Wow.

Egentligen räcker det för att sammanfatta Microsoft Flight Simulator. Det plötsliga avtäckandet på E3-mässan 2019, skalan, den monumentala grafiken, detaljrikedomen, hypen. Det är en oväntad men varmt efterlängtad comeback efter fjorton års dvala. Och trots att spelidén går ut på att återge civilt, obeväpnat flygande med så lite dramatik som möjligt, finns mycket att häpna över.

Mest uppenbar är förstås grafiken. Trailers har fått hakor att hamna i stöddiga luftgropar, samtidigt som sparkonton fallit i fosterställning. Och ja - i sina bästa stunder är spelet (för enkelhtens skull säger jag "spel", även om det är en simulator) så där obegripligt snyggt som man inte riktigt hade vågat tro. Utvecklarna lyckas knyta ihop alla komplexa system av kartdata från Bing, strömning, fotogrammetri, topografiinfo och data som processas i molnet (datormoln alltså) till en trovärdig återgivning av hela jordklotet. Det gör Flight Simulator till pc-spelandets framtid - här och nu.

Wow!

Stockholm har fått en ny byggnad.

Runn har sällan varit vackrare.

Men du ska vara klar över att inte allt på jorden är lika vackert som på de här skärmdumparna. Det är det gamla vanliga flygsim-problemet: vackert på avstånd kan bli direkt fult när du kommer nära. I Stockholm saknas Kaknästornet, på dess plats finns bara en betongbyggnad av föga imponerande höjd. Istället står ett 150 meter högt, runt och kolsvart torn i stan. Och jag kan inte minnas några herrgårdsliknande, fem våningar höga lador i min uppväxtby Koberga. Hit and miss av algoritmerna. Andra, generella problem är ryckiga fordonsanimationer, ful mark, byggnader som ser ut att vara klippta ur papp och fordon som kör genom marken.

"Asobo och Microsoft har gjort ett ohyggligt bra jobb"

Det är förstås orimligt att kräva en korrekt återgivning av allt på jordklotets 148 miljoner kvadratkilometer landmassa, och det gör jag inte. Asobo och Microsoft har gjort ett ohyggligt bra jobb, så klagomålet är mest för att dämpa orimliga förväntningar. Men det är ändå slående stora kontraster mellan det vackra och fula. Ofta fullständigt bländande, men ibland ser det marginellt bättre ut än andra, äldre flygsimmar. Men även om husformer inte alltid stämmer ligger öar, vägar, berg och strandremsor för det mesta helt rätt.

Utvecklarna gör fantastiska saker med ljussättning, terrängåtergivning och moln. New York, Västindien, Alperna, Lofoten, Klippiga bergen och Runn, för att nämna några platser, bjuder vyer som är bland det vackraste du kan spela på en dator i dag. Ta gärna en tur sydväst ut från Manhattan, häpna över skalan på hamnen i Bayonne och betrakta i vördnad den massiva Verrazano-Narrows-bron som skiljer bukten söder om stan från Atlanten.

Du har 37 000 flygplatser att välja bland, och via det Google Earth-liknande jordglobsgränssnittet kan du sätta en markör var du vill på jorden och börja i luften därifrån. Svindlande! Men det är synd att kartan är så grovhuggen att jag tvingas chansa var specifika platser ligger. Det bör kunna förbättras, gärna med möjlighet att söka på orter också, inte bara flygplatser.

Grafikinställning Ultra, upplösning 2 560 x 1 440.

Samma upplösning med lägsta grafikinställningarna.

Flight Simulator är ett sandlådespel i ordets rätta bemärkelse. Det ger dig verktygen, sen är det upp till dig att skapa magin. En tutorial lotsar nybörjare genom flygandets grunder, men det finns inga såna där flygskoleliknande och senare allt mer utmanande uppdrag som i Flight Simulator X. Istället finns ett fåtal uppdragstyper, som att navigera eller landa så bra som möjligt under bökiga förhållanden, och belönas med poäng som mäts mot andras spelares. Kul kuriosa, men det känns lite halvhjärtat och om färdiga göromål ska finnas med föredrar jag bredden i FSX.

"När jag kom tillbaka var planet på väg rakt ner i marken"

Flight Simulator är mer en upplevelse du själv ger mening åt. Du kan köra det som hårdnackad sim-anhängare som stänger av alla hjälpmedel, själv startar alla system, lägger en kvart på att taxa ut till startbanan och sköter kommunikationen med kontrolltornet. Kanske sitter du redan på gedigna kunskaper om trafikflygplanen (Airbus A320 och Boeing 747 och 787; den sista finns bara i den dyraste versionen) och börjar snabbt planera för långflygning mellan några av som mest 40 högdetaljerade flygplatser. Då välkomnar du säkert också den inbyggda shoppen, där fler, högdetaljerade flygplan, miljöer och flygplatser säljs, även från tredjepart.

Många seriösa skrivbordsflygare kommer vända sig dit, för i de medföljande trafikflygplanen saknar en del reglage funktion (även om det inte spelar nån roll är det fult) och i sim-kretsar klagas det på buggar och illa fungerande autopilot. För mig, som inte tagit flygcert för dessa plan, finns de funktioner jag behöver. Men trafikflygen beter sig ibland märkligt. Jag har haft svårt att få autopiloten att sköta höjden. En gång gick min Dreamliner bärsärk på autopilot: den var inställd på att hålla höjd, kurs och fart, så jag lät den göra sitt jobb medan jag fyllde på kaffe. När jag kom tillbaka var planet på väg rakt ner i marken.

Autopiloten gör oväntade saker.

Men du kan också använda Flight Simulator för att uppleva världen, som en gränslös resecheck du betalar med din fantasi. Då passar de mindre komplexa civilflygplanen bra, för de kan starta och landa ungefär var som helst. Det finns mindre jetplan, några turboproppar, sjö- och akrobatflyg och en flock vanliga, mindre propellerplan. De är enklare att flyga men känsliga för vänder och vind, de kräver en del handpåläggning och de svarar snabbt jämfört med de tröga jätteplanen. Småttingarna avslöjar vilket fint jobb som gjorts med flygfysiken: vind, motorpådrag och luftströmmar håller dig alert bakom spakarna, lite som i de fantastiska gamla IL-2-spelen och deras högst levande flygkänsla. Men eftersom detta marknadsförs som en simulator debatteras det redan vilt om det är en "sim" eller ett "spel", och som argument används till exempel stall-hastighet och motorstyrka. Och entusiasterna kan ju vara en smula exkluderande... För min del känns det trovärdigt, och det räcker.

"En gränslös resecheck du betalar med din fantasi"

Många som annars inte flyger kommer testa Flight Simulator. De kommer hoppa in i en långsam Cub och svänga förbi jobbet, pyramiderna, Niagarafallen eller Tokyo. Kanske ta en sväng över Serengeti och leta giraffer. Och varför inte - Flight Simulator känns lika spännande som Google Maps när det var nytt, och grundversionen ingår i Game Pass. Dessutom behöver inte nyfikna sim-debutanter köpa en dyr joystick och roderpedaler, en vanlig gamepad gör jobbet om du ber spelet sköta roder, bränslemix med mera. Det går att ta sig runt med bara mus och tangentbord också, men dessa tre kombinerade känns som ett minimum för en njutbara upplevelse. Du har också en AI-pilot som tar planet den inlagda rutten när du slår på den - betydligt enklare än att programmera autopiloten. Och är man social bjuder man in ett par vänner och tar en tur i varsitt plan tillsammans i sluten grupp, med live-väder och allt. Det funkar lite bökigt nu, men blir förhoppningsvis bättre med patchar och mindre belastning. Framöver blir det även möjligt att flyga större plan tillsammans, men det är mer för seriöst lagda trafikflygare.

Bäst är förstås att flyga med ordentliga kontroller, gärna styrspak eller yoke, roderpedaler och gasreglage. Nyare enheter tilldelas kontroller automatiskt (jag har testat Honeycombs Alpha-yoke, Thrustmaster HOTAS och TRP-pedaler), som du sen kan gå in och justera och spara till egna profiler. Jag rotade även fram min gamla Microsoft Sidewinder-joystick från det sena 90-talet, men den reliken får jag själv binda kontrollerna till. Men den funkar.

Sarkofagen över den havererade Tjernobylreaktorn saknas. Tips: flyg snabbt.

Flight Simulator är ett stort och tydligt steg in i flygsimulatorernas framtid. Det både känns och ser bra ut, och jag tror faktiskt det kommer funka både för hardcore-köparna och för att stilla nyfikenheten hos en bredare publik. Men storleken och ambitionen kostar - spelet är oputsat och buggigt med ojämn prestanda och höga hårdvarukrav. SSD borde stå som minimumkrav, för laddtiderna är genomgående långa, och en SSD förbättrar prestandan. Med sänkt upplösning och detaljnivå är det spelbart med uråldrig processor och grafikkort så länge jag undviker krävande storstäder, och skippar jag 4K kan jag maxa grafiken med nyare, kraftigare komponenter. Se testdatorer nedan. Men prestandan är ojämn; det händer att jag går från 70-80 stabila bilder/sekund till under 20, och vissa gånger kväver komplexa områden som New York frameraten.

I nuläget stöds inte virtual reality alls, och det är ett stort minus. Förutom att lyfta inlevelsen i kvadrat gör VR det mycket enklare att läsa av instrumenten. Som det är nu måste jag ibland jaga mellan olika vylägen för att se både landningsbanan och väsentliga instrument. Lyckligtvis är vyerna väldigt välgjorda och jag kan konfigurera mina egna för snabbåtkomst, men VR är något annat. Det kommer i framtida uppdateringar, lyckligtvis, och jag ber en stilla bön att utvecklarna fixar anständig prestanda tills dess.

Framtiden kommer vara viktig för Flight Simulator. Det är förvisso redan nu en mycket välgjord och underhållande flygsim som binder samman hela världen och formligen skriker framtid. Men lika mycket är det en plattform för mer innehåll i form av farkoster, miljöer och skins. Som gamer van vid gamla tiders prissättning kan det svida att behöva betala dyra pengar för enskilda plan till ett spel man redan slantat fullpris för, men sim-anhängare vet redan att detta är en dyr materialsport. Men oavsett hur du ställer dig är Microsoft Flight Simulator en upplevelse med så mycket innehåll att det aldrig kommer ta slut. Om du vill.

Fotnot: Testat med dels Core I5-8600K, RTX 2080 Super, 32 GB RAM, dels Core I5-4670K, GTX 1070, 24 GB RAM. Vi fick spelet från Microsoft.

Test – Honeycomb Alpha Flight Controls

Microsoft Flight Simulator
4
Mycket bra
+
Smärtsamt vackert
+
Skalan
+
Bra mix av plan
+
Skjuter genren mot framtiden
-
Oputsat och buggigt
-
VR behövs
Det här betyder betygen på FZ