Kreativt ultravåld som ger ett splittrat intryck.

Första Rage var ett intressant försök att kombinera en traditionell korridorskjutare med friheten av en öppen spelvärld. Men trots goda idéer och höga ambitioner nådde det inte riktigt hela vägen fram. Inför uppföljaren har Id Software kallat in förstärkning från svenska Avalanche. Frågan är om kombinationen hårdkokt Id-action och svensk sandlådekonst kan förändra utgångsläget.

Rage 2 öppnar knappa 30 år efter händelserna i originalspelet och över 100 år sedan en asteroid ödelade jorden. I rollen som den sista soldaten av sitt slag är det Walkers uppgift att befria vildmarken från förtryck. Elakingarna från The Authority är tillbaka och de har inte gett upp sina ambitioner att styra över världen. De har inte mycket till övers för Walker och är antagligen inte heller jätteglada över att liv och grönska åter funnit en plats på jorden efter decennier av terraformering.

Id Software-brunt har blivit Avalanche-rosa.

Växtligheten ogillade besöket av en asteroid.

Du som har haft koll på marknadsföringen känner kanske till att Rage 2 framställts med ett tjockt lager av skrikig pastellfärg och en känsla av allmän galenskap över sig. På det stora hela är spelet långtifrån lika knasigt som alla trailers ger sken av, men de grönskande miljöerna tillsammans med inslagen av chockrosa i spelets gränssnitt gör att upplevelsen ändå känns avslappnat retrofräsch och det märks att Rage 2 inte tar sig själv på fullaste allvar. Om inte annat blir det tydligt det i spelets många npc-dialoger och när jag introduceras till vildmarkens mer excentriska och färgstarka personligheter.

"Det märks att Rage 2 inte tar sig själv på fullaste allvar"

Att Id vänt sig till Avalanche för ett omtag på den öppna världen märks framför allt när man tar en titt på kartan. Markörer av alla slag bombarderar kartan, det hade passat i vilket Ubisoft-spel som helst. Man har sett till att nästa galna upptåg alltid väntar runt nästa hörn, men i takt med att sidouppdragen avverkas blir korta avstånd snart till jobbiga transportsträckor och precis som i första Rage tar det mig allt längre ifrån det jag tycker är roligast, att peppra fiender fulla av bly.

Eftersom Avalanche tidigare arbetat på det tyvärr rätt underskattade Mad Max, var min förhoppning att fordonen i Rage 2 skulle vara roliga att köra. Men att körningen aldrig riktigt lyfter blir uppenbart under strid där varje sammandrabbning utspelar sig på ungefär samma sätt. Antingen handlar det om vänta på att fordonets svaga punkt visar sig, eller så hamrar jag helt sonika på samma knapp tills att hälsomätaren nått i botten. Min belöning kommer i form av explosioner, en handfull extra dollar i fickan och en djup suck. Det ska tilläggas att det sista kommer från mig, inte från spelet.

Lyckligtvis är det i förstapersonsperspektivet som arvet från Id skiner som allra starkast. Precis som i Doom från 2016 är striderna tunga, intensiva och underbart hektiska. Att smyga ingår inte i spelets vokabulär och aggressivitet belönas med påfyllning av hälsa och en chans att bygga upp kombomätaren för att aktivera Overdrive där dödandet går på autopilot.

Det som gör Rage 2 särskilt underhållande är möjligheten att vara kreativ när det kommer till kombinationen av vapen och superkrafter. En vanlig strid kan inledas med att jag kastar mig från toppen av ett hustak för att slå ner mitt i en grupp fiender med en uppladdad Hulksmash. Innan någon hinner reagera aktiverar jag en virvelvindskapande granat som kastar upp de förlamade kropparna i luften varpå jag följer upp med en dos maskingevärseld. Innan krutröken lagt sig vinklar jag och kastar min treeggade bumerang för att fånga några av fienderna som befinner sig bakom skydd, samtidigt som hagelbrakaren omvandlar mina sista mål till slafsig köttfärs. I dessa stunder av orkestrerad masslakt är Rage 2 inget mindre än ren och skär spelmagi.

"En annan favorit är den till synes anspråkslösa eldpuffran som täcker fienderna i krut"

Men det finns såklart fler vapen utöver det klassiska standardutbudet. Ta till exempel min personliga favorit: ett gravitationsgevär som används för att slunga fiender in i varandra eller in i byggnader för en köttig smocka. Funktionsmässigt påminner den om den fysikbaserade änterhaken från Just Cause-serien och den kan precis som allt annat kombineras fritt med Walkers övriga superkrafter. En annan favorit är den till synes anspråkslösa eldpuffran som täcker fienderna i krut för att sedan ge dem en kram av eld efter en kaxig knäpp med fingrarna. Efter några väl valda uppgraderingar är jag i det närmaste fri att jonglera med mina fiender som om de vore hjälplösa trasdockor.

