En studie i konsten att lyssna på kritiken. Synd att de glömde det andra.

Det har varit intressant att följa utvecklingen av Soulsborne-genren sedan första Dark Souls slog igenom i väst. Undantaget Bloodborne och Sekiro är det förvånansvärt få spel som vågat röra sig utanför Dark Souls-mallen, inte minst när man kollar på andra utvecklare än Fromsoftware.

Lords of the Fallen och The Surge, båda utvecklade av Deck13, är jättebra exempel på det. Trots drastiska miljöskillnader och ett par egna idéer här och där är kärnan – striderna och utforskandet – orubbligt Dark Souls. Av de två lyckades The Surge bäst fånga känslan, trots dess monotona sci-fi-miljöer och fantasilösa bandesign. Det lade grunden för något bättre att komma sen, åtminstone.

Efter en knapp vecka med The Surge 2 är jag inte så säker på att de lyckades med det.

Utvecklarna har lärt från kritiken mot förra spelet, och bland annat varierat banorna mer.

Spelet tar vid direkt där föregångaren slutade. En raket innehållande nanorobotar råkar träffa ett plan din karaktär befinner sig i, vilket får det att störta tvärt i Jericho City, det här spelets hubvärld. Olycksplatsen sätts snabbt i karantän av regeringen, men nanorobotarna sprider snabbt sjukdomar bland stadens invånare och katastrofen är ett faktum.

Din karaktär och en mystisk flicka överlever kraschen, men du hamnar i koma och hon försvinner. När du vaknar upp minns du ingenting (så klart), utan kastas in i staden på jakt efter ledtrådar om vad som hänt och hur det kan stoppas.

Det är en slarvigt berättad historia, och även om utvecklarna försökt sitt bästa med att följa upp de lösa trådarna från ettan känns det aldrig tillfredsställande eller förtjänt när det händer. De teman om postapokalyps och teknologi det tar upp är uttjatade och nötta, och narrativet tyngs ner av genomgående uselt röstskådespeleri.

Det är synd, för världen de skapat har potential. Jericho Citys olika områden skiljer sig uppfriskande mycket från varandra och är en stor kontrast mot det första spelets urtråkiga industrikorridorer. Visst, jag hade gärna sett ännu större variation,men jag kan uppskatta att de försökte skapa en stad med en sammanhängande identitet. Tyvärr försvinner den illusionen när varje område är åtskilt med laddningssekvenser. Att grafiken går från snygg till ful utan varning sabbar ju också intrycket, förstås.

Bandesignen är dock rätt bra. Även om de mer eller mindre är uppdelade i korridorer känns banorna ändå stora eftersom man hela tiden hittar genvägar tillbaka till tidigare områden. I sann Metroidvania-anda finns det också platser som enbart kan nås med hjälp av utrustning från senare delar av spelet, vilket får banorna att kännas större än vad de faktiskt är.

Stridssystemet återvänder mer eller mindre intakt från ettan, men betydligt mer finjusterat och uttänkt. Förutom den skamlöst Dark Souls-iga grunden, där spelaren läser attackmönster hos fienden och avväger försvar och anfall med en ändlig uthållighetsmätare, finns ytterligare ett lager strategi i form av lemlästning. Lyckas man skada en specifik kroppsdel tillräckligt mycket kan den huggas av, vilket dels dödar fienden direkt och dels ger en loot i form av vapen, utrustning och ritningar.

Likt Bloodborne belönas du med mer liv om du är offensiv. Avvägningen mellan att parera och ducka för att hitta öppningar och frenetiskt knapphamrande för att skada och få tillbaka liv är superb, och förstärks av de passiva egenskaper man hittar som gör dessa strategier mer effektiva.

Ibland är det direkt fult.

