Orimligt nog känns actionäventyret från 1998 fräschare idag.

Medievil är en märklig remake. Den är visserligen ambitiös, och helt i linje med de grafiskt pimpade nyversionerna av Crash- och Spyro-trilogierna. Frågan är hur nödvändig den är?

"Är det ens en remake? Nja"

Actionäventyret från 1998 var och – ska det visa sig – är fortfarande ett bra spel. Men en Playstation-titel som spelar i samma liga som de stora klassikerna..? Knappast. Är det ens en remake? Nja. Visserligen har jag inte spelat Medievil under det här årtusendet, men det mesta är ändå som jag minns det. Det grafiska har genomgått en plastikoperation, men bandesignen och dess innehåll känns igen. Medievil är fortfarande Medievil, vilket ska visa sig vara till dess fördel.

Premissen är också den en kvarleva från 90-talet; enkel men charmig. Sir Daniel Fortesque är "hjälten" som på ett dråpligt vis dog först av alla i det avgörande slaget mot den onde trollkarlen Zarok. Sir Dans vapenbröder gjorde ändå sitt jobb och då segraren skriver historien såg kungen till att hans favorit, Sir Dan, prisades för hjältedåd han aldrig hade utfört.

I detta livet, alltså. När Zarok 100 år senare återvänder och återuppväcker sin döda armé råkar han skaka liv i Dans ben av bara farten, som därmed får en ny chans att bli hjälten han aldrig var.

Sir Dan är en fånig och älskvärd "hjälte".

Familjen annorlunda.

Om pusslen är en lätt huvudvärk så är fienderna ofta migränattacker.

Det är så jobbigt att vakna upp och inse att man är död.

I likhet med premissen är spelet Medievil en rättfram historia. Hjulbente Dan ramlar ur sin krypta och framför honom ligger en levande död sagovärld, prydligt uppdelad i olika banor. Från inledningens kyrkogård och magiska skogar till ett flygande spökskepp och innanmätet av en myrstack. Världskartan ger dig viss valfrihet men Medievil är ändå tydligt med vilken väg som är den rätta. Och borta är alltså den gamla PS1:ans kantstötta polygoner som istället ersatts av 4k och ett yttre som påminner mer om en animerad Pixarfilm än ett antikt 3d-spel. Det ser förträffligt ut.

"Som många andra 90-talsspel höll Medievil dig inte i handen"

Enkla pussel och enklare plattformspassager varvas med det som är Medievils främsta utmaning: striderna. På sant 90-tals- och zombiemanér anfaller dessa utan några större AI-krusiduller. Bitvis är det rent enerverande när huvudlösa (bildligt som bokstavligt) zombier kastar sig över en och fågelskrämmor låser fast samt snurrar ihjäl dig. Det hjälper såklart inte att kontrollerna och kamerarörelserna är så där flytiga och flyktiga som för tjugo år sedan.

"Det är orättvist" har jag muttrat samtidigt som jag ändå inte tvekat att försöka igen.

Som många andra 90-talsspel höll Medievil dig inte i handen. Nope, snarare örfilade det upp dig med sin knotiga handflata. Nyversionen har inte en tanke på att iklä sig silkeshandskar.

Vad är en "checkpoint"? Dör du i Medievil tvingas du backa tillbaka till banans start. Det kan ibland kosta en halvtimme (och mitt tålamod). Samtidigt tvingar spelet dig upp på tå. Jag pressas att vara totalt koncentrerad på ett sätt vi sällan behöver vara idag. Mindfullness i sin bryskare form, kan man kalla det. Ibland blir det 90-tals-frustrerande™ som när en boss oneshottar mig efter en särskilt tuff bana där varje fiende redan gjort tabberas på min HP-mätare.

Det finns en rik fiendefauna och var och en kräver särskilda knep; smådjävlar som stjäl dina vapen, exploderande pumpor, teleporterande gastar och så vidare. Bossarna följer samma kreativa mönster och inte minst den första, en demon av färgat glas, är iögonfallande.

Det grafiska har gjorts om, men själva spelet är sig likt.

Sir Dans arsenal växer sig allt starkare (och konstigare).

Din farfar knuffade på saker i spel och en dag kommer dina barnbarn göra det.

Han fängslades för sitt brott mot den goda smaken.

Sir Dan har lyckligtvis en växande arsenal men det är samtidigt upp till dig hur stor den slutligen blir. Nästan varje bana har en gömd kalk men för att kunna lägga beslag på den krävs det att du dräper tillräckligt med fiender samt når banans slut. Gör du det transporteras du till Hall of Heroes där svunna tiders hjältar vilar med både vapen och förolämpningar att dela med sig av. Magiska svärd, blixtar, eldpilar och kycklingklubbor (!) är ett stickprov av Sir Daniels arsenal.

"Gamla Medievil känns nyare än någonsin"

Medievil är ingen stor klassiker. Jämfört med PS1-giganter som Silent Hill och Wipeout står det sig slätt. Inte ens i sitt skrå, action-äventyren, är det en tungviktare. Det är egentligen ett typiskt Playstation-spel från 90-talet, som producerades på löpande band. 21 år senare är dock actionspel av det här slaget i princip utrotade. Ironiskt nog gör det att gamla Medievil känns nyare än någonsin.

Skicka en rättelse