Sonic Team ger oss ett äventyr i rasande fart, som du snart blir rasande på.

För några månader sedan slog det retrodoftande Sonic Mania ned som en mindre bomb och överraskade genom att ta Sonic-serien tillbaka till sina sidoscrollande rötter. Men kanske var det mest en lyckoträff som hade att göra med att spelet utvecklades i nära samarbete med seriens mest dedikerade fans, för Sonic Forces utmärker sig inte på annat sätt än att påminna om att de tredimensionella äventyren är i behov av ett rejält omtag.

Rent berättarmässigt är Sonic Forces uppe och klättrar på väggarna och presenterar en postapokalyptisk värld som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Faktum är att spelet innehåller flera överraskande våldsamma scener och när de goseliknande djuren börjar tala om våld och ond bråd död undrar jag vem Sonic Team egentligen försöker vända sig till.

Det snabbkutas i både 2D...

... och 3D. Men varken eller är särskilt kul.

I korta drag går handlingen ut på att elaka Eggman till slut lyckats besegra sin ärkerival och dessutom tagit över världen på kuppen. Kvar står en handfallen motståndsstyrka som söker hopp hos en ny hjälte – en som du faktiskt får designa själv, vilket jag får erkänna är ett rätt kul inslag med många underhållande valmöjligheter och klädkombinationer. Det största problemet ligger emellertid inte i narrativet eller den nya avataren utan i att spelet i princip är en sämre kopia av Sonic Generations från 2011 med en liknande blandning av 2D- och 3D-nivåer.

Sonic springer i huvudsak med kameran bakom sig som i andra 3D-titlar, men då och då skiftar kameran och visar ett mer traditionellt sidoscrollande perspektiv. Ett nytt inslag är avataren som använder en slags änterhake och vapen för att ta sig fram i mer actionbetonade nivåer. Vi har som sagt sett konceptet fungera bra tidigare, men kontrollen i Sonic Forces är stundtals så frustrerande och oprecis att jag upplever det som att karaktärerna åker runt på skridskor. Det gör att upplevelsen spricker i sömmarna och uppbringar långt mer frustration än spelglädje.

Den bristande spelkontrollen gör att även de mest banala hoppen blir en pina, särskilt i det sidoscrollande läget. Jag rycker och drar i spaken för att karaktären ska hoppa och röra sig dit jag vill, men antingen står jag helt stilla eller så springer jag i full fart; det finns inget mellanting eller plats för finlir. Vissa partier får jag spela om gång på gång innan jag lyckas ta mig vidare; inte för att de är särskilt kluriga eller svåra, utan för att jag tvingas brottas med kontrollen för att undvika att falla mot en säker död.

De flesta banorna går dessutom att klara på löjligt kort tid, vissa under två minuter vid en första genomspelning. Lägg därtill att du under större delen av tiden inte heller gör annat än att hålla styrspaken i riktningen som du vill att Sonic ska springa (oftast höger eller framåt) och trycker på hoppa-knappen när stunden kräver, så skulle du i princip få samma upplevelse av ett klipp på Youtube. Fienderna erbjuder inget motstånd att tala om, utan står mest i vägen och alla visuella spektakel som sker runt omkring går helt på räls och har sällan några riktiga konsekvenser för spelfiguren utöver några tröttsamma qte-sekvenser.

Att springa längs klassiska nivåer som Green Hill Zone och Chemical Plant Zone med lite nya visuella spektakel kan trots allt vara rätt trevligt och att se min avatar, som i det här fallet blev en svart katt med träsandaler, mustach och monokel, springa sida vid sida tillsammans med Sonic skulle det största säkerhet fått mitt åttaåriga jag att tjuta av förtjusning. Men djävulen sitter som bekant i detaljerna och alla goda och intressanta idéer till trots så används de aldrig till sin fulla potential.

Som plattformsspel räknat är Sonic Forces lite av ett Frankensteins monster, där uppskattade delar från bättre Sonic-spel skördats och satts ihop hastigt och klumpigt utan hänsyn till att det ger ett något rubbat helhetsintryck. När eftertexterna väl rullat klart har jag inte mer än fyra timmar speltid under bältet, men trots att jag vanligtvis uppskattar korta och intensiva spelupplevelser som uppmuntrar flera genomspelningar så har jag svårt att hitta en anledning att någonsin återvända till Sonic Forces. Nej, bättre kan ni Sonic Team.

Fotnot: Sonic Forces testat på PS4. Spelet finns även till pc, Xbox One och Switch.

Sonic Forces
2
Tveksamt
+
Snygga miljöer
+
Gör din egen spelfigur
-
Bristande spelkontroll
-
Korta och tråkiga banor
-
Konstig ton i manuset
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse