Actionvirtuoserna Platinum Games visar att Nier: Automata inte bara var en lyckträff.

Japanska Platinum Games är mest kända för supetighta actionrökare som Bayonetta och Vanquish, men på senare år har studion börjat använda sin fingertoppskänsla också i rollspelsprojekt. Med jrpg-titeln Nier: Automata svarvade de till ett av 2017 års bästa rollspelsupplevelser, och nu tar studion ännu en ansats mot jrpg-genren med Astral Chain för Nintendo Switch.

"Det faller på dig att rädda mänskligheten"

Till skillnad från Nier: Automata, där Square Enix udda men briljanta fågel Yoko Taro stod för manus, är Astral Chain helt och hållet en Platinum Games-produktion. Detta märks i narrativet: där Nier: Automata berättade en flummig och filosofisk historia är Astral Chain mer konventionellt. Du tar rollen som en av två tvillingar som i början arbetar som poliser. Inom kort stöter du på monster från andra dimensioner, så kallade astrala plan, och blir prompt räddad av farsgubben.

En riktigt bra handling hämmas något av platta och intetsägande karaktärer.

Centralt för både spelmekanik och handling är dina så kallade Legion-bestar.

Säg hej till konstapel Lappy!

Farsan och några utvalda poliser utgör en specialdivision vid namn Neuron som bemästrar förmågan att tämja monster från de astrala planen och styra dessa i strid. Dessa kallas Legions, och snart får du bege dig ut i strid med egna sådana. I vanlig ordning förvecklar sig saker så att det faller på dig att rädda mänskligheten från det växande hotet från Chimeras.

Att du spelar polis är inte bara ett narrativt grepp. Spelupplevelsen kan delas upp i två huvudsakliga sektioner, där utforskande av staden utgör den största delen. Med jämna mellanrum kastas du in i astrala plan där du slåss mot monster och löser pussel. Platinum har vävt in polisarbetet snyggt i upplevelsen, där spelets olika områden är fyllda av kistor att öppna, resurser att samla in, sidouppdrag att slutföra och övervakningskameror att hacka.

Detektivläget är lätt vanebildande och gör utforskandet av spelvärlden roligt.

Detektivläget kan även användas i strid för att läsa av fienders hälsonivåer.

Genom att aktivera ett digitalt detektivläge får du upp information om omgivningen och eventuella objekt och monster som befinner sig där. Detektivläget är så vanebildande att jag sannolikt spenderat 90 procent av min tid med det aktiverat. Detta i kombination med en riktigt välberättad handling gör att spelet levererar mer än bara en supertight spelkmekanisk upplevelse, vilket mer eller mindre förväntas av en Platinum-produktion vid det här laget.

På tal om det spelmekaniska har Platinum komponerat ett imponerande mångsidigt stridssystem. Du har tillgång till batonger och eldvapen för långdistansattacker, och detta kombineras med olika Legion-monster som är kopplade via kedja. Olika Legions har olika egenskaper, både i strid och i utforskande av spelvärldarna. Den fyrbenta besten kan exempelvis nosa reda på och gräva upp saker i världen medan långdistansbesten kan attackera på avstånd i strid och skjuta ner stegar.

De olika bestarnas egenskaper ger dig en diger mängd möjligheter för hur du ska överlista olika fiender och bossar i strid. Dessa möjligheter utökas ytterligare av kedjan som bestarna är fjättrade vid. Genom att sträcka ut den framför ett framrusande monster kan du få åbäket att fara och flyga, och låser du upp förmågan att ladda kedjan med energi skadas fienden ytterligare. Genom att styra din Legion runt fienden fjättras den i kedjan och du får då chansen att piska på i godan ro innan monstret bryter sig loss.

"Det vackra i stridssystemet är att det förgyller upplevelsen"

Det vackra i stridssystemet är att det förgyller upplevelsen för den som tar till sig alla de strategiska möjligheter som erbjuds. I sann Platinum-anda betygsätts striderna och under spelets första tredjedel utnyttjade jag inte alla strategiska möjligheter. När jag väl satsade på att få högre betyg och utnyttja systemen som gör de bättre betygen möjliga hände något fantastiskt: striderna blev roligare, och jag kom in i ett flyt där jag lyckades återfå full hälsa genom att utföra avslutande attacker på löpande band.

Ju bättre du lyckas i strid desto mer resurser får du till att uppgradera dina Legions och vapen. När det här kombineras med noggrant utforskande av varenda vrå i spelvärlden belönas du med fler resurser till uppgraderingar. Den här kombinationen av starkt berättande, roligt utforskande och djup, finslipad stridsmekanik skiljer Astral Chain från andra jrpg:n. Att allt detta vävs in i en bedårande läcker presentation och stämningsfulla ljudspår gör bara upplevelsen än mer fantastisk.

Din Legion är fjättrad till dig via en kedja, som kan användas för att snärja fienden.

Höga betyg ger inte bara skrytfaktor utan även bättre belöningar.

Striderna har många strategiska möjligheter som är riktigt roliga att bemästra.

Även solen har sina fläckar, och så också Astral Chain. Den tvilling du väljer att spela är en tyst protagonist som andra karaktärer talar till, men du väljer endast konversationsalternativ som de reagerar på. Detta gör huvudkaraktären något intetsägande, och karaktärerna är överlag lite platta. Detta håller upplevelsen från att tillhöra genrens giganter när det gäller berättande, men när allt runtomkring är så suveränt välsvarvat är något intetsägande karaktärsutbud inte nog för att sänka upplevelsen i någon betydande omfattning.

"En av de mest unika och imponerande titlarna i jrpg-genren på många år"

Ett tydligt tecken på att ett spel är exceptionellt bra är att jag inte kan sluta tänka på det när jag inte spelar. Under en vecka med recensionsspelande har jag kastat i mig lunchen extra snabbt bara för att kunna klämma in en 10-20 minuter Astral Chain-spelande, och den totala speltiden på strax under 30 timmar kändes lagom temposatt. Upplevelsen hann aldrig bli repetitiv och jag var hänförd av detta välsvarvade actionrollspel in i det sista.

Astral Chain är en av de mest unika och imponerande titlarna i jrpg-genren på många år, och Platinum Games är på god väg mot att etablera sig som en ledande utvecklare i genren. Jag hoppas innerligt att de fortsätter satsa på genren, och att Astral Chain är början på en ny spelserie för Switch. Om du tilltalas det minsta lilla av actionösare eller jrpg-genren och äger en Switch är Astral Chain inget mindre än en måste-titel, och ett av 2019 års bästa spel i min bok.

Astral Chain
5
Mästerligt
+
Detektivläget gör utforskande kul och givande
+
En estetisk fullträff
+
Tight stridssystem med rikliga strategiska alternativ
+
Bra temposatt berättelse
-
Något platta och oengagerande karaktärer
-
Handlingen är bra men inte fantastisk
Det här betyder betygen på FZ
Astral Chain är enligt mig årets spel tillsammans med Mario Maker 2. 08/09 @Taskman @Loevet Har Oni installerat på min burk och körde kvickt igång det för att få en färsk uppfattning av grafiken i spelet och det ser föga förvånande väldigt enkelt ut grafisk med dagens mått mätt. Men diggar det fortfarande! :) 07/09 @thebdz: Haha, när du nämner det påminner designen lite om ONI ja :D Jag minns att jag tyckte ONI såg ruskigt imponerande ut när jag läste om det (i gamla hederliga analoga tidningar) inför lanseringen. Det var väldigt snyggt när det kom, Bungie kan sin... 07/09 ONI var ruskigt bra och snyggt när det begav sig (vad jag minns). Var ju tonåring då så minnet kan svikta. Helt glömt bort det men är sjukt sugen på Astral Chain. Backloggen växer redan på Switch. 07/09 Kul med gamla rävar som blir aktiva igen btw. 07/09 Haha, damn, tänkte inte på Oni, men nu gör jag det. Underbart spel. Minnen! Tack för det. Och det här spelet (inte bara Oni!) känns ändå som nåt som vore intressant att ta sig an. 06/09 Bästa spelet från Bungie. 06/09 http://resources.mynewsdesk.com/image/upload/c_limit,dpr_1.0,f_auto,h_700,q_auto,w_690/xeplpolmnwnjj6q7vnod.jpg 06/09 Tack för utförligt svar. Jag tar ditt råd till mig och avvaktar en kort tid, sedan börjar jag nog om från börja igen med fräscha ögon. Potential och kvalité fanns där ju, helt klart. :) 06/09 Tänkte bara Oni när jag såg karaktären Ett spel som är värdigt att spela om!!! ONI!!! 06/09
Skicka en rättelse