Att Final Fantasy VII är såväl Square Enix som jrpg-spelens starkast lysande stjärna skulle få ifrågasätta, inte ens om de råkar ha en annan favorit. När sjuan släpptes 1997 blev det inte bara mångas introduktion till genren och serien, utan får även anses ha spelat en avgörande roll i att japanska rollspel slog igenom i väst på bred front. Square Enix förstod att det fanns utrymme att bygga vidare på sjuans popularitet, och under de kommande åren skulle spelets universum expandera i både spel- och filmform.
"En närmast obligatorisk bakgrundsstory att utforska"
Crisis Core till Playstation Portable (kort och gott: PSP) från 2007 berättade bakgrunden till händelser och personer, som bara hänvisas till i förbigående i Final Fantasy VII. I centrum står Zack Fair, en supersoldat i det ondskefulla företaget Shinras tjänst. Under resans gång möter han nyckelpersoner från FFVII, inklusive blomsterflickan Aerith, den plågade Cloud Strife och soldier-legendaren Sephiroth. Oavsett om du hänfördes av originalsjuan eller frälstes först i och med Remake på moderna plattformar har du en närmast obligatorisk bakgrundsstory att utforska.
Sephiroth är en av flera vars bakgrund fördjupas i Crisis Core.
Här får du också reda på hur Cloud lade vantarna på det ikoniska Buster Sword.
Känns som hemma för den som föll för remakesjuan.
Med Crisis Core: Final Fantasy VII - Reunion gör Square Enix något av ett mellanting mellan den totalrenovering som gjordes i FFVII Remake, och en enkel remaster. En del som lämnats till största del intakt är det actionbaserade stridssystemet, där Digital Mind Wave-systemet sticker ut. DMW kan beskrivas som en ständigt snurrande spelautomat i skärmens övre vänstra hörn, där de tre symboler som slumpas fram avgör vilken typ av bonus du får i striderna.
"Ständigt snurrande spelautomat i skärmens övre vänstra hörn"
Även om systemen är sig lika blir flytet i striderna betydligt bättre med tillgång till två styrspakar, till skillnad från PSP-originalet där vi tvingades brottas med kameran och en stackars spak. I takt med att historien fortgår eller att du klarar vissa sidouppdrag låser du upp nya karaktärer och summons-monster, som ger dig kraftfulla attacker eller stöttande förmågor.
DMW-systemet kan också slumpa fram såväl tidsbegränsade bonusar som obegränsade magipoäng, tillfällig immunitet mot magi eller fysiska attacker, och spelar även en roll när du levlar upp. Just DMW-systemen var en av de vanligaste källorna till kritik mot Crisis Core när det begav sig, men jag har alltid tyckt att det ger en oförutsägbar och kittlande variation till striderna.
Att få en lägligt framslumpad obegränsad magi eller en summon som klyver en omöjlig motståndare på mitten får mig att brista ut i glädjetjut – varje gång. Det är dessutom möjligt att skapa olika uppsättningar vapen och magi som du kan växla mellan i andningshålen.
Skulle du bita i gräset får du chansen att gå in och justera din utrustning för att bättre klara utmaningen. Detta tillsammans med kontrollmässiga framsteg gör Reunion till en mycket smidigare upplevelse, om vi jämför då och nu.
Sett till det tekniska är det en större modernisering är förväntat – men inte hela vägen. Spelet har byggts om i Unreal Engine 4, precis som i fallet med remakesjuan, men vissa objekt och texturer i omgivningen har bara uppgraderats från PSP-versionen för att se bättre ut i höga upplösningar. I vissa miljöer, framför allt under sidouppdrag, kan det märkas av att texturer och 3d-objekt är uppgraderade varianter av PSP-originalets. Inte minst när det körs i 4K-upplösning på PS5.
Karaktärernas 3d-modeller är snudd på lika avancerade som i FFVII Remake, och andra visuella finesser som ljussättning är också i toppklass. Att kunna njuta av den tekniska uppgraderingen i 4K och 60 fps gör det lite lättare att förlåta skavankerna. Mellansekvenserna är uppskalade varianter av originalen, vilket blir väldigt tydligt när resten av presentationen bjuder på en så pass rejäl modernisering. De videosekvenser som spelas när man utför summon-attacker under strider är dock nya för Reunion, och är riktigt läckra.
Striderna får ett helt annat flyt i nyversionen.
Du kan få en rad olika bonusar framslumpade under striderna.
Du låser upp nya limit breaks och summon-attacker i takt med dina framsteg.
Möten med karaktärer kan öka sannolikheten för att deras bonus dyker upp i DMZ-snurran.
Genom att laborera med Materia-fusion kan du utöka din strategiska arsenal.
En oväntad nackdel med de tekniska uppgraderingarna är att de korta laddningstiderna gör det väldigt snabbt och smidigt att kasta sig över de många sidouppdragen. Genom att blåsa igenom dessa tidigt blir du snabbt överlevlad, och bossar som ska vara formidabla motståndare blir i stället lekande lätta. Långsamma laddningstider med UMD-skivläsaren i PSP var sällan något positivt, men i Crisis Core-originalet höll det åtminstone levlandet indirekt i schack...
Kompositören Takeharu Ishimoto har arrangerat om musiken i modern tappning. Originalmusiken på en PSP med enkla in ear-hörlurar är en väsensskild upplevelse från att höra musiken på en PS5 med 3d-lurar, så en jämförelse är svår att göra enbart utifrån minne.
Att det låter prima är det inget snack om. Samtliga har också fått röster på engelska och japanska, inklusive karaktärer utanför den primära ensemblen. Det är en trevlig uppgradering över originalet där röster till största del var begränsade till videosekvenser och frontfigurer.
"Mellanting mellan en fullfjädrad remake och remaster"
Enligt utvecklarna har de med Reunion-visionen av Crisis Core siktat på ett mellanting mellan en fullfjädrad remake och en remaster, och det är precis vad de har lyckats med. Att de inte tillfört nytt innehåll innebär dock att berättelsen fortfarande är förhållandevis kort jämfört med både FFVII-originalet och Remake-versionen, och den med lite erfarenhet av genren kan dundra igenom spelet och en ansenlig mängd sidouppdrag på 16–17 timmar.
Måttstocken för en bra spelupplevelse hänger förstås inte på antalet speltimmar. Crisis Core: Final Fantasy VII - Reunion är en gedigen uppgradering av en redan mycket bra originalversion, och en utmärkt brygga in i Remake och nästa års fortsättning, Final Fantasy VII Rebirth.
Fotnot: Recensionen avser PS5-versionen. Spelet släpps även till pc, PS4, Xbox-format och Switch.
