Det var en gång ett annat Amerika. I en annan tid, kanske till och med en annan dimension. Ett Amerika där JFK inte blev mördad och i stället hade skapat en fasciststat. Det är där Dustborn utspelar sig. Genom ett gäng vänner på smugglingsresa genom detta alternativa USA, maskerade som punkbandet Dustborn.
"Inte speciellt populärt i det totalitära samhället"
Quantic Dreams har flirtat med dystopiska samhällen förut och det är nog ingen slump att de stöttar de norska indieutvecklarna Red Thread Games. Dustborn delar nämligen Quantics fingertoppskänsla för just dystopier och totalitära stater. Världen känns trovärdig på ett otäckt nära vis och skulle lika gärna kunna vara skådespelsplatsen för ett avsnitt av Black Mirror.
Huvudpersonen är 30-åriga Pax och med sig i turnébussen har hon sina vänner Sai, Noam, Theo och systern Ziggy. Vad alla har gemensamt är att de är så kallad ”anomals” och har superkrafter – dessvärre inte speciellt populärt i det totalitära samhället. Dessa superkrafter kommer spela en stor roll under resans gång.
"Inte speciellt populärt i det totalitära samhället"
Det börjar som ett väldigt typiskt äventyrsspel. Det faller in i samma kategori som Don't Nods Life is Strange-serie eller Telltales alla äventyrsspel. Jag går runt och letar efter saker, pratar med karaktärer och gör dialogval, vilket påverkar både spelet och relationerna till karaktärerna. Det är ett klassiskt och välbeprövat upplägg för ett äventyrsspel.
Men det bjuds också på minispel och annat som skapar variation. I och med att vi är ett punkband så ska det förstås uppträdas på scen under vår fejkade turné. Detta speglas i ett minispel som påminner om Guitar Hero där jag tajmar knapptryck till musik. Vidare finns det strider där jag både skjuter och slår på folk med ett slagträ. Där kan jag använda superkrafterna för att jämna ut oddsen. Jag har också valmöjligheter i hur jag kör med turnébussen genom att klicka på en karta. Spelet tar därmed några steg åt rollspelshållet, och det skiljer det från Don't Nods och Telltales interaktiva berättelser.
Ta en dialogtät tur genom ett totalitärt USA.
Någon som minns Guitar Hero?
Men fokus är ändå på dialogen och min relation till vännerna jag har med mig. Ett problem med många spel av den här typen är att dialogen kan kännas lite forcerad. I Life is Strange kändes det ibland som att dialogen var skriven av vuxna som försöker härma hur ungdomar pratar. Även här känns det så ibland, men överlag tycker jag utvecklarna lyckas väldigt bra med dialogen. Jag blir engagerad i mina vänner och deras livsöden, och jag lyssnar mer än gärna när de vill prata. De bästa momenten är campingplatserna vi ibland stannar på. Där får jag sätta mig ner och verkligen prata med och lära känna karaktärerna.
"Ett välgjort äventyrsspel med både hjärta och hjärna"
Spelets tecknade stil påminner om Borderlands och allt presenteras som ett seriealbum. När jag klarat ett kapitel så kan jag även läsa i seriealbumet för att följa berättelsen, vilket är ett riktigt coolt drag av utvecklarna. Animationerna och kroppsspråket säljer också in karaktärerna, deras personligheter och kemin mellan dem.
Dustborn är ett välgjort äventyrsspel med både hjärta och hjärna. Världen är intressant och allt presenteras väl med den spännande serietidningsestetiken. Det jag kan kritisera är att sättet som karaktärerna drar åt queer-hållet känns väldigt stereotypt. Kritiken handlar inte om att utvecklarna velat göra ett inkluderande gäng, utan att det ibland nästan går åt det parodiska, vilket jag inte tror är intentionen.
Striderna är inte spelets främsta styrka.
Spelet kan även kännas lite spretigt med alla små minispel, även om de oftast bryter av på ett bra vis. Striderna har också lite mer att önska. Så allt som allt landar vi i en upplevelse som känns lite av en schweizisk armékniv där de flesta momenten är godkända men aldrig superbra. Däremot är äventyrsdelen med berättelsen, dialogerna och röstskådisarna riktigt bra. Vilket också är spelets absolut starkaste sida. Utvecklarna ska dock ha en klapp på axeln för att de försöker göra lite nya saker med äventyrsgenren och göra spelet till mer än en interaktiv berättelse.
Allt som allt tycker jag Dustborn är ett bra äventyrsspel som nosar på den övre delen av betygsskalan. Men det når inte ända upp dit, utan stannar på en av de starkaste treorna jag delat ut.
Fotnot: Dustborn släpps den 20/8 till pc, PS5, Xbox Series, PS4 och Xbox One. Testat på PS5.