Det som förvånar mig mest är emellertid längden på spelets kampanj som jag upplever tar slut lagom till att jag hunnit bli varm i kläderna. Berättarmässigt är det inte någon höjdare, och uppdragen sträcker sig inte längre än till glorifierade fetch quests. Men det är ändå här vi finner de bästa eldstriderna i spelet, kompletta med klassiska Id-korridorer och de allra största cybermutanterna. Det är helt klart synd att vi inte fick ännu mer av den varan.

Givetvis kan du uppgradera utrustningen.

Discot överlevde apokalypsen.

När eftertexterna rullar klart har jag klockat in på dryga 15 timmar och då har jag ändå spenderat rätt mycket tid till att klara diverse sidouppdrag och samlat resurser till uppgraderingar. Allt från vapen och fordon till specialförmågor har sina egna dedikerade utvecklingsträd, så siktar du på att samla precis allt kan speltiden säkert fördubblas, om inte rentav tredubblas. Mest intressant är förstår arkerna, de stora stålvalv som egentligen var menade att förse mänskligheten med förnödenheter inför en återetablering, men som istället bidrar till att utöka Walkers ständigt växande arsenal. Att missa dessa är göra sig själv en björntjänst eftersom det tar gibbandet till helt nya nivåer.

För trots att Avalanche bemästrar konsten att skapa utflippade sandlådor är det långt ifrån huvudattraktionen i Rage 2. Den sanna spelglädjen finner du istället i de otaliga mordkombinationer som finns att upptäcka och utöva i någon av vildmarkens klaustrofobiska kloakgångar eller handsnickarade träfort.

För i stridens hetta, när Rage 2 är som allra bäst, är jag faktiskt beredd att förlåta några snedsteg.

Fotnot: Pc-versionen testad. Rage 2 släpps den 14 maj till pc, PS4 och Xbox One.

Rage 2
3
Bra
+
Känslan av ostoppbart flow i striderna
+
Variationen av superkrafter och distinkt olika vapen
+
Den neonfärgade 80-talsestetiken
-
Den öppna världen ger ett splittrat intryck
-
Bilkörningen lämnar en del att önska
-
Det abrupta slutet på kampanjen
Det här betyder betygen på FZ
Haha ja den var ju bra 😁 20/05 Haha ja jag hade en del funderingar. Men jag litar blint på dig. Nu behöver jag inte fundera längre iaf. Även den bästa gör misstag får du trösta dig med.😉 20/05 @Över45: Haha oj såg att detta stod i Rage recensionen, måste ha varit trött när jag skrev om platinum, för jag trodde jag skrev i en tråd om Days Gone. 😂 20/05 Jag gillar spelet sjukt mycket. Har riktigt roligt, bra flyt med 100 FPS där jag har allt på high. Diggar att en försäljare i staden Wellspring heter Går-illa. Charmen av att ha svenska utvecklare, som i mutant year zero. 20/05 Har dragit igång en tråd för community benchmarks. https://www.fz.se/forum/trad/434968-rage-2-benchmarks-hur-flyter-det-pa-din-dator 19/05 @trickeh2k: Måste säga att i början innan man ställt in allt optimalt så vare smetig grafik och ett jävla hackande/stuttering när man rörde musen över skärmen. MEN det gick att ordna så det blev bra! Denna videon hjälpte mig jättemycket med hackandet.... 19/05 Inte så imponerad än så länge av spelet 6 timmar in. Hade roligare och bättre körning(känsla) med Mad Max. Det jag stör mig mest på är dock hur dåligt karaktärerna ser ut när dom pratar och deras lipsync känns lite off. Förväntar mig mer av ett spel 201... 16/05 Har kört några av dem första uppdragen o tycker rage 2 har en otroligt kul spelkänsla och som recensenten sade är bilkörningen lite små ruffig men å andra sidan har man kanske haft bilarna stående i något 100 år med halvtaskig service efter apokalypsen... 16/05 det var alldeles för mycket av allting. hade jag lirat det för 20 år sen hade jag vart frälst, men jag har blivit lätt för gammal för sådana spel. 15/05 Vilket borde ses som lyckat (för vissa)! Det är få spel som lyckas hålla mig kvar efter 20 timmar. RDR2 och Stardew Valley är undantagen. 15/05
Skicka en rättelse