Wii Sports grundlade den hundramiljonerssuccé som Wii kom att bli, samt cementerade konsolens ständiga casual-rykte. Ville du vifta, skaka och bowla med din excentriske farbror eller skröpliga mormor var du hemma. Mer "seriösa", "äkta" gamers hade bättre alternativ.
"En genväg in i några av de mest mänskliga känslorna"
En orättvis stämpel, men nog en Nintendo var helt okej med. Särskilt med tanke på att Wii Sports med råge är konsoljättens mest sålda titel någonsin. 82,9 miljoner sålda spel skojar du inte bort, men kan å andra sidan bitvis förklaras bort då spelet ingick i Wii-paketet.
Nintendo Switch Sports har inte samma lysande förutsättningar. Det släpps fem år efter Switch-releasen och den så kallade "revolutionen" kring det sabla viftandet har definitivt kommit av sig. Dessutom är spelet tunt och ofullständigt. Golf kommer senare.
Om det är roligt...? Förbaskat! Jag svär, jublar, förbannar, tjoar och känner ruset.
Det kanske inte syns här, men fäktningen är hjärnornas kamp.
Spocco Square har en charmig inramning som för tankarna till Splatoon.
Volleyboll är en stark nykomling.
Det är styrkan hos Switch Sports. Det är en genväg in i några av de mest mänskliga känslorna. Enkelt att plocka upp och inom två röda vara i zonen. Å andra sidan har jag inga problem med att släppa taget om det. Där och då är det en sportfest, men jag längtar sällan (aldrig?) tillbaka.
Såklart är det en nackdel. Känslan är genomgående att det här hade blivit en annan slags succé för fem år sedan, om det ingått i Switch-paketet. Det lär bli tufft att toppa 82 miljoner.
Inte minst då Switch Sports känns något magert för en prislapp strax söder om 500 kronor.
Sex sporter erbjuds (den sjunde, golf, släpps utan extra kostnad i höst), där vi har både nytt och gammalt. Blått är vattnet i poolen som omsluter fäktningsplattformen. Eller "Chambara" som vi tydligen kallar det här. Nerven är hur som helst helt rätt. Vyn skiftar till förstaperson, och även om offensiven är viktig väger det än tyngre att blocka slagen från plastsvärdet (eller det uppladdningsbara svärdet eller de dubbla svärden). Det gäller att ha förmågan att ställa om sig kvickt då en del motståndare bankar på, medan andra i stället väntar på dina misstag.
Fäktningen känns fräsch på ett sätt som tennisen och badmintonen inte riktigt lyckas med. Åtminstone inte till en början. I tennisfallet är det inte konstigt då den var ikonisk i Wii Sports. Känslan är ungefär den samma, nu som 2006. Det är alltid dubbel som gäller så spelar du på egen hand kontrollerar du svingarna hos både dig själv och din "skuggfigur" framme vid nätet. Badminton är visserligen en ny gren, men känns till att börja med lite som tennis i miniatyrform: mindre plan, hälften så många spelare. "Var det allt?" frågar jag mig själv.
Icke! Det krävs mer än slumpmässigt viftande för att vinna mot skickliga tennisspelare, och detsamma gäller badminton. Spelet är ganska hemlighetsfullt – gillar't! – men snart lär du dig att slå fjäderbollarna med slag som får motståndaren ur balans. Det är tämligen läckert.
"En nytändning tack vare onlineläget"
Bowlingen har sin självklara plats och får en nytändning tack vare onlineläget (mer om detta alldeles strax). 16 spelare gör upp i "Survival Bowling" där spelarna en efter en faller bort. Bowlingen kan skruvas lite extra i och med hinder och backar, men i grunden är bowlingspelet förstås bra som det är.
Volleybollen är också, oväntat, omedelbar. Den är ny i Nintendos Sports-serie och riktigt kul i co-op då den har oväntat många ingredienser: serve, smash, block, pass och ständigt höga krav på att tajma de olika bitarna. Känslan är att den skulle kunna göra ett gediget jobb i ett expanderat, eget spel.
Fotbollen har lite med faktisk fotboll att göra, vilket kanske är bra?
Bowlingen skruvas ibland till, men är också bra som den är.
Fattigmanstennis...? Nej, badmintonen har egna styrkor.
Det kan jag inte riktigt säga om fotbollen, även om grenen är ganska kul. Till skillnad från de andra sporterna kan du här faktiskt kontrollera spelaren med en spak, och jämfört med riktig fotboll är målet enormt, planen liten och fotbollen överdimensionerad. Således har detta lite med faktisk fotboll att göra, men likväl dras jag in i match efter match.
Precis som Wii Sports är Switch Sports en lysande isbrytare. Vad som förvånar mig är hur bra det också funkar "på egen hand" online. Här samlar du poäng för att både köpa på dig nya emojis, mössor och hårstilar, liksom rankingpoäng för att stiga i graderna i sporterna. Det är dock ett misstag att det omöjligen går att begära returmatcher. I sin nuvarande form blir alla bataljer isolerade öar och därmed går en del av kämpaglöden förlorad. Gör om, gör rätt.
I slutändan är det också förgängligheten som fäller Nintendo Switch Sports. I korta ruscher är det lätt att ryckas med; jubla när din kombattant fäktas ner i plurret, svära åt ett snöpligt självmål eller göra ärovarv i vardagsrummet efter en strike som precis räddar kvar dig i bowlingen.
Flyktiga känslor. Där och då. Tack och hej. Den här gången blir det inte 82,9 miljoner, var så säker.
