Det började som ett crafting-spel placerat i en farlig, vidöppen värld där spelare fritt kunde döda varandra utanför städernas trygga murar. Därefter var det bara för segraren att plundra all loot som förloraren hade samlat på sig. En skillnad mot liknande spel var att det var stöpt i en mmorpg-mall. Dessutom var det påkostat – en "AAA"-titel från självaste Amazon. Den premissen fick det att vattnas i munnen på svältfödda pvp-fantaster.
"Spelarna tyckte att det var ganska tråkigt att bli mördade av tio snubbar i något deprimerande träsk"
Men tidiga speltester visade att de flesta spelarna tyckte att det var ganska tråkigt att bli mördade av tio snubbar i något deprimerande träsk, och förlora flera timmars framgång i ett enda sista andetag. Pvp-inriktningen var för nischad, i alla fall för det storspel som Amazon ville bygga. Så de tänkte om. Försenade spelet fler gånger än jag orkar hålla reda på. Och när New World så slutligen släpptes för några veckor sedan så fick vi något annat än vad det först beskrevs som. De som längtade efter den där brutala pvp-sandlådan kommer bli besvikna, inget snack om den saken. Men små bitar DNA finns ändå kvar i ett spel som på ett fascinerande sätt blandar komponenter från survival/crafting med mmorpg.
Jag befinner mig på en strand. Omgivningen är mörk och eländig, ungefär som den gången i mina yngre tonår när jag vaknade upp en regnig midsommardag i Borgholm. Bredvid mig på stranden (i spelet alltså) sitter en bakfull man (eller dödligt skadad, vad vet jag) som mumlar något insiktsfullt om sakernas tillstånd. Jag irrar runt lite. Plockar upp ett vapen. Lär mig att det här spelet har action combat, vilket innebär att jag behöver undvika fienders attacker genom att antingen blockera eller kasta mig undan. Traditionella klasser finns det inga. Istället är det upp till spelaren att välja om den vill använda lätt, medium eller tung rustning, vilket alla har sina för- och nackdelar. De vapen som erbjuds levlas genom att helt enkelt använda dem, och ju bättre du blir på att hantera ett visst vapen, desto fler poäng kan du sätta ut för att förbättra det ännu mer.
För att skapa saker behövs råvaror, och de får du vara så god att själv hämta.
Så du ville ha en definition av ordet "kaos"?
Plötsligt befinner jag mig i ett soldränkt semesterparadis som heter First Light. Det är en av fyra startzoner dit spelare spottas ut slumpmässigt efter att de klarat tutorialen, och den där härliga “nytt mmorpg”-känslan är total. Folk ränner runt överallt, kravlar omkring i buskarna för att hitta material till sina första primitiva verktyg, slåss mot levande döda, flår vildsvin. Det är något alldeles speciellt med att vara med när nya mmorpg lanseras. Oftast är lanseringen en teknisk mardröm (New World var inget undantag, mer om det senare) men det ryms också så mycket förväntningar och en känsla av att vara där det händer, mitt i ett stycke spelhistoria.
Den här märkliga ön heter Aeternum. Det är en plats där ingen någonsin dör. Alla bara återföds, vilket faktiskt är en rätt fyndig förklaring på den klassiska respawn-mekaniken i genren. Det är också en plats fylld av magi, med mysterier att nysta i och rikedomar att lägga vantarna på. Maktkamp blir det också, mellan de tre fraktioner som spelarna senare får möjlighet att ansluta till.
Världen är förutom märklig också otroligt vacker. I vidsträckta vyer tornar mäktiga broar, mystiska byggnader och majestätiska bergsformationer upp sig. Träden vajar tjusigt i vinden. Solens upp- och nedgångar är gastkramande fina, med vackra ljuseffekter. Det är en inramning som kittlar utforskarnerven. När det snöblandade regnet slår mot fönsterrutan i verkligenheten så vill jag bara dra för persiennerna och flytta in i den här världen. Och istället för att gå till verklighetens jobb så kan jag göra en nästan lika slitsam motsvarighet i New World istället.
"Att koka ihop spelets bästa potions är inte någonting du gör lite halvhjärtat med vänsterhanden"
En av de stadigaste grundbultarna i New Worlds fundament är nämligen crafting-systemet. Spelarna tillverkar allt från vapen och rustningar till maträtter och möbler. Och samlar in och förfinar det grundmaterial som krävs för att knåpa ihop prylarna. Systemet känns gediget och är tidskrävande. Ju längre in i det du tar dig, desto mer obscena mängder material behöver du för att komma vidare. Att koka ihop spelets bästa potions är inte någonting du gör lite halvhjärtat med vänsterhanden vid sidan av dina stridsäventyr – du behöver prioritera, planera och lägga ner mycket tid för att nå de högsta höjderna.
Design och ljussättning lockar till utforskande.
