Recension – Darwinia

Man slängs direkt in i Darwinias handling utan att riktigt förstå vad det är som händer. En professor hälsar en välkommen till den virtuella världen Darwinia via en webbkamera och man får en snabb överblick över världen vilken kommer att bli ens tillhåll de närmaste dagarna. Man förstår strax att man på något sätt snubblat in i professorns livsprojekt i precis rätt tid. Hela skapelsen hotas nämligen av ett virus som det blir spelarens och professorns uppgift att utrota.

Strategispel, eh?

Att spelet helt klart hamnar mest i realtidsstrategifacket framgår snabbt, men inget ser heller riktigt ut som man är van vid. Resurshanteringen, enheterna, landskapen och fienderna liknar inget från andra strategispel och det kan ta ett tag innan man kommer in i det nya spelsättet. Vyn snett ovanifrån och sättet man styr enheterna på följer dock gängse strategispelspraxis och här känner man sig genast hemma.

Darwinians

Innan vi går närmare in på spelet så bör man förstå sig lite bättre på spelvärlden. Som man snabbt ser på bilderna utstrålar verkligen landskapen datoranimeringar, vilket förståeligt nog också är hela idén då äventyret utspelar sig inuti i en virtuell värld. I världen bor tusentals små gröna gubbar kallade Darwinians. Dessa små streckgubbar kan inte utföra mycket på egen hand, men de har tillsammans en till synes komplex civilisation med ritualer och gudstro som blir tydligare desto längre man spelar.

Vad som ligger till grund för storyn är att alla de små gröna tomtarna har en själ vilken egentligen bara är en liten samling data med vad ägaren upplevt under sitt liv. En själ som lämnat sin ägare går normalt igenom en lång process innan den används för att skapa en helt ny liten Darwinian (reinkarnation någon?). Viruset som har slagit sina klor i världen har dock stoppat hela kedjan så det återföds inte längre några nya små gröna gubbar. Det blir därför spelarens jobb att både utrota viruset och se till att få reinkarnationsmotorn att fungera igen.

Enheter som program

Spelarens enheter skiljer sig också markant från andra titlar i genren. Det finns nämligen i stort sett bara tre stycken och till en början kan man bara ha tre åt gången. Valmöjligheterna och användningsområdena är dock desto fler. Den mest grundläggande enheten är patrullen som består av tre till fem virtuella soldater. Detta är den egentligen den enda offensiva enheten och den man främst använder för att avancera på viruset. Den kan till skillnad från andra enheter inte lämnas för sig själv då den måste detaljstyras för att vara det minsta effektiv. Man tar med andra ord kontroll över den och väljer vad och vart den skall skjuta. Till en början består beväpningen enbart av ett laservapen, men med tiden får man tillgång till granater och raketer.

Den kanske viktigaste enheten är ändå ingenjören som känns som direkt tagen från filmen Tron. Förutom att ta över installationer, är dess viktigaste uppgift att samla in själarna som nämndes innan. När den plockat på sig tillräckligt många åker den och lämnar av dem i en kuvösmaskin som börjar spotta ut små Darwinians. Ingenjören är dock helt vapenlös och har en förmåga att alltid försöka plocka upp de själarna som ligger mitt i virusnästen, vilket gör att patrullerna oftast måste störta rakt in för att försöka rädda dem.

Den tredje enheten är en trupptransport för Darwinians. Förutom att den kan färdas under vatten kan den även sättas upp som kanontorn, vilket i sin tur manövreras av fyra Darwinians. Även om dessa också går att styra för hand fungerar de mycket väl för sig själva och är ofta ett måste för att man skall kunna försvara delar av kartan man inte har tid att titta på.

Man har också möjligheten att skapa en fjärde enhet, vilken egentligen består av en Darwinian man befordrar till Officer. Man har nämligen ingen annan möjlighet att styra de små gröna gubbarna förutom att låta en Officer ge enkla kommandon. En stor samling Darwinians uppgraderade med laservapen kan nämligen vara en utomordentlig offensiv styrka om den används rätt.

Skapa enheter genom musrörelser

Det intressanta i Darwinia är att man egentligen har oändligt med enheter. Eftersom enheterna i den virtuella världen bara handlar om program man startar så kan man starta och stoppa ett i stort sett oändligt antal. Man gör detta genom att trycka på en knapp för att få upp konsolen och sedan gör man mönster med muspekaren för att starta de olika programmen. Man har dock många fler olika mönster än de fyra enheterna jag räknade upp ovan, då man också byter vapen på patrullen genom att starta program. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra, förutom när man blir för stressad och lyckas göra fel rörelse flera gånger i följd.

AI

Man kunde kanske tro att ett spel som handlade om en virtuell värld med en avancerad levande AI också hade en tämligen intressant datorintelligens. Så är dock inte fallet. Även om de gröna gubbarnas intelligens beskrivs genom storyn och deras livscykel är komplex är de ytterst korkade. Detta är dock inget överraskande då en viktig del bakom spelet just är att man skall behöva ta hand om de små hjälplösa streckgubbarna. Likaså har viruset ingen vidare intelligens utan svärmar mest mot en när man kommer för nära.

Men även om AI:n är begränsad har Introversion på något sätt lyckats få de små stela gröna gubbarna att verka högst levande. Deras historia och ritualer beskrivs ingående och många gånger ställs man inför problem och situationer som gör att man ser mer och mer likheter mellan vår egen värd och Darwinia.

Slutord

Darwinia är ett spel som är svårt att ge ett samlat omdöme. Det har så många innovationer som är välgjorda men som är svåra att bedöma om de håller i längden. Striderna och tillvägagångssätten kan kännas något upprepande, men samtidigt är banorna så pass annorlunda att det alltid är något nytt att ta hänsyn till. Det finns klart en stor spelglädje i spelet, men hur pass länge det är kul är begränsat. Om inte annat är spelet ganska kort och man spelar kanske inte om det särskilt många gånger. Ändå tycker jag att Introversion gjort ett spel som förnyar spelstilen på ett mycket bättre sätt än många andra titlar och det är en skön frisk fläkt inom genren. Värt att notera är att spelet vad jag vet inte säljs i några vanliga affärer utan måste beställas via dess hemsida.