Med mina 186 cm är jag ändå hyfsat lång och när det skulle studsas orangea bollar på skolgymnastiken hade jag alltid en given plats under korgen. Någon bollkontroll har jag dock aldrig haft (vilket mina gamla innebandykamrater i Olympia IF glatt kan bekräfta) men mina speltummar är desto vassare. Med en väl uppvärmd gamepad och ett nyinstallerat NBA Live 2005 gav jag mig i kast med min basketkarriär - för första gången sedan NBA Jam på Super Nintendo.

Basketspelens utveckling stannade inte vid SNES-klassikern bara för att jag de senaste åren räddat världen från tyskar, utomjordingar och tyskar igen och det märks såklart mest på grafiken. Modellerna är välsvarvade och i likhet med Electronic Arts andra licensspel kan de som följer sporten oftast känna igen sina favoritspelare utan att tjuvkika på namnen. Har du tålamod kan du också skapa en kopia av dig själv genom att modifiera ett antal standardmodeller med olika näsor, hårtyper och så vidare, det är inget som hjälper dig att ta hem segern men en kul detalj för dig med lite skaparglädje till övers. Med en dator ur medelklassen är den platta publiken det enda som får mig direkt rynka på näsan men de märks inte så mycket när den välputsade planen blänker i kapp med lagens prestationer. Jag kan dock inte sluta undra när åskådarna i Electronic Arts sportspel ta ska klivet in i 2000-talets 3D-grafik?

Animationerna får godkänt för det stora antalet verklighetstrogna rörelser utvecklarna skapat, men övergången mellan dem kan vid vissa moment kännas lite ryckig. Bättre och smidigare övergångar hade varit önskvärt för att inte lägga märke till dem. Sportspel är sällan mycket till ögongodis men NBA Live 2005 levererar en tillräckligt bra visuell upplevelse för att det inte ska räknas som fult i mina ögon. Nästa steg för utvecklarna borde vara att implementera ”Svett Shader 1.0” så att det verkligen ser ut och känns som att killarna har spelat tre av fyra perioder och tröjorna sugit upp någon liter vätska.

Ljudet lämnar inte mycket att önska, det är väldigt likt vad andra sportspel ger ifrån sig men hela genren skulle behöva utvecklas mer för att nå de höga höjderna. Den licensierade hiphopmusiken som pressas ut ur dina högtalare i menyerna är inte det jag normalt lyssnar på. Den bidrar dock helt klart till stämningen tillsammans med jublet som arenans besökare ständigt ger ifrån sig och som ökar ju snyggare du tar poäng. Kommentatorerna lider av samma problem som har följt genren i åratal, nämligen upprepningar, upprepningar och upprepningar. Redan efter ett par matcher känns stycken ur deras dialoger igen, fördelen är att om du lyssnar på deras kritik kan du faktiskt lära dig att förbättra ditt spelande.

Utanför omklädningsrummet

NBA Live 2005 erbjuder flertalet sätt att framkalla tidigare nämnda vätska (läs svett), självklart går det att hoppa direkt in i en match för några minuters basketavkoppling men spelet erbjuder mer än så. I vad som kallas Allstar-Weekend tävlas det både i att sätta flest bollar från trepoängslinjen och att vinna domarbordets gillande genom att utföra den mest spektakulära dunken. Här kan du också låta de bästa spelarna från de östra och västra regionerna visa vilket väderstreck som är planens konungar med hjälp av dig bakom spakarna. Gillar du att själv utforma ditt lag och till exempel bestämma vad träningen ska fokusera på eller köpa in nya supertalanger kan du välja läget ”Dynasty” där du under en säsong tar kontrollen över ett lag både på och utanför planen. Har dina spelare till exempel problem med att sätta de viktiga trepoängarna kan en tränare inom just det området hyras in och hjälper inte det kan du avskeda de som inte håller måttet. Det är inte lika djuplodande som rena managerspel men det ger extra bredd för dem som så önskar.

Idag måste varenda spel ha ett flerspelarläge och har du ingen kompis i närheten kan ni istället dribbla av varandra över på nätverk och internet, det senare underlättas med Electronic Arts egen portal för onlinespel men det går utmärkt att ansluta direkt mot en IP-adress. Har du däremot ett gäng vänner i soffan kan jag rekommendera den lättanvända turneringsskaparen där upp till åtta lag kan mötas för gruppspel och efterföljande finaler.

Långa marionetter med stora fötter

För att bemästra spelarna och deras bolltrollkonster krävs antingen flinka tangentbordsfingrar eller en gamepad med hela tio knappar. Jag har dock klarat mig bra med en styrdosa med endast åtta knappar, att spela sportspel med tangentbord förtar mycket av känslan. Är din gamepad av ett större märke och nyare modell (med tio knappar) finns dussinet färdiga konfigurationer att tillgå men självklart kan du spara egna profiler. Väl nere på trägolvet känns styrningen bra, spelarna springer dit jag vill och efter några matcher utförs vältajmade direktpassningar och gravitationsföraktande dunkar utan större problem. Vill du dessutom göra det senare extra kaxigt och snyggt kan spelets träningsdel guida dig till de mer avancerade luftmanövrarna.

Kontrollerna är en av sakerna som far mest illa av utveckling till flera plattformar men så är inte fallet i NBA Live 2005, i alla fall inte på planen. I menyerna är musen det enda som fungerar, till och med när det kommer till att föra över din styrdosa eller ditt tangentbord till det lag du vill spela med, vilket kan vara förvirrande för dem som är vana vid sportspel på konsol, däribland jag.

Blickar jag tillbaks på texten här ovanför och försöker sammanfatta mitt intryck från NBA Live 2005 är jag varken extatiskt eller uttråkad. Spelets olika komponenter är alla tillräckligt välgjorda för att tjäna sitt syfte men det är inget som sänker hakan till ett nedfällt läge eller ökar salivproduktionen. Älskar du basket ger spelet dig säkerligen många trevliga timmar men är du ingen tidigare fanatiker lär du inte sitta uppe länge på nätterna för att avancera i ligan. En trea i betyg har aldrig känts så självklar som med NBA Live 2005.

Testat med:

AMD 64 3200+
nVidia GeForce Ti4200 (128MB)
512 MB minne
Windows XP (SP2)

Skicka en rättelse