Varför måste många överlevnadsspel vara så förbannat styltiga? Som om det inte vore illa nog att vi befinner oss i ett monsterinfesterat träskhelvete har vi också Forrest Gump-gångjärn på alla leder.

De sega kontrollerna i Hunt: Showdown är en brant tröskel att övervinna, med stapplande odöda och annat oknytt bakom varje knut och dessutom andra spelare som vill dig allt annat än väl. Jag förväntade mig inte Quake-rapphet men känner mig samtidigt långtifrån som en erfaren jägare som tjänar sitt levebröd på att mörda träskfulingar. Snarare som en ledbruten pensionär som förirrat sig ut i en mardröm.

Lador. Kända för att att innehålla spannmål och arga jättespindlar.

Så jag dör, om och om igen. Monstruösa slaktare hugger ihjäl mig, demonhundar jagar ikapp mig på en åker och gevärseld jag inte ens hinner se avslutar omgången och jag får börja från i princip noll. För din jägare är högst dödlig. Biter den i det förmultnade gräset är den borta, med all utrustning den hade på dig. Nya kan rekryteras mellan omgångarna, antingen för inga pengar alls och därmed hyfsat dåligt utrustade eller för en slant av ingame-valutan och med mer potenta prylar. Du börjar med ett femsiffrigt belopp stålar men om du inte är försiktig sinar de snabbt.

Hunt Showdown i ett nötskal

  • Varje omgång placerar dynamiskt upp till två bossar på en av två kartor.

  • Ditt första uppdrag är att hitta tre ledtrådar som avslöjar var dessa bossar befinner sig, ofta i stora lador eller katakomber.

  • När du dödat bossen måste dess själ förvisas för att frigöra två tokens.

  • Plocka upp dessa och ta er till någon av upphämtningsplatserna, även de dynamiskt placerade i början av omgången.

  • Se upp för småmonster och andra spelare, de vill dig illa.

  • Lyckas du ta dig ut levande med ett token belönas du rikligt. Dör du får du bara en viss del av erfarenhetspoängen men blir av med din jägare.

  • Spela själv eller med upp till två kompisar

  • Matchtiden är mellan 5 till 25 minuter

Precis som många andra roguelike-spel finns det uppgraderingar som är permanenta, styrda av vilken nivå Bloodline-nivå du nått. Där hittar du prylar att utrusta dina jägare med, allt från olika sorters beväpning till fällor och styrketinkturer. Du kan ta små genvägar till bättre grejer redan från start med premiumvalutan du får genom monetära investeringar, så är du riktigt cynisk kan du häva ur dig “pay to win!” men då skulle du samtidigt inte riktigt förstå Hunt: Showdown.

För när jag tillbringat mina första timmar med stillastående vatten upp till knäna (och fiender upp till öronen) börjar jag se bortom marionettstyrningen och det väldigt oförlåtande spelupplägget. Jag lyckas få sällskap av erfarna jägare som visar hur du enklast får ner bossarna och läsare på sajten, som hängt med sedan spelets Early Access-dagar, hjälper mig på traven. Framförallt lär jag mig att dra ner tempot, vara mer försiktig och använda det fenomenala ljudet för att få förvarningar om stundande konfrontationer. Jag börjar lära mig vilka vapen som passar min spelstil men också kunskapen om att det är helt ok att strunta i en strid. Kanske till och med avsluta jakten och därmed få med mig min jägare välbehållen och ett par erfarenhetspoäng från avlivandet av småmonster.

Calles fem tips i Hunt Showdown

  • Ta det piano, lyssna på omgivningarna så att du inte går rakt in i ett bakhåll. Eller anordna ett eget!

  • Undvik att göra ljud själv, de flesta småmonster går utmärkt att kniva ihjäl.

  • Läs på om vad bossarnas svagheter är, jättespindeln är till exempel känslig för eld och det finns ofta gott om oljelampor att kasta på den.

  • Spela med en kompis eller använd det inbyggda matchmaking-systemet. Var dock inte förvånad om många spelare med hög nivå väljer att inte spela med dig i början.

  • De jägare du kan rekrytera utan kostnad har ofta lite sämre utrustning men du kan komplettera med egna favoriter, såsom knivar och molotovs.

I en särskilt lyckad spelomgång är vi precis på väg att starta en bossfight i kryptan under en kyrka när min kollega (man kan vara upp till tre jägare i samma grupp) signalerar att det redan finns andra området. Vi avvaktar, låter dem göra grovjobbet och lurpassar utanför. När det andra gänget kommer upp utbryter en strid bland gravstenarna. Vi misslyckas med att ta tillvara på överrumplinginitiativet, jag går ner medan partnern lyckas skjuta en av de andra. Hans kompanjon väljer att lägga benen på ryggen, bort mot närmaste diligens som ska ta honom ur matchen.

Algblomning? Testa att bada i en tjärn full av tentakler.

Jag blir upplivad, men nu har vi ett dilemma. Det är försent att jaga efter och bara kollegan har lyckas plocka på sig det mest åtråvärda i varje match, ett token från bossens döda kropp. Det finns alltid två men den flyende fienden har såklart det andra. Vi skulle kunna ta oss an banans andra monsterhövding, en jättespindel, men det innebär också en risk att förlora allt. Medan vi dividerar märker vi att någon precis har avlivat arakniden, och påbörjat den process som frigör tokens från deras lekamen, med den praktiska sidoeffekten att spektaklet markeras på kartan. Ska vi försöka ligga i bakhåll även för dem, gå in guns blazing medan de väntar eller helt enkelt strunta i det?

Det är sådana beslut, med din jägare som insats, som gör varje match i Hunt: Showdown mer nervpirrande än den i sig väldigt kusliga stämningen. Visst finns det omgångar som slutar efter några dråpliga minuter men oftast byggs nervositeten upp under tid och efter en kvart är jag ofta på helspänn. Känslan av att ta sig ur kniviga situationer, till säkerheten vid platsen för upphämtning, är svårslagbar. Som de första rundorna i Battle Royale då man lyckades hålla sig kvar till slutcirkeln.

Det är intressant att Crytek, kända för att ha mer yta än djup i sina spel, skapat en upplevelse som självklart ser bra ut men som inte är beroende av sitt yttre. Många har försökt att göra mediokra spel mer spännande genom att skohorna in saker som permadöd och dynamiska banor men Hunt: Showdown är ett av få som lyckats.

Förhoppningsvis blir dödslekarna i träskmarkerna grogrunden Cryteks överlevnad.

Hunt: Showdown
3
Bra
+
Fantastisk stämning i träsket
+
Ljudet är din vän, och fiende
+
Nästan varje match ger puls
-
Så styltig styrning
-
De första timmarna är en tröskel många kommer snubbla på
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse