“Är det här en Civ-utmanare?”
Frågan har yttrats bra många gånger genom åren när folk letat konkurrenter till Firaxis legendariska Civilization-spel. Humankind, Old World och senast Millennia är bara några av de senare exemplen på titlar som på ett eller annat sätt anammat Firaxis så lyckade koncept. Senast i raden är Ara: History Untold, och det är kanske det närmaste ett Civ-spel vi kommit som inte är just Civilization.
Utvecklat av Oxide Games, som grundades av gamla Firaxis-medarbetare (specifikt delar ur det ledande teamet bakom Civ V), är det helt uppenbart att det här även är ett medvetet försök att ge Firaxis lite välbehövlig konkurrens. Ara är en regelrätt civilisationsbyggare – axla rollen som en av ett trettiotal historiska ledare och för din civilisation från stenåldern ända in i framtiden. Eller dö medan du försöker.
Kändisarna duggar tätt. Här Jeanne d'Arc.
a
De olika ledarna är hämtade från alla möjliga tidsepoker och blandar några av tidernas mest välkända historiska figurer så som Julius Caesar och George Washington med i sammanhanget mer anonyma karaktärer som Amanirenas och Yu Gwan-sun. De har alla sina unika egenskaper som boostar din civilisation på olika sätt. Själv har jag främst bekantat mig med Cesare Beccaria och Irene som fokuserar på kunskap och teknologi respektive religion och krig.
"Alla städer har fem sätt att mäta livskvalitet"
Innan lansering har det pratats en del om Aras ”levande värld” – vilket i praktiken inte har mycket med spelmekanik att göra men förhöjer inlevelsen. Zoomar du in på exempelvis en zon där får är en resurs kommer du se fårflockar spatsera runt. Gatorna i ditt egna rike ekar inte tomma utan fylls med människor, och en lycklig stad har glada invånare och vice versa. För livskvalitet spelar roll. Alla städer har fem sätt att mäta livskvalitet: glädje, hälsa, kunskap, framgång och säkerhet. De mäts alla i 0-100, där höga siffror ger väldigt betydelsefulla bonusar medan låga gör saker desto jobbigare (en riktigt glad befolkning ökar produktionen med 50% medan invånare helt utan framgång betalar väldigt mycket lägre skatt, exempelvis).
Civ möter Risk
På tal om gator så är kartan en av de största positiva förändringarna från Civilization. Det finns en helt annan känsla av skala här, och alla regioner är organiskt formade med mer naturliga gränser än rutnät eller hexagoner. En region med många anslutningar till andra regioner tenderar att vara rikare medan en mer isolerad region – exempelvis i anslutning till en bergskedja – är lättare att försvara. Det påminner i det avseendet mer om Risk än Civilization. Varje region är i sin tur indelad i flertalet zoner, där antalet zoner varierar per region. Det är i dessa zoner man bygger sina förbättringar såsom farmer, gruvor, bostadsområden eller – så småningom – gallerior.
Det leder mig in på den största och mest betydelsefulla komponenten i Aras spelmekanik: crafting. Det här är ett djupt, expansivt system som sammanlänkar Aras myriader av resurser och varor och som är A och O för framgång. För att ge ett exempel: låt oss säga att en zon i ditt rike har resursen koppar varvid du bygger en gruva för att utvinna den. Sedermera kan du i en annan zon bygga ett myntverk som använder koppar för att göra mynt.
Mynten kan du sedan använda till olika saker, men i detta fall väljer du att använda överskottet i ditt stålverk för att göra stål. Visst, det är inte lika effektivt som att använda metall, men det gör jobbet. Stålet använder du sedan i sin tur till massor av olika ändamål – alltifrån att göra gatulampor (boostar stadens säkerhet) till traktorer (ökar bondgårdars effektivitet) eller kanske pansarvagnar. Det är ett komplext system som tar tid att bemästra och kräver en hel del mikromanagement, men det är väldigt givande.
Och mitt lilla exempel skrapar bara på ytan. Ju längre fram i tidslinjen din civilisation du kommer, desto fler grejer att jonglera blir det. Exempel: plast, el och spelkonsoler (!).Faktum är att jag suttit i timmar med att finjustera min produktion, vilket förmodligen är en bidragande anledning till att bara min industri i en kampanj gav mig mer prestigepoäng än vad någon av motståndarna hade totalt.
Krig är inte bra i verkligheten. Tyvärr inte i Ara heller.
Prestige är det primära sättet att vinna en kampanj. Genom tidens gång samlar alla civilisationer på sig prestige, och varje kampanj är indelad i tre akter där de civilisationer med minst prestige i varje akt faller i glömska (game over, alltså, och deras gamla städer blir ruiner som dina utforskare kan genomsöka efter skatter). Det finns många olika sätt att få prestige, och de grupperas inom åtta kategorier: militär, handel, regering, religion, kultur, vetenskap, industri och påverkan.
Underkokt diplomati
"Framför allt är diplomatin rätt underkokt"
Samma djup som i craftingen finns inte riktigt när det gäller diplomati eller krig. Framför allt är diplomatin rätt underkokt där det enda man gör i princip är att försöka få till ett av tre avtal (boosta ländernas forskning, ett handelsavtal som gör att du kan importera några resurser eller en militär allians) eller förklara krig. Oxide har förkunnat att man allokerat en hel del resurser på att släppa mer innehåll efter lanseringen, och förhoppningsvis är det här ett område som förbättras.
Krig är också en ganska simpel företeelse, i alla fall de jag själv deltagit i. AI:n är inte särskilt smart och dålig på att försvara sina städer som lätt intas medan fiendearméerna spatserar mot mina egna hemtrakter. Över huvud taget är Ara ganska enkelt ju närmare nutiden min civilisation kommer. Den av Oxide rekommenderade svårighetsgraden bör undvikas av genreveteraner – skruva upp den!
Det finns både guider och en wiki om du behöver hjälp.
Livskvalitet är viktigt för dina undersåtar. (De otacksamma asen...)
"Könstantinopel" börjar växa till sig.
Med det sagt är känslan att det är i multiplayer som Ara verkligen kommer till sin rätt. Att spela själv är kul, men efter ett antal genomspelningar tappar det nog en del utan mer innehåll och utbyggnad av de olika systemen (vid sidan om crafting, då). I multiplayer kan upp till hela 36 olika spelare delta, och jag kan bara föreställa mig det underbara kaos som lär uppstå därefter. Krigföring är även något som mer kommer till sin rätt där då det ändå finns en del att jobba med mot en värdig motståndare, såsom en annan människa. Ett sten-sax-påse-system finns på plats (kavalleri är bra mot bågskyttar, som är bra mot infanteri, som suger mot kavalleri, men det finns betydligt fler enhetstyper än så) och det finns olika sätt att boosta de olika varianterna.
Något annat man behöver fila på är de tekniska bitarna. Ara är förvånansvärt tungrott och även när jag skruvade ned inställningarna var det ofta en sjaskig framerate som stod till buds. Därtill är det föga förvånande ganska buggigt – säg mig den civilisationsbyggare som inte släppts buggig? Men de tekniska skavankerna och diverse oförädlade system (fler än jag har rum att ta upp här) till trots landar jag ändå i att jag helt enkelt har kul när jag sitter med Ara. Och jag vill ha mer. Mycket mer.
Fotnot: Ara: History Untold släpps den 24/9 till Windows. Testat med Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 32 GB RAM.
