Recension – SWAT4

SWAT är ett beprövat amerikanskt koncept vars handlingskraft utnyttjas först i svårare situationer, som gisslantagande eller pågående brott som begås av beväpnade brottslingar. Förkortningen står för Special Weapons And Tactics och antyder mycket om inriktningen för dessa typer av polisenheter. Det spel den här recensionen handlar om är det fjärde i serien om SWAT-styrkorna, men bara det andra som utspelas i 3D, de första två SWAT-spelen var renodlade strategispel.

I spelet får du rollen som gruppledare för en SWAT-enhet i en fiktionär amerikansk storstad. Variationen bland dina uppdrag är riklig, då du ena stunden skickas in hos en juvelerare där tungt beväpnade rånare tagit gisslan för att sedan till exempel genomsöka ett hus där en kidnappare misstänks befinna sig. Olika situationer kräver olika typer av åtgärder och till din hjälp har du fyra kollegor indelade i två team, ett rött och ett blått.

Ordergivningen är en minst sagt central del. Att själv störta hals över huvud in i ett rum är sällan en bra idé. Blir du själv nedskjuten är uppdraget över, men om någon av dina kollegor blir skadade kan resten av teamet fortsätta. Rent inställningsmässigt finns flera möjligheter att hantera ordergivningen på. Den som jag upplevde som enklast och mest praktiskt var den som var vald som standard, där höger musknapp visar en meny med olika alternativ beroende på vad du pekar på med siktet. Det finns även möjlighet att välja ett snabbkommando som spelet föreslår med mellanslagstangenten.

Att taktik är viktigt i ett spel som detta är för mig självklart. Utvecklingsteamet har haft stöd av Ken Thatcher, en före detta Element Leader med 30 års erfarenhet i SWAT-grupperingar. Thatcher har hjälpt till med att göra varje uppdrag så realistiskt som möjligt och överraskningarna är såväl många som stora. Inte sällan är det civila med i bilden så ditt val av taktik när du står framför en stängd dörr till ett rum du ska rensa är direkt avgörande för hur bra det går. Att sedan såväl motståndare som civila dyker upp på varierande platser varje gång ett uppdrag genomförs gör att du aldrig riktigt vet vad du har att vänta samtidigt som du kan spela ett uppdrag många gånger utan att det behöver bli repetitivt.

Efter varje uppdrag blir du betygssatt efter hur pass reglementsenligt ditt handlande var. Du får bonuspoäng för varje misstänkt du arresterat med livet i behåll men även minuspoäng om du glömmer att rapportera in arresterade misstänkta eller fängslade civila. De olika svårighetsgraderna dikterar bland annat hur många poäng du måste ha för att komma vidare, så spelar du på normal eller något snäpp över finns sällan utrymme för sådana misstag som att skjuta misstänkta om de inte utgör ett direkt hot mot dig.

Vapen och utrustning väljer du själv i samma skede som du blir informerad om vad du har att vänta. Ibland finns planritningar att tillgå, ibland bara enkla skisser och vid en del tillfällen har du, till skillnad från det tidigare spelet i serien, även uppbackning av prickskyttar utplacerade på närliggande tak. En kul detalj i briefingskedet är att du ibland får lyssna på 911-samtal, alltså samtal motsvarande till svenska SOS 112.

Eldkraften kommer i flera olika utföranden. Du har den klassiska M4-karbinen, MP5-varianterna och ett par hagelgevär, alla med sina karaktäristiska för- och nackdelar. Flera icke-dödliga vapen finns även, så som elpistolen Taser, paintballgevär som skjuter pepparbollar och hagelgevär som skjuter pellets. Kombinera dessa med ett flertal olika granater och du har en arsenal väl värdig varje situation du kan komma att ställas inför. Du väljer som ledare beväpning inte bara för dig själv utan för var och en av dina enskilda gruppmedlemmar.

På utrustningssidan finns jämfört med föregångaren två markanta förändringar. Spegelstaven, som så ofta används för att titta under dörrar och runt hörn, har fått lämna plats för en optiwand, en manick i stavform med en LCD-skärm på ovansidan. Fastän den är lite mindre behändig än spegelstaven gör den att du snabbt kan få en ännu klarare blick över vad som finns på andra sidan ett hörn eller en dörr. Snabbt märker man att det kan vara fördelaktigt att kontrollera nästan varenda dörr med spegelstaven, fastän det sänker tempot avsevärt. Ett annat nytt tillskott i utrustningshögen är en dörrkil som du stoppar in under en dörr med resultat att dörren inte går att öppna. Denna metod är väldigt effektiv när du ställs inför en stor byggnad med många vägar så du inte får oväntat besök bakom dig.

Medspelarnas AI är förstås en viktig komponent i ett spel som detta, där varje litet misstag kan få ödesdigra konsekvenser och nog märks det att utvecklarna lagt ner mycket tid på de andra polisernas tankekraft. Ändå når ansträngningen inte riktigt ända fram och stundvis kan man bli riktigt förbannad på sina datorstyrka kollegor. Vid ett par tillfällen har jag bevittnat hur hela min grupp en efter en stryker med när de rundar ett hörn, nedskjutna av en och samma fiende. Oftast lyckas de dock väldigt bra med sina manövrar när de tar ett rum eller spränger upp en dörr och de formationer de hela tiden rör sig på är allt som oftast såväl professionella som fina att titta på.

Nytt i detta spel är en väl genomtänkt möjlighet för dig som ledare att styra dina kollegors handlingar. Redan i det föregående spelet kunde du, med hjälp av kameror monterade på de andra polisernas hjälmar, se vad de såg, men i SWAT4 har konceptet förts något längre. Nu kan du dessutom, via denna viewport, styra deras vy och titta runt åt dem. På så sätt kan du, om du inte befinner dig på samma plats, beordra detta team att utföra vissa handlingar. En mycket god tanke, men själv efterlyser jag möjligheten att utföra synkroniserade inbrytningar från olika håll, något som just nu är väldigt svårtajmat.

Flerspelarläget lyfter ordentligt ett spel som SWAT4, förutsatt att det är välgjort. Hade SWAT4 lanserats utan coop-läge hade spelet inte ens klarat sig en vecka under skärselden från kritikerna, så som tur är kan alla uppdrag spelas på detta sätt. Faktum är att det, faktiskt inte helt oväntat, är väldigt roligt. Lyckas du samla ihop fyra kamrater där alla har ett headset så ni kan kommunicera så har du många roliga timmar framför dig. Tröttnar ni på samarbetsuppdrag finns även andra spelsätt där ni spelar mot varandra och på vissa banor får det plats så mycket som 16 personer.

Ett spel som SWAT4 är en oumbärlig partner på ett litet LAN med ett par nära vänner. Visst krävs det att man är någorlunda seriösa och anstränger sig för att inte bli nedskjutna, men när allt väl klaffar är det spelglädje till max som man har att vänta. Spelet dras med ett par små irritationsmoment som till exempel att man, trots sin tilltänkta utbildning som insatsstyrkepolis, ofta måste stå still i nästan en sekund för att kunna pricka sitt mål. Inga av dessa skavanker är dock stora nog för att inte kunna rådas bot på med en uppdatering, något som utgivaren Vivendi lovat är på väg. SWAT4 utgör helt enkelt ett spel du bör anförskaffa dig och helst då fort, innan butikshyllorna gapar tomma.