Fortfarande svårt underhållande – trots krånglig prislapp.

Vi lever i återanvändningens tidevarv, och Ubisoft drar sitt strå till stacken med en nyversion av arkadracern Trackmania Nations. Förvirrande nog heter spelet kort och gott Trackmania, precis som originalet från 2003, men det har samma bilar och miljö som det gamla freeware-spelet Nations. Det vill säga, blixtsnabb racing på fantasifulla vägar som liknar en korsning av 80-talsliret Stunt Car Racer och en bilbana från Scalextric.

"Frustrerat startar du om när du konstaterar att du måste kapa mer tid"

Det är gasen i botten som gäller mest hela tiden, med svindlande hastigheter och däck som på vissa underlag vägrar tappa greppet. Farten påminner lite om formel 1, och på samma sätt krävs att du prickar bromsen rätt tiondels sekund och hittar exakt rätt linje genom kurvorna för att skala tid och nå de där ibland ruskigt svårgreppade guldmedaljerna. Kör du online ökar pressen ytterligare när du ser hur motståndarnas bilar klarar knixigheter du misslyckas med, och du pressar reset-knappen hårt och försöker igen.

Du kör aldrig mot fysiska bilar, utan mot motståndarnas siluetter eller klockan, och frustrerat startar du om när du konstaterar att du måste kapa mer tid för att knipa guldet. Eller rentav bästa tiden någonsin på den banan. Det här är en av Trackmanias storheter – att det hela tiden utmanar dig. Få banor ger dig guldmedalj utan kamp och repetition, en hel del har rejält utmanande bästa-tider. Vilket förstås ökar endorfinbelöningen när du väl lyckas. Det är också en svaghet på sämre banor, som inte är alldeles ovanliga. Men de lyfter samtidigt fram Trackmanias andra storhet - baneditorn.

Baneditorn är stor underhållning.

Med den bygger och delar spelarna egna kreationer, och detta är spelseriens starkaste kort. I originalspelet satte jag och vännerna upp ftp-servrar att dela banor på, men i senare utgåvor är delningen förstås inbyggd, vilket med tiden ger enorma valmöjligheter. Redan nu under testspelandet innan release har jag sprungit på en del svårt underhållande banor utanför de ordinarie. Själv har jag knåpat ihop en åtminstone duglig Monza, men rent krasst är jag mer förtjust i att låta fantasin flöda fritt med loopar, hopp och andra galenskaper. Genom att bygga själv slipper jag också isbanorna, som jag inte alls gillar.

Totalt finns fyra underlag: förutom is och asfalt också halvhalkigt grus (kul) och asfalt med en puckel i mitten som gör kurvtagning i hög fart lite för chansartad för min smak. Det finns en del såna banor, där boost-plattor skjuter bilen till maxfart och du ska kryssa mellan hinder, undvika hopp och hitta en hastighet som varken skickar dig i omloppsbana eller förnedrar dig med bronsmedalj. Det finns lite för många slumpfaktorer, men å andra sidan finns då andra banor att välja. Eller så bygger man egna, kanske med modifiers som saktar ner tiden eller stänger av motorn en viss sträcka. Det ger helt andra utmaningar.

"Du måste betala för att spelet ska leva upp till förväntningarna"

Det råder aldrig några tvivel om Trackmanias familjeband, och det ger samma kickar i dag som föregångarna. Men du måste betala för att spelet ska leva upp till förväntningarna, det vill säga att du kan hämta och dela banor. Ubisoft har nämligen släppt en begränsad gratisversion och två prenumerationsalternativ. Det är så komplicerat att man gjort ett långt dokument för att förklara skillnaderna. Men kortfattat: du kan inte kör andras banor i gratisversionen. Den ger dig 25 solo- och multiplayer-banor per kvartal, en förenklad baneditor för eget bruk, lokal split screen, med mera. Men du måste betala för den avancerade baneditorn, att kunna byta banor och mycket annat. Det kostar 100 kronor per år, och vill du måla bilar, skapa och delta i klubbar, kampanjer och annat får du betala 300 kronor per år. Om jag förstått rätt får du behålla allt material du hämtat under betalperioden om du inte betalar igen, så det är inte helt i linje med Game Pass, Netflix och liknande prenumerationstjänster.

Den första av tre sätt att spela Trackmania. Bläddra för att se de andra två.

"Nya" Trackmania visar att konceptet håller än, och trots att Nadeo tryckt ur sig fler varianter på temat än nån riktigt orkar räkna så har jag kul. Samtidigt känns det slappt att remastra ett gammalt free to play-lir och i praktiken förse det med prislapp, samtidigt som man inte fixar saker som att kunna markera favoritbanor, favoritkreatörer och sånt. Personligen har jag också svårt för prislappar utan slut - jag hade mycket hellre sett en version till fast pris. För om det krävs ett långt dokument för att förklara prislappen har man inte gjort rätt.

Men ändå – svårt underhållande arkadracing som triggar tävlingsinstinkten och en baneditor som bäddar för återbesök under lång tid. Åtminstone i ett år, för 100 kronor.

Fotnot: Trackmania släpps på Uplay och Epic Games Store den 1 juli.

Trackmania
3
Bra
+
Baneditorn
+
Tighta kontroller
+
Formeln håller än
-
Rörig affärsmodell
-
En del kassa banor
-
Kunde förbättrats - de tar ju betalt nu
Det här betyder betygen på FZ
Skicka en rättelse