Det finns cirka 600 fordon i Motorfest, men precis som i föregångaren är det inte alla som har fyra hjul. Här kan du även rejsa med motorcyklar, båtar och till och med flygplan, och i free roam kan du byta mellan dem när du vill. Lekplatsen är Oahu, fast med tillagt festivalområde med racingbanor och en 20 meter hög dubbelloop. Så det är tydligt vilket sorts spel man har att vänta sig.
Direkt får jag välja på vilken av ett dussin “playlists” jag vill delta i. Det är olika samlingar av race och events på ett givet tema. Förstahandsvalet blir såklart att sätta plattan i mattan i asiatiska streetbilar, och plötsligt kör jag genom ett neonbelyst downtown som påminner mer om Tokyo än Hawaii.
Ferrari eller Lambo? Den eviga frågan!
Körkänslan är klart arkadig, men man känner stor skillnad på olika bilklasser (och fordonstyper, såklart), och det är skillnad på bilar för racing, drift, offroadkörning eller formel. Det är oftast full gas som gäller, och lite strategi att i bästa Fast & Furious-anda spara boosten till rätt tillfälle. Även med en del hjälpmedel avstängda och manuell växellåda är det inte så farligt att göra misstag. Och går det bokstavligen åt skogen kan man alltid spola tillbaka några sekunder och köra vidare.
"Körkänslan är klart arkadig"
Jag gillar i grund och botten att rejsa, oavsett om det är Mario Kart eller simulatorer, så jag har kul här. Men jag märker också störningsmoment. Exempelvis är bromslinjen som ska visa mig när jag bör sakta ner i kurvorna är väldigt inkonsekvent: ibland blir den tvärröd innan jag ens behöver röra bromsen, andra gånger dyker den upp när det bara är någon meter kvar till en 90-graderssväng och jag gör 200 km/h. Så jag vågar aldrig lita på den.
Svårighetsgraden är också lite klurig: Flera lopp i rad kan jag vara topp tre utan större problem, men sedan kommer ett lopp där jag blir utklassad och spelet frågar hjälpsamt (och lite förolämpande) om jag inte bör sänka svårighetsgraden. Sedan har får jag upprepade gånger frågan om att både höja och sänka svårighetsgraden, ibland efter två tävlingar i rad, och jag pendlar mellan att vara i toppskiktet och att bli utklassad. Extra irriterande, eftersom kraven för att gå vidare från ett event varierar beroende på svårighetsgrad, så ibland måste jag vinna, ibland få topp tre, ibland bara köra klart loppet.
En anledning kan vara att det är svårt att lära sig från lopp till lopp: En playlist innehåller ett antal lopp, där jag ofta får låna en helt ny bil som ska köras på en lika ny bana. Min “egen” bil använder jag i mest i free roam när jag kör mellan events, men när jag kommer fram får jag låna en ny, och nästa lopp ytterligare en. Istället för att skärpa mina färdigheter och bemästra en bil och/eller bana blir det hela tiden improvisation. Jag hinner inte riktigt njuta av att köra en superbil på Hawaii, för jag slussas direkt vidare till nästa grej. Kul för den som vill ha variation och nyheter, lite segare för mig som gillar att bli skickligare för varje race. Men såklart, det är arkad och inte simulation, så det kanske inte är poängen heller. Men jag känner mig fortfarande frustrerad.
"Jag hinner inte riktigt njuta av att köra en superbil"
Jag uppskattar inledningsvis att inte översköljas med bilar och belöningar varje gång jag avslutar ett race eller går upp i level. Sedan ställs jag inför dilemmat om jag ska köpa den där bilen jag egentligen vill köra med, och köra om samma race jag redan kört en gång, eller köpa en helt ny bil/mc/båt och låsa upp en ny playlist jag inte kan köra annars. Det känns också som ett trist val att behöva göra.
Mot mänskligt motstånd är det roligare. Så kallade Grand Race, mot 27 andra spelare, där man måste utnyttja tre olika bilar under ett och samma race, är nyskapande och ganska kul, även om det blir mycket kaos och man inte kan räkna med att vinna, eller ens vara topp 10 varje gång. Båt- och flygplanstävlingar kan man också köra, men efter några inledande race känner jag inte att det finns något större djup i dem. Efter första testerna är det inget som lockar mig överhuvudtaget, tyvärr. Kanske intresserar det någon, men för mig känns det för stelt och enformigt med de båda klasserna för att jag ska orka engagera mig.
Något jag däremot gillar är att bilarna kan anpassas ganska ordentligt, både vad gäller prestanda och utseende. Body kits, spoilrar, sideskirts och mycket mer är tillgängligt, och vill man spendera riktiga pengar på in-game-krediter kan man även lägga till speciella saker som neon, särskilda dekaler och andra extra tillbehör. Jag har flera racingvänner som jag vet kommer att gilla detta. Blir man extra stolt över något går det till och med att ställa ut sina kreationer och låta andra rösta på dem.
"Bilarna kan anpassas ganska ordentligt"
På tal om utseende så tycker jag att spelet både ser bra ut, och flyter på bra med mitt gamla RTX 2060 Super-grafikkort. Jag är absolut ingen grafiksnobb, och Motorfest-Hawaii håller inte riktigt samma visuella klass som tydligaste konkurrentens Mexiko. Men ett spöregn i solnedgången får mig ändå att haja till och tänka att Oahu är inte så tokigt ändå. Vid några enstaka tillfällen har spelet frusit till i en halv, en sekund, men utöver det har jag inte stött på några grafiska buggar eller andra problem alls.
Till skillnad från, ahem, andra bilfestivalsspel, så finns här inga DJ:s som snackar sönder min bilsemester, men av någon anledning ska motståndare eller eventvärdar kommentera under racen och konstant vara äckligt trevliga mot varandra. Det är om möjligt ännu mer irriterande än alla radio-DJ:s jag tidigare lyssnat på. AI-assistenten i free roam är inte mycket bättre. Som tur är går det att stänga av i menyerna men då är det inga röster alls som gäller, vilket egentligen är lite bortkastat.
The Crew Motorfest är en stabil Forza Horizon-utmanare som försöker addera något nytt, men inte riktigt når hela vägen fram. Det finns ändå mycket att hämta här, framförallt för bilälskare som emellanåt lockas av motorcyklar eller andra färdmedel.
Fotnot: Spelet släpptes den 14/9 till pc, PS4/5, Xbox One/Series. Testat med Ryzen 5 2600X, RTX 2060 Super, 16 GB RAM.