Så som Lego-spelen ständigt kombinerar humor med ikoniska franchises, introducerar Lego Horizon Adventures en ny version av Aloys äventyr i Horizon-universumet. Därmed tar en speciell och mörk saga klivet till färggranna klossar. Går det ens?
"Gör äventyret lättsamt även när berättelsen tar några mörkare svängar"
Lego Horizon Adventures är en tolkning av Horizon Zero Dawn som tar sig många kreativa friheter med Aloys berättelse. Den berömda Lego-humorn är intakt, och spelet bjuder på både flörtande med den fjärde väggen och fyndiga branschskämt. Det är stundtals riktigt underhållande, och särskilt berättarröstens monologer och kommentarer är något som sticker ut och som jag vill berömma lite extra. De humoristiska inslagen, ibland nästan överraskande självironiska, ger spelet ett lekfullt lager och gör äventyret lättsamt även när berättelsen tar några mörkare svängar.
Precis allt är byggt i Lego. Nu snackar vi.
Är Lego-vatten bollhav med vassare kanter?
Hysch!
I sann Lego-anda finns olika spelarkaraktärer, som Varl.
Utmaningen med ett mer nischat varumärke som Horizon är att spelet ibland kan kännas smalt och saknar de omedelbara igenkänningsmoment som varumärken som Star Wars, Indiana Jones och Sagan om ringen erbjuder. Å andra sidan: här finns co-op, vilket gör det till en utmärkt inkörsport för en yngre spelarskara som kanske inte är redo för de "riktiga" spelen än. Det ger spelet ett extra lager av tillgänglighet och familjevänlig glädje. Indoktrinering, en Lego-bit i taget.
Lego-spelen har alltid varit en mixat Lego-bitar och "normal" grafik – en kompromiss som ofta skavt i ögonen. Men nu, för vad jag tror är första gången, får vi ett spel där allt är byggt av Lego. (Lego Builder's Journey är väl undantaget.) Och det är vackert – riktigt vackert. Spelet lyckas skapa en sammanhängande värld där till och med vattenfallen är byggda av rinnande, genomskinliga bitar. Ljussättningen, detaljrikedomen och det trogna återskapandet av Horizon-världens olika biomer förhöjer verkligen spelupplevelsen. Animationerna har dessutom fått en distinkt stop-motion-stil, hämtad från Lego-filmerna, vilket tillför en unik charm. Robosaurusarna från Horizon passar förvånansvärt bra i Lego-form, vilket är en härlig bonus.
"Indoktrinering, en Lego-bit i taget"
Ironiskt nog, trots att spelet nu innehåller mer Lego än någonsin, ges vi minimala möjligheter att smasha sönder härligheten – bortsett från när utvecklaren bestämt att vi får göra det. Det är synd, tråkigt och faktiskt ologiskt. Därtill är både banstrukturen och uppdragen något upprepande. Spelaren börjar alltid i samma miljö i varje enskilt område, för att sedan vandra vidare. Rakt på sak, sällan några större alternativa vägar att testa på. Banan öppnas upp, lekområde för strider presenteras. Slåss för glatta livet. Vandra vidare. Och gör om igen. Några bossfighter bryter mönstret. Men inte i tillräcklig utsträckning för att tvätta bort känslan av repetition. Lego-spelen är visserligen inga Witcher 3, men lite mer variation hade gillats.
Men där spelet brister i variation, kompenserar det med en kul vapenmekanik som Aloys pilbåge, Rosts Hammare och Varls spjut. Samt introduktionen av olika specialvapen som eldpilar, frostspjut och annat godis. Arsenalen är dessutom uppgraderingsbar, vilket gör att vapen som från början känns futtiga blir betydligt mer användbara med tiden. Fighterna är ett av spelets stora glädjeämnen, tack vare de taktiska möjligheterna såsom att sätta eld på både fiender och omgivning. Lura in en vilsen fiende i en frostfälla som stoppar dess framfart, eller varför inte bara fälla ett stort stentorn i plastskallen på en argsint Lego-gubbe? Denna taktiska bredd i striderna är ett smart drag som tillför ytterligare djup till spelets annars simpla upplägg. Dessutom har spelet olika svårighetsgrader, så det går absolut att skruva upp utmaningen för att möta lite mer motstånd. Ett av mina favoritspecialvapen är ett varm korv-stånd som lobbar runt exploderande korvar. Låter det helt knäppt? Det är det. Men förbannat roligt. Varje gång.
Paus.
Aloy har rätt kyla, vilket behövs.
Att gå en extra mil kan löna sig...
...för skattkistor är till för att öppna.
Norastammens byhåla, Mother's Heart, fungerar som hubben, där jag kan experimentera med olika sätt att designa byn och dess omgivningar, plocka upp extrauppdrag, köpa nya karaktärer och sysselsätta mig med annat Lego-mässigt pyssel. Här möter Horizon andra Lego-teman som City och Ninjago, vilket ger yngre spelare en chans att skapa en by som bryter mot de designregler vi vuxna ofta sätter upp. När alla uppdrag är genomspelade är det också härifrån Aloy kan ge sig ut för att jaga Apex-versioner av robosaurusarna i tidigare banor – en liten remix som ger möjlighet att spela om banorna i jakten på gula och röda specialklossar. Istället för det klassiska samlandet av ett visst antal mynt eller delar, ligger fokuset mer på äventyret och på att samla in pengar för att kunna köpa fler uppgraderingar, nya figurer och annat spännande.
Det är ingen hemlighet att Lego-spelen behöver nya idéer. Efter det utmärkta Lego Star Wars: Skywalker Saga, som kanske fick skriva det sista kapitlet för sin era, tar Lego Horizon Adventures stegen i en ny riktning – om än något försiktigt. Spelet vågar inte helt släppa sitt klassiska Lego-arv, men bidrar ändå till en framtid för Lego-spelen som känns både fräsch och lovande.
Fotnot: Lego Horizon Adventures släpps 14 november till PS5 (testat), pc och Switch.
