i stängda rallycrossbilar. Och att Codies återupplivar sin tradition att skippa split screen – i ett spel med två snortäta banracingformer – är ett mysterium. Ska du köra bana mot människor får du snällt ge dig ut på nätet.
Men notoriskt ojämna Codemasters har ändå fått till ett spel med väl avvägt innehåll. Karriärlägena innehåller det de ska innehålla – en rallysäsong handlar om rally, inget annat – och vill du köra något annat så gör du det på annat håll. Plojgrejer som att sladda ner kuddar ligger under Joyride-läget, dagliga utmaningar har sin speciella plats, och så vidare. Det gör Dirt 4 till en roligare upplevelse, ett bättre strukturerat spel än det mesta som britterna fått ur sig genom åren. Och än viktigare: karriären tvingar dig inte att köra saker du inte vill.
Spelet ska också ha beröm för att varje karriärdel innehåller mängder med körning, och att sidoaktiviteter som sponsorjakt, reparationer och biluppgraderingar tar ungefär så mycket tid du vill lägga på dem. Lägg till möjligheten att slumpa fram banor, välja väder och tid på dygnet, justera sträckornas längd och slutligen dela dina verk och vi har ett rallyspel med svårslaget innehåll.
Men innan det är dags för ett betyg måste ytterligare en viktig punkt nämnas - frameraten. Jag har spelat Playstation 4-versionen, både på den vanliga PS4:an och på en Pro-maskin, och bilduppdateringen är ibland otäckt nära otillräckligt vad gäller att ge en känsla av full kontroll när naturen visslar förbi på skuttiga småvägar. I Land Rush har det enstaka gånger blivit temporär hackfest med rena bildfrysningar – rena buggar, vad det verkar. Men på det stora hela: det funkar, även om jag längtar efter den pc-version vi inte fått tillgång till inför recensionen.
Dirt 4 förtjänar en snabb patch som trimmar prestandan. Även om spelet inte petar ner Dirt Rally från tronen är det ett i flera avseenden bättre bilspel: innehåll, struktur, tillgänglighet. Det räcker för att betyget ska orka ta sig upp till en 4:a – ett rallyspel du definitivt vill ha i din samling.
Fotnot: Dirt 4 släpps till pc, Xbox One och PS4 den 9 juni. Vi har spelat PS4-versionen.