Craftingen hänger ihop med en spelardriven ekonomi. Det finns inte några behändiga försäljare att kränga dina varor till, istället behöver du vända dig till spelets öppna marknad. Den nya världen är uppdelad i flera regioner, var och en med sin egen marknad. Och med sitt eget styre. De där tre fraktionerna jag nämnde tidigare? Det är det här de krigar om – makten över territorium där segrande companies (guilds i andra spel) får bestämma skattenivån för bland annat handel, bostäder, och för att använda crafting-stationerna.
"Redan nu, när de flesta fortfarande levlar, uppstår det konflikter, drama och förhandlingar"
New World må inte längre vara den där full loot pvp-sandlådan, men spår av det lever ändå kvar i dessa konflikter, som jag gissar kommer vara spelets största behållning vid end game. Redan nu, när de flesta fortfarande levlar, uppstår det konflikter, drama och förhandlingar utifrån spelets territorium. En bra skött stad med schyssta skattenivåer kan blomma upp till en framgångsrik handelsstation, vilket är gynnsamt för såväl styre som invånarna. Grisar som chockhöjer skatterna och låter bli att uppgradera prylarna i staden för att tjäna snabba pengar, får istället se fraktioner – till och med den egna – vända sig mot dem, och låta bli att försvara staden när andra fraktioner förklarar krig. Det är en kul dynamik som ger spelarna anledning att interagera med varandra.
På pve-fronten är det dessvärre lite mer problematiskt. Där är det tydligt att den nya inriktningen mot en mer pve-orienterad upplevelse inte var helt smärtfri att implementera. Känslan är att mycket av materialet inte hann testas ordentligt, och att resurserna inte räckte hela vägen in i mål. I princip alla uppdrag är som hämtade ur valfritt mmorpg från 2006. Döda djur eller monster, ta deras hudar. Det är inte heller någon stor variation mellan fienderna. Förvänta dig att mestadels slåss mot zombier, vargar, skelett och ett och annat vildsvin. Oavsett vilken zon du befinner dig i. Är du van vid theme park-mmo:s i stil med World of Warcraft, The Elder Scrolls Online eller Final Fantasy XIV så har jag svårt att se dig bli särskilt lycklig som människa i New World. Åtminstone om pve med quests och dungeons (det finns sex stycken) är vad du huvudsakligen vill ägna dig åt.
Inget ont om Bessie, men någon hjältedöd dog hon inte.
När vi ändå är på minuskontot och rotar kan vi passa på att göra några fler insättningar. Det fullkomligt kryllar av buggar, såväl stora och spelförstörande som små men irriterande. Det lovande end game-spelläget Outpost Rush är 20 mot 20-pvp med inslag av pve, resurshantering och uppgradering av fort (lite åt Alterac Valley-hållet i gammel-WoW) är så buggat att utvecklarna tvingats stänga av det. Spelet innehåller rent generellt mängder av stavfel i text och placeholder-grafik på framförallt ikoner i crafting. Lanseringen fullkomligt mördade servrarna med timslånga köer.
Vissa har också åsikter om att spelets crafting och ekonomi är ogenomtänkt utformat, där det mest grundläggande materialet används för att skapa precis allting, vilket gör det mer värdefullt än ingredienser som borde vara mer åtråvärda. Som exempel är järn just nu dyrare än guld och silver på marknaden.
Spelarna har också börjat upptäcka att det finns få sätt att samlar pengar när de klarat av huvudstoryn och alla sidouppdrag. Däremot finns det många utgifter i form av skatter och avgifter i städerna. Detta har påbörjat en deflation av valutan, där priserna störtdyker på marknaden eftersom spelarna med koll har börjat hålla så hårt i sina pengar. Det återstår förstås att se hur det här blir på sikt, men rädslan är att nästan allting kommer förlora sitt värde om inte utvecklarna injicerar mer pengar i spelet på något sätt.
"Jag ser fram emot att logga in"
Trots alla brister, och de är ändå rätt många, så har jag faktiskt väldigt roligt när jag spelar. Visst är det irriterande när spelet kraschar fullständigt emellanåt, eller att ingen jävel vill köpa mina surt förvärvade fiskfiléer på marknaden, hur lågt jag än sätter priset. Ändå längtar jag tillbaka till Aeternum när jag varit borta en stund. Jag ser fram emot att logga in och göra små projekt åt mig själv, hugga träd i en vacker skog en stund, ta mig till närmsta stad och ställa mig vid någon crafting-bänk för att öva upp mina färdigheter inom tillverkning. Och samtidigt följa den globala chatten – skitsnacket, taktiska diskussioner om att erövra territorium, funderingar om ekonomin. Det känns givande att i ganska långsamt tempo levla upp, förbättra mitt alter ego och planera hur jag ska stärka mina stridsförmågor.
Samtidigt blickar jag framåt, till vad New World har potentialen att bli. Grunden må vara långt ifrån perfekt, ja rent ut sagt trasig på sina ställen. Men den är också intressant och underhållande. Om Amazon gör jobbet, fixar problemen och förvaltar resan framåt klokt, finns alla möjligheter att New World blir den härliga nya mmorpg-värld vi genrefans längtat efter.
