CD Projekt Red är utvecklaren som inte verkar kunna göra fel. Med The Witcher 3 gjorde de ett av tidernas bästa rollspel och kommande Cyberpunk 2077 är högt upp på mångas listor över spel de ser fram emot. Något som dock flugit lite under radarn är att de arbetat på ett nytt spel i The Witcher-universumet, med namnet Thronebreaker: The Witcher Tales.
Thronebreaker kastar ut allt vad Geralt och monsterjakt heter och likheterna med det storslagna rollspelet slutar ungefär i namnet, både vad gäller gameplay och handling. I Thronebreaker spelar du Meve, drottning av Lyria och Rivia, som leder sin armé för att krossa fienden Nilfgaard och hjälpa människorna i det krigshärjade landet.
Ett känt perspektiv för actionrollspelare.
Spelet blandar kortspel och en top-down-vy, där du på sant action-RPG-manér styr Meve genom att hålla in ena musknappen för att korsa världen. Världen är stor och uppdelad i flera områden, alla med distinkta miljöer. Du har ganska stor frihet att springa runt och prata med folk, delta i frivilliga strider och samla resurser i form av trä, guld och soldater som sedan används för att uppgradera ditt läger. Uppgraderingar gör i sin tur gör att du kan förbättra dina soldater, eller egentligen kort, som används i striderna.
"Likheterna med det storslagna rollspelet slutar ungefär i namnet"
Just striderna är en av de delar som det talats mest om på förhand, då de baseras på Gwent från The Witcher 3 samt det fristående spelet med samma namn. Jag säger “baseras på” då det som finns i Thronebreaker skiljer sig en del från förlagan. Istället för tre rader finns det endast två att lägga ut kort på och reglerna är inte satta i sten på samma sätt, utan ändras beroende på situation.
Det kan handla om alltifrån bosstrider till att smyga förbi patrullerande vakter, och båda har egna regler och villkor för att gå segrande ur kampen. Det här sättet att väva in kortspelet i handlingen gör att striderna sällan blir tråkiga och att gå på autopilot och försöka vinna på samma sätt flera gånger innebär oftast en säker förlust. Att vinna känns riktigt bra, då det faktiskt känns som att jag överlistat min motståndare och vunnit för att jag spelat smartare.
Du måste gå vinnande ur striden för att komma vidare i handlingen, såvida inte den lägre svårighetsgraden väljs där det går att hoppa över dessa. Detta kan ibland bli lite tradigt, men jag blir så pass intresserad av handlingen att jag även efter omstart nummer åtta fortsätter försöka bara för att få veta vad som händer härnäst.
Förutom de regelrätta striderna finns även det som kallas pussel utspridda över kartan. Det är kortare strider som endast sträcker sig över en runda och ger dig en anpassad kortlek som du måste använda för scenariot. Dessa fungerar dels som ett bra sätt att lära sig mer avancerade taktiker, men även som roliga sidoaktiviteter som gör att man måste gnugga geniknölarna.
Under spelets gång blir jag, precis som i The Witcher, med jämna mellanrum satt i situationer där jag måste göra svåra val, och ofta välja det minst onda av två alternativ. Självklart påverkar även valen det som händer i världen på olika sätt, även om effekterna ibland är lite väl obetydande.
Handlingen presenteras i form av konversationer och går till stor del ut på att läsa och lyssna på när Meve pratar med andra karaktärer. Thronebreaker har många likheter med förra årets Pyre – komplett med säregen grafisk stil – och är ibland lite som att läsa en bok. Mycket långa textsjok och inget för den otålige med andra ord. De ofta statiska bilderna och texten ackompanjeras också av ljud för att förstärka det som händer på ett väldigt effektivt sätt, exempelvis ljud av sprakande eld och människoskrik om det berättas om en brinnande by.
"Även att saker som endast nämnts i böckerna tidigare förekommer här"
Då spelet utspelar sig i The Witcher-universumet är det många namn på platser och personer som fansen kommer känna igen. En liten detalj är även att saker som endast nämnts i böckerna tidigare förekommer här, vilket är extra roligt för de riktiga nördarna. Men trots att vissa saker känns igen är det ändå väldigt annorlunda och känns nytt, inte minst då Meve till skillnad från Geralt är människa och därför har en helt annan relation till andra raser i världen.
Även om det börjar lite trögt och förutsägbart tar handlingen under resans gång flera oväntade vändningar som ser till att intresset hålls uppe ända till slutet. Med Thronebreaker gör CD Projekt det de gör bäst och visar återigen att de vet hur man skriver en bra historia, även utan häxkarlen Geralt.
Fotnot: PC-versionen testad. Den släpps den 23/10. PS4- och Xbox One-versionerna släpps den 4/12.
