Vi befinner oss på nordliga breddgrader och kung Bores strypgrepp sätter varje vinter obönhörligen stopp för professionellt trasjoxande. Fotbollsknarkarnas metadon kommer från EA Sports, som sedan tidigt 90-tal årligen släpper nya upplagor av FIFA-serien. Därtill dyker det inför stora mästerskap upp titlar som låter dig föra favoritlaget eller älsklingsnationen till svulstiga segrar. Risk för överdos?

EA Sports dominans över flertalet sportspelsgenrer är närmast total. Skälen till detta är flera: man började relativt tidigt och är därmed rejält erfarna, företaget är så stort att det har råd att marknadsföra sina produkter ordentligt (eller köpa upp konkurrenterna, om så krävs) och slutligen gör man faktiskt bra spel. Inte helt oviktigt är att man äger rätten att använda aktuella lag och spelartrupper - ett krav för kalenderbitarna. Inför varje nysläpp måste dock både köpare och recensenter ställa sig frågan om nykomlingen är nödvändig - räcker uppdaterade lag, ett par nya rörelser och upputsad grafik för att motivera nära en femhundring i inköpskostnad? Frågan är än mer motiverad för UEFA Champions League 2004 - 2005, som landar blott ett par månader efter den senaste FIFA-titeln.

Få nyheter bland nyheterna

Det må vara svårt att hitta på nyheter till fotbollsspel som gör anspråk på att vara realistiska, men UEFA är beskaffat med ett nytt spelläge vid namn The Season. Det är en uppdragsbaserad historia som går ut på att uppnå specifika mål, exempelvis göra två mål med en viss spelare, hålla tätt bakåt en hel match eller sälja tre spelare och ersätta dem med lika många nya förmågor. Spelläget ger ensamspelarupplevelsen en annorlunda touch, men är i ärlighetens namn något vi både kan ha och mista. I övrigt är det mesta sig likt: enskild match mellan valfria lag (som innovativt nog innehåller ett par extraprylar som blir upplåsta efterhand), dubbelmöten mellan två valfria lag, egenhändigt ihopknåpade turneringar och, förstås, Champions League.

Det vilar en förbannelse över menysystemen i fotbollsspel. Att ställa in kontrollerna i det i övrigt utmärkta Pro Evolution Soccer 4 är ett äventyr i klass med att bestiga Mount Everest. EA Sports är å sin sida välkända för att skapa menyer röriga nog att göra jaktpiloter konfysa. Så också i UEFA och man undrar i sitt stilla sinne vad det är för fel på en hederlig gammal options-meny för inställningarna eller varför det ska behöva klickas upp till sex gånger för att bekräfta ett sparat val. Med tiden har vi väl mer eller mindre lärt oss leva med navigerandets brister, men det stör likväl ordentligt att man inte tar sig i kragen och ordnar saken.

Bättre upp när vi bläddrar bland tillgängliga lag (enligt uppgift 239 stycken, bland annat toppligorna i England, Spanien, Italien och Sverige). Såvitt jag kan bedöma är samtliga laguppställningar korrekta (Zlatan spelar i Juventus och Rooney i Manchester United, för att ta två säsongsaktuella ändringar), något som glädjer detaljfetiscisten inom en. Om du vill möblera om i truppen så går det bra och om du är kreativt lagd kan du skapa egna spelare eller skänka nytt utseende åt lagets manager.

Kontroller i massor

Rappa och responsiva kontroller är av största vikt i denna genre och styrningen i UEFA ger inga större anledningar att klaga, även om den inte är perfekt. Mängden skott-, passnings- och försvarsalternativ ter sig inledningsvis överväldigande, men som med allt annat ger övning färdighet. På den enkla nivån (tre svårighetsgrader finns att välja mellan) klarar du dig bra med grundmanövrar som passning, skott, nick och brytning, medan svårare inställningar bäst bemöts med de mer komplexa passnings- och anfallsalternativen. En handkontroll översållad av knappar rekommenderas, även om tangentbordet efter lite träning faktiskt fungerar.

Som brukligt med moderna fotbollsspel suger gubbarna inte åt sig bollen automatiskt när den råkar passera i närheten, du måste aktivt jobba för att få kontroll på den. Detta är bra, det försvårar forna dagars dribblande över hela planen och svårbrutna passningsexcesser. Dessvärre utnyttjas inte denna fördel fullt ut, främst på grund av korkad artificiell intelligens. Datorstyrda medspelare ödslar gladeligen energi på att tomglo medan bollen passerar en meter framför deras fötter. Därtill känns passnings- och skottsystemen ibland slumpartade, bollen går åt helt andra håll än du avser - vilken proffsspelare har jobbet kvar efter återkommande offensiva passningar tre meter bakom en vilt framrusande anfallare? Nåväl, passningssvårigheterna avhjälps genom att lära sig hantera de mer avancerade kontrollerna, genom vilka du kan få passningsmottagaren att rusa mot mål.

Man finner motståndarlagets taktik märklig och övermänskligt förutseende. Om du skickar iväg bollen (nick, undanrensning, oavsiktligt skott) befinner sig motståndaren i nio fall av tio i exakt rätt position för klanderfri nedtagning. Förvisso beror det kanske på att man velat öka spelets intensitet, men det hade i så fall kunnat göras snyggare, exempelvis så att det bara inträffade när man skickar iväg bollen till andra planhalvan, inte vid paniknickar från eget straffområde.

En inte alldeles nödvändig uppdatering

Årets första (men garanterat inte sista) fotbollstitel från EA Sports är på det hela taget ett dugligt stycke underhållning som skänker stora mängder glädje, särskilt i kamp mot ett par bekanta (se till att ha två handkontroller). Precis som vanligt med andra ord, och det är detta som är spelets kanske största