TrackMania: Sunrise är egentligen en uppföljare. Det föregående spelet i serien hade enbart titeln TrackMania och var i mångt och mycket likadant utformat. De båda spelen delar på samma koncept, men samtidigt vill jag akta mig för att kalla Sunrise för en expansion, inte bara därför att spelet säljs fristående, utan mest för att det innehåller en lång rad betydande ändringar från sin föregångare. TrackMania är ett spel där realismen har fått lämna plats för kreativiteten, där spelaren själv väljer i många fall hur banan ska se ut och där målet är att få en så snabb tid som möjligt. När föregångaren recenserades på FZ så blev resultatet betyg fyra av fem, med anmärkningar på bland annat buggar och dålig spelmusik.
Om du varit med ett tag har du sannolikt spelat Stunts, ett gammalt hederligt DOS-spel som släpptes 1990. I Stunts fanns ett editeringsläge där du från ett fågelperspektiv kunde lägga pussel med olika bandelar och när du var nöjd kunde du köra på den banan du precis konstruerat. Nu femton år senare gör du i TrackMania: Sunrise precis samma sak. Med hjälp av en enorm samling bandelar ska du försöka göra vägen mellan start- och mållinjen så kort som möjligt. Ju mer vägdamm du yr upp längs din vansinnesfärd desto större belöning.
Nyheter i spellägesurvalet
I TrackMania: Sunrises enspelarläge finns fyra olika spelsätt, race, puzzle, platform och crazy. Race och puzzle känns igen från det tidigare spelet. I det förstnämnda behöver du inte tänka på något i byggväg, allt du ska åstadkomma är att komma så fort i mål som möjligt. Därmed inte sagt att banorna är av det enkla slaget, tvärtom så existerar såväl långa hopp som loopar och spiraler. I puzzle ställs du inför hjärnbryderi som i vissa fall kan bli riktigt kluriga. Med ett begränsat antal banbitar till ditt förfogande ska du sammanfoga de delar som är låsta på banan. Inte nog med att du ska kunna köra från start till mål, det ska också gå så fort att fartvinden fortfarande blåser vid starten när du passerar målsnöret. För dålig fart leder till mindre stålar (eller coppers som de kallas) i belöning och är du för långsam kan det innebära att du inte ens kommer vidare.
Platform är ett spelläge som är nytt för Sunrise-spelet. Vad platform rent krasst innebär är att du inte behöver bry dig om hur lång tid du tar på dig. Du har riktigt svåra stunts framför dig innan du når målet och det du ska sträva efter är att nollställa din bil så få gånger som möjligt helst ska du klara hela banan utan avbrott. Utspridda över banan finns sedan checkpoints och när du väl har passerat en sådan kan du nollställa ditt läge till denna och köra vidare därifrån. I platform handlar det om att tajma varje stunt perfekt, men inte sällan måste du köra banan flera gånger för att hamna på en säker pallplats så du kommer vidare.
Galet spelläge ger mersmak
Det fjärde och sista spelsättet är crazy, ett spelsätt som låses upp för dig som belöning när du klarar av någon av spelets turneringar. I crazy handlar allt om en endaste kort bana, oftast med ett stort hopp eller en komplex labyrint. Du har fem minuter på dig, kör mot 12 motståndare och spelar samma bana gång på gång under detta tidsintervall. Varje gång du kommer i mål före en av dina motståndare hamnar denne i ditt lag och du måste nästa runda som ju som sagt fortfarande är på samma bana vinna över en ännu snabbare motståndare. När dina minuter är över sammanfattar spelet hur många motståndare du lyckades övervinna en tredjedel ger brons, två tredjedelar silver och om du var bäst av er alla så får du guld.
Miljömässigt finns det precis som i föregångaren tre olika områden med varsitt fordon. I den första, Island, rattar du en kraftig sportbil, vars farter på över 600km/h kanske inte är realistiska, men ändå bör upplevas. En fyrhjulsdriven och synnerligen hoppvänlig kärra blir din bästa vän i Bay-miljön medan du i Coast-miljön kör en svårrattad racerbil i en inbjudande medelhavsmiljö. De första två bilarna är lättstyrda och ger akt på ditt minsta lilla kommando i sidväg. Den tredje är dock en helt annan femma och antagligen kommer du utdela många svordommar över dess väghållningsegenskaper innan du bemästrar fordonet. Jag vill inte riktigt påstå att jag gillar idén att göra körningen svår genom att göra bilen så dålig, men efter en tids körerfarenhet bakom ratten kan även denna motoriserade heffaklump övervinnas.
Fram med papper, penna och linjal
Banbyggarläget är platsen där du får användning för all deg du tjänat under ditt rundfarande. Med din samling coppers kan du ta dig in på byggplatsen i någon av de tre miljöerna, där varje bit kostar pengar och således ger dina framgångar i spelläget dig möjlighet att bygga större banor ju duktigare du har varit. Spelet ger dig enorma möjligheter att skapa olika typer av utmaningar som du sedan kan dela med dig av, oavsett vilket av de fyra spelsätten du vill bygga till. Med tanke på hur många varianter det finns av bandelarna så råder heller inga vidare begränsningar i själva byggandet. Du kan använda varje bit på flera olika sätt - även sådana som biten ursprungligen inte var tänkt som - och så länge du gillar att få utlopp för din kreativitet är TrackMania: Sunrise ditt Mecka.
Som om inte möjligheterna att bygga själva banan vore nog har Nadeo sett till att ta med en filmklippseditor som inte går av för hackor. När du bygger en bana kan du skapa såväl introklipp, målgångsklipp och klipp som körs när du passerar en viss punkt på banan. För att bara vara en sidofunktion har utvecklarna uppenbarligen ansträngt sig ordentligt med filmediteringen, något som leder till ett stort plus i protokollet.
Gå på lektion hos Nadeo
Nadeo ska även ha extra beröm för en annan del av sitt spel. Det är företagets skolexempel av musikimplementation som förtjänar omnämnande och när jag recenserade föregångaren var min kritik stark mot just musiken. Inte nog med att den var trist och repetitiv, det fanns bara ett musikspår till varje banmiljö. Nadeo har skärpt till sig på den punkten och levererar ett gott utbud av musik när du kör omkring. Visst märker man att låtarna kommer tillbaka efter ett tag, men de är svängiga, passar stämningen och förstärker spelkänslan utan att störa eller vara i vägen precis som bra spelmusik ska.
Det stora pluset i sammanhanget går till avbrottsfriheten i musiken. Du vet säkert precis vad jag talar om när jag pekar på sådana spel där musiken upphör när banan börjar ladda, eller där det är ett musikstycke som spelas under laddningen och ett annat som börjar när banan börjar. I TrackMania: Sunrise existerar inte några sådana klipp, istället fortsätter varje låt tills den är klar och nästa börjar. Detta oavsett om du befinner dig i menyn, i editeringsläget eller på en bana.
Varde färgat ljus sade gud, och ljust blev det
TrackMania: Sunrises färgtema påminner om 80-talets glada pastellfärger, fast med en touch av neon och gradienter på ett modernt sätt. Spelets grafikmotor är begåvad med såväl dag och natt som soluppgång och solnedgång och enspelarkampanjen använder dessa fyra ljusscheman flitigt med stor variation. Den tidigare känslan av ensamhet lyser också med sin frånvaro, för miljöer som parker och kontorslandskap är återkommande i din omgivning när du kör och platsen för körandet känns mer urban än tidigare. En kul detalj i den grafiska miljön är att byggnaderna här och där har genomskinliga fönster, med texturerade rum innanför. Det låter inte som så mycket hightech, men det gör faktiskt en hel del för helhetsintrycket och perspektivintrycket när man ser att husfasaderna inte bara är platta texturer.
Multiplayerdelen är inte spelets styrka och inte heller något som under någon längre tid kommer leva kvar. En del av spelarna kommer alltid vara för upptagna med att beskåda de vackra skugg- och ljuseffekterna av de snabbt förbiflygande gatlyktorna för att märka att man i multiplayer inte kan kollidera med sina motståndare, andra kommer finna detta mycket irriterande. Men TrackMania är inte ett spel där man ska kunna förstöra för varandra, synen av motståndarna är tänkt att egga dig, inte sabotera för dig. Metoden med spökbilar är utan tvekan omdiskuterad och huruvida det för dig är bra eller dåligt lämnar jag osagt.
De sista orden innan pusslet fortsätter
Spel som TrackMania: Sunrise omgärdas ofta av en mycket viljestark grupp anhängare och Nadeos senaste skapelse kommer knappast bli något undantag. Redan nu finns många banor och utmaningar att ladda ner och färre lär det knappast bli. Sunrise är ett utmärkt tillskott i spelhyllan för den som gillar att pussla, knepa och skapa, och framför allt för den som gärna visar upp sina skapelser för andra. Det här är helt enkelt ett riktigt bra spel och skillnaden gentemot föregångaren är verkligen enorm. Tar man i beaktande att hundratals, antagligen snart tusentals hemgjorda banor finns för gratis nedladdning så är det här ett spel som aldrig tar slut. Guldmedaljen, mina damer och herrar, är således given.
Testat på:
AMD64 3200+ (2.0GHz)
2048 MB DDR (CAS2)
Radeon X850XT PE 256 MB
Windows XP SP2