Som en människokroppens protest mot teknisk utveckling och bättre vetande sätter sig ett hundratal tokstollar varje sommar på varsin obekväm sadel och hojar Frankrike runt. Vilken drivkraft som ligger bakom är för oss utomstående oklart, men då det förutom ära och jävlaranamma finns en hel del pengar inblandade kan det kanske vara av intresse att delta i dårskapen. Åtminstone som manager - bestäm, bråka och tjäna en hacka, utan att svettas en droppe.

I en sportvärld där medierna närmast sätter likhetstecken mellan "nyhetsbevakning" och "fotboll" är Eurosport en oas för alla som letar alternativ. Ingen regelstyrd fysisk aktivitet är för obskyr för att fånga tv-kanalens intresse - tablån är fylld av sumobrottning, inomhustrial, snooker och, om man har riktig tur, en smått bisarr bouleliknande aktivitet med ovala bollar som jag ännu inte listat ut namnet på.* Fotboll och andra reklaminfekterade aktiviteter förekommer förstås också, men att man uppmärksammar hela sportvärlden - inte bara det finansiärerna vill - är enbart av godo.

Nackdelen med att visa sporter som ingen förutom utövarna med familjer hört talas om är att man som tittare inte fattar ett smack. Detta har man löst på det enda rätta sättet - kunniga och engagerade kommentatorer. Ta till exempel landsvägscykling, en sport som förvisso inte undslipper mediernas bevakning och sponsorernas intresse, men som av många betraktas som genuin tristess. Många har i teorin rätt; 20 mil om dagen i tre veckors tid, med etappavgörande den sista minuten och tävlingsavgörande någonstans mitt i är inte rätt sätt att fånga den stora soffpotatismassans intresse. Men teorin tog inte hänsyn till Eurosports kommentatorer. Herrarna Roberto Vacchi och Anders Adamson förvandlar med upplyftande detaljer, informativt kringsnack, skönt gnabbande och entusiasm som inte står Klüfts efter ledan till spännande lektioner i cyklandets ädla konst.

Huruvida den franska utvecklaren Cyanide låtit sig smittas av entusiastiska kommentatorer är oklart, men lagom till sommarens Tour de France släppte man en ny instans av managementliret Pro Cycling Manager. Spelets mål är enkelt: led ett cykelstall till framgång i någon av de många tävlingar som försiggår världen över året runt. Att nå det är en annan historia; till buds står sisådär 1500 förare som placerade i ett 40-tal lag ska fås att veva hem så många som möjligt av ett 20-tal mer eller mindre kända evenemang.

Din roll som lagets allt-i-allo (tränare, ledare, ägare) renderar en kalender fullspäckad med göromål, med närmast oändligt antal valmöjligheter. En logisk början är att köpa ett team (billigt att bygga på eller dyrt, skickligt - och kanske på dekis?) och sedan ta en titt på den individuella kvalitén. Varje cyklist har ett antal parametrar att ta hänsyn till (spurtare, bergsget, slätåkare, hjälpryttare osv.) och för att få ihop en slagkraftig helhet krävs duktiga mängder förarbete och planering. Därtill pockar andra väsentliga göromål ständigt på din uppmärksamhet, exempelvis att ragga sponsorer och få ekonomin att gå ihop. Kort sagt ganska genretypiskt - de intresserades Mekka, en snårskog för måttligt insatta.

Som representant för de senares skara (jodå, Vacchi/Adamson gör cykel intressant, men de är som bekant på tv) blir utbudet närmast övermäkigt att ta sig igenom. Det emellanåt oklara gränssnittet underlättar inte förståelseprocessen; man vet inte alltid hur man tar sig vidare eller vad som händer vid musklick. I den frivilliga 3d-vyn (skippas enkelt om man av någon anledning inte vill följa loppen), som för övrigt drivs av en ny grafikmotor, finner du en sorts mikromanagement, på så sätt att du ger cyklisterna löpande order om hur de ska bete sig. Ett intressant "actioninslag", som kräver mer än en räv bakom varje öra för att lyckas fullt ut med.

Det ska till ett gediget intresse för dels landsvägscykling, dels managementspel för att till fullo uppskatta Pro Cycling Manager. Med båda kriterierna uppfyllda har du med all sannolikhet att göra resten av året, särskilt om du lär dig hantera den medföljande editorn. Men tyvärr kommer inte glädjen utan smolk i sportdrycksflaskan. Kopieringsskyddet StarForce är på dåligt humör i denna titel, flera gånger har min dator tvingats till omotiverad omstart istället för önskad spelstart. Måhända inte förödande, men ändå enerverande. Ett annat irritationsmoment är laddtider som ibland vräker ut sig rent löjligt länge, ett tredje den lika löjligt långa verifieringsprocessen för cd-skivan på grund av nämnda kopieringsskydd. Betyget från mig blir godkänt, ett hyfsat köp. Addera ett antal superlativ om du brinner för cykel och chefande.

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
1 GB RAM

*Eurosport låter mejlledes meddela att nämnda sport heter bowls.

Skicka en rättelse