Jag stortrivs när jag slåss i The Surge 2, inte minst eftersom variationsrikedomen i val av utrustning och taktik är så stor. Funkar inte en strategi är det busenkelt att byta till en annan. Enda gången det fallerar är när spelet trycker in för många fiender i för trånga korridorer, gissningsvis för att öka svårigheten. Det blir dock inte svårt, bara jobbigt eftersom kameran inte kan hantera det, bilduppdateringen går i golvet och den bristande AI:n löper amok. Av alla idéer att ta från Dark Souls var det nog den sämsta.

Det känns trist att Deck13 inte lyckas bättre med The Surge 2, för de verkar ha tagit till sig det mesta av kritiken mot ettan. Banorna känns större och ser annorlunda ut och striderna är mer tillfredsställande, men i sin iver att jobba på det verkar de ha glömt resten. Narrativet är uselt, grafiken är inkonsekvent och prestandan (på en vanlig PS4, åtminstone) svajig. Det känns återigen som att de lagt grunden för något bättre i framtiden, att de kan mer än det här.

Förhoppningsvis tar de in bättre röstskådisar nästa gång.

Fotnot: The Surge 2 släpps till pc, PS4 och Xbox One den 24 september. Testat på PS4.

The Surge 2
3
Bra
+
Superbt stridssystem
+
Bra miljövariation
+
Smart bandesign
-
Uselt narrativ
-
Osammanhängande grafik
-
Stundtals svajig prestanda
Det här betyder betygen på FZ
Jag tycker att det rätt konstigt. Det finns så väldans massa parametrar i livet som gör att saker och ting upplevs olika. Ålder, ekonomi, aktuella intressen, välmående, etc. Att då jämföra spel rakt av genom alla tider är.. omöjligt? Jag ser hellre på... 09/10 Det är väl inget konstigt med det, Om spel X verkligen är bättre och det går att argumentera för det så borde det få bättre betyg än spel Y. Sedan kan recensenten argumentera för att spel Y har fel betyg på grund av... Ska man inte rangordna så blir det... 29/09 Ska man sätta betyg för att rangordna blir det ju bara konstigt efter ett tag. Säg att en recensent ska betygsätta spel X och tycker att det är värt 70. Ett annat liknande spel som denna person inte gillar lika mycket har av en annan recensent fått 85.... 29/09 En recension är bara som sagt ett tyckande, subjektivt. Det går alldeles utmärkt att säga att ett spel bara är bra. Men någonstans är man tvungen att definiera hur bra eller dåligt ett spel är/vad recensenten tycker är ett bra eller dåligt spel. Det gör... 29/09 Jag tror att det som gör folk förvirrade är att man utgår från att en recension är en objektiv text. Då blir det väldigt snurrigt snabbt. 28/09 En ett till hundra betygsskala kräver ju också på något vis att det finns hundra olika relevanta åsikter om ett videospels brahet. 28/09 Inte för att det är exakt samma sak, men efter att ha studerat betyg inom skolvärlden så kan jag tycka att en siffra säger ytterst lite. Jag tycker att recensenter kan sluta med siffror helt, använd ord istället (vilket skribenterna allt som oftast gör... 27/09 "Det har varit intressant att följa utvecklingen av Soulsborne-genren sedan första Dark Souls slog igenom i väst"? Vafalls är detta för hädelse? En annan har ju följt det sedan starten! (DEMONS SOULS) 27/09 En skala från 0-100 i dagens läge är mera som 70-100, allt under det ses som skräp. Jag tycker att 1-5 är bra. Hellre skillnad på de bra betygen än på de dåliga, folk kommer ändå att undvika dåliga spel så graden av "dålighet" är onödig. 25/09 Tack för åsikterna! Ni har rätt: 1-100-skalan är överlägsen 1-5-skalan för att visa vilket spel man tycker är bättre. Mer detaljerad. Glasklar - 90 är mer än 89. Problemet med sifferbetyg är siffrorna: de ger sken av att recensioner är sanning, matemati... 24/09
Skicka en rättelse