Det enda du behöver för att erövra världen är en säckpipa och en satans massa golfbanor. Det kan förstås ta några tusen år, men när omvärlden bugar inför dina mäktiga bunkrar och välklippta greenområden kommer jobbet vara värt det. Mot golfklubban har inte atombomber eller rymdraketer något att sätta emot.
Möjligheten att smälla upp golfbanor är en av Skottlands specialförmågor, en av de nya spelbara nationerna i Civilization 6-expansionen Rise and Fall. I praktiken är det bara en byggnad du kan inrätta i landskapet runt dina städer, på samma sätt som du bygger bondgårdar, sågverk och gruvor, men i min jakt på att erövra världen med skotsk kultur var de en ovärderlig tillgång.
Vi spelar Civ 6-expansionen som Skottland, även känt som vokalhatarnas hemland.
Första stegen mot herravälde är dock väldigt skakiga. Planen är att hålla mig väl med grannarna, vilket till en början går ganska bra. Tyvärr slarvar jag med att hålla koll på ett av de mer omdebatterade inslagen i Civilization 6 – motståndarledarnas agendor. Jag är själv kluven, då det ena stunden leder till intressanta konflikter och små berättelser för din civilisation, medan det andra gånger kan blossa upp krig över till synes ingenting.
"Mot golfklubban har inte atombomber eller rymdraketer något att sätta emot"
I och med Rise and Fall finns lite fler verktyg för att hålla allianser vid liv och undvika en del osämja, men till stor del är systemet intakt. Det innebär att det fortfarande kan kännas lite frusterande oförutsägbart ibland, men det öppnar också för väldigt många sätt att spela och närma sig alla de problem som din nation ställs inför.
En av de roligaste nyheterna är systemet för guldåldrar och mörka tider. Om du gör tillräckligt många framsteg under en era kommer din civilisation att nå en guldålder som varar under hela nästa tidsperiod. Erorna är lika för alla spelare numera, så om du hamnar på efterkälken kommer nästa tidsålder att bli en kamp för att komma ikapp.
Om du istället ligger i framkant och belönas med en guldålder så får du vissa bonusar, som lite billigare enheter och gladare invånare. Men du har inte ditt på det torra för det. Kruxet är nämligen att vissa ledare blir väldigt avundsjuka på de med vind i ryggen, och om du försöker få till en allians med en sådan kan en guldålder slå in en kil mellan er.
"Lojalitet är det i särklass största ingreppet i grundformeln"
Omvänt kan en mörk tidsålder faktiskt underlätta för dig att få hjälp mot en övermäktig fiende. Med andra ord finns det alltid avväganden och olika variabler att ta hänsyn till. Lojalitet är det i särklass största ingreppet i grundformeln. Om du har för lite inflytande över städer som ligger nära framstående nationers gränser kan de göra uppror och välja att frivilligt gå över till motståndarsidan. Japp, du kan numera bli förrådd även av ditt eget folk – utöver alla ränksmidande grannländer. Om du ser ut att få en mörk era nästa tidsålder så ligger dina mer avlägsna städer ganska illa till. Illojalitet kommer som ett brev på posten när tiderna är dåliga.
Samtidigt kan du få tillgång till unika regeringskort under de mörka tiderna, och de kan väga upp en del av motgångarna. Du kan även använda dig av särskilda guvernörer för att försöka rädda städer som balanserar på gränsen till revolution. Alla guvernörer har sina egna specialiteter, och beroende på vilken spelstil du har kan de bli väldigt användbara. Om du vill sprida din religion så snabbt som möjligt finns en guvernör som hjälper till med det. Om du å andra sidan har lojalitetsproblem, eller vill roffa åt dig stöd från fler stadsstater, så finns det en guvernör som är bra på det. Du väljer själv om du vill låsa upp flera guvernörer, eller fokusera på några få som du uppgraderar mer för att kunna utnyttja dem till fullo.
Som Skottlands härförare hade jag som sagt bestämt mig för att nå framgång genom fred och spridande av kultur. Detta leder dock till att jag retar gallfeber på några av mina grannar, som verkligen inte gillar min pacifistiska framtoning. När jag får min första guldålder är måttet rågat och två grannar går samman för att utrota mig.
"En motståndare som envisas med att grunda städer för nära dig kan gräva sin egen grav"
Jag kan dock använda mig av lojala stadsstater och starkt inflytande för att med ganska liten militär ansträngning mota tillbaka fiendens framfart. Det är detta Rise and Fall lyckas bäst med. Jag känner mig sällan låst vid att jag måste spela aggressivt, militärt och expansivt. En motståndare som envisas med att grunda städer för nära dig kan gräva sin egen grav. Med rätt fokus kan du utöva tillräckligt stort inflytande så att påträngande städer ansluter sig till ditt rike utan att du behöver avfyra ett enda kanonskott.
Min andra genomspelning fokuserar jag mer på samarbete. Nya ledaren Poundmakers specialförmåga ger nämligen bonusar vid allianser med andra nationer. De här allianserna är numera specialiserade, så att de ger olika fördelar. Ekonomiska allianser ger pengar, medan militära allianser gör dina enheter starkare gentemot nationer som är i konflikt med din allianspartner.
De här nya systemen ger Civilization 6 en mer organisk, sammanhållen känsla. AI:n tycks inte göra lika stora misstag längre, i alla fall inte under mina spelomgångar, men den är fortfarande ojämn. Expansionen lagar alltså inte alla brister, och den som ogillade grundspelet kan nog fortfarande finna saker att bli frustrerad av här. Men personligen uppskattar jag alla möjligheter att skräddarsy spelstilen, rollspela som olika sorters ledare och bara se vilka scenarier som råkar spela upp sig just den här spelomgången. Bland annat kan särskilda kriser utösas, som kan leda till intressanta situationer. Jag fick till exempel chansen att gå samman med en annan ledare för att frita en stadsstat som erövrats av en Genghis Khan (den aggressive jäkeln har hemsökt mitt Civilization-spelande sedan första spelet).
Rise and Fall ger spelaren fler verktyg för att leka med historiens gång. I slutänden går det att erövra världen med golfbanor, trots allt. Även om det inte skadar att ha en atombomb eller två att hota med också, förstås.
Fotnot: Civilization VI: Rise and Fall släpps den 8 februari. Det är en expansion och kräver att du äger Civilization VI.
