Need for Speed trivs bäst i öppna landskap, men helst inte på Xbox One.

Jag ser mig själv som en positiv människa. Jag hittar ljusglimtar i det mesta, inklusive spel, och kan se förbi mindre lyckade enskilda moment om helheten tillfredsställer mig. Men jag hatade ändå Need for Speed-rebooten från 2015 med brinnande passion.

Ni förstår, jag älskar racingspel, men Need for Speed misslyckades på precis varenda punkt, oavsett om vi pratar om sunkig körkänsla, dödstrista miljöer eller en berättelse fylld till bredden med karaktärer som jag omedelbart avskydde. Med andra ord var jag inte direkt förväntansfull inför Need for Speed Payback, men jag kan glädjande nog rapportera att jag är positivt överraskad.

Först och främst är spelvärlden mycket mer intressant än sist. Nattsvarta stadslandskap har bytts mot vidsträckt, solig landsbygd, och vi tillbringar majoriteten av speltiden ute på stora breda motorvägar i öknen, på slingriga stigar uppe i bergen och nere i kanjonerna. Ghost Games har låtit sig inspireras rejält av Forza Horizon-spelen, och den öppna världen är full av små aktiviteter i stil med fartkameror, stora hopp eller rostiga bilvrak som man kan hitta och restaurera till verkliga racingmonster.

Det förra spelet försökte tillfredsställa alla typer av racingspelare med sin splittrade fysikmodell, men den här gången har man tack och lov satsat fullt ut på att skapa en riktigt skön arkadupplevelse. Det tog ett tag innan jag förstod hur spelet ville spelas, men tids nog insåg jag att man nästan aldrig behöver släppa gasen, och att man endast ska dutta bromsen för att framgångsrikt sladda runt de svepande kurvorna. Stundtals är Need for Speed Payback rent ut sagt uppe och nosar på Outruns otroliga flyt, och det är väldigt länge sedan jag kunnat säga så om ett racingspel sist.

Fartbehov kan straffa sig.

Tyvärr får sig spelglädjen en törn av den rejält undermåliga tekniska prestandan på Xbox One. Bildhastigheten störtdyker med jämna mellanrum och både objekt, bilar och texturer poppar upp likt gubben i lådan när man susar fram i 250 kilometer i timmen. Dessutom, om man återupptar spelet ur suspended game mode, kan det hända att man kör rakt igenom medtrafikanterna(!) och en massa annat skumt nonsens. Jag har ingen aning om vad det här beror på, men de riktigt grova problemen dyker sällan upp om man stänger av spelet ordentligt mellan omgångarna.

På förhand kändes det som att Need for Speed Payback försökte positionera sig som spelvärldens svar på The Fast and The Furious. Därför är det rätt överraskande att berättelsen inte tar särskilt mycket utrymme, och att spelet enbart innehåller en handfull "filmiska" uppdrag som punkterar det vanliga körandet, ungefär som showcase-tävlingarna i Forza Horizon.

Vi får spela som tre karaktärer som är experter inom olika discipliner. Tyler Morgan fokuserar på racing och drag racing, medan Mac diggar off-road och drifting. Vi får även spela som Jess, en tjej som utför undercover-uppdrag åt brottssyndikatet The House, och ofta är inblandad i enorma polisjakter. Dessa karaktärer kläcker ur sig irriterande oneliners och dialog mellan varven (som man måste höra om och om igen när man startar om de överraskande knepiga tävlingarna) men tack och lov blir de aldrig fullt lika påfrestande som föregångarens fmv-sekvenser.

För att hänga med i tävlingarna måste man uppgradera sina bilar med hjälp av speed cards. Dessa kan antingen inhandlas enskilt, lottas fram via spelautomater, eller – håll i er nu! – inhandlas för verkliga pengar i form av shipments, lootlådor. Tack och lov är spelautomaten riktigt generös och erbjuder nästan alltid kort som är bättre än de du redan har, så jag känner aldrig att Need for Speed Payback alltför aggressivt försöker övertala mig att öppna plånboken – faktum är att jag inte ens var medveten om att spelet innehöll mikrotransaktioner innan jag utforskade menyerna på allvar efter en handfull timmar.

Need for Speed Payback är ett klart fall framåt för serien på de allra flesta sätt och vis. Man har hittat tillbaka till spelglädjen och dragit lärdom av konkurrenterna, men den bristfälliga tekniken förhindrar ett högre betyg. Kanske är spelet bättre på Playstation 4 eller pc, jag vet inte, men om du vill spela Need for Speed Payback på en Xbox One bör du vara förberedd på en långt ifrån optimal spelupplevelse.

Fotnot: Need for Speed Payback har testats på en Xbox One av originalmodell.

Need for Speed: Payback
2
Tveksamt
+
Skönt arkadig körkänsla
+
Naturskön spelvärld
+
Varierande tävlingstyper
-
Stora tekniska problem
-
Intetsägande berättelse
-
Irriterande oneliners och dialog
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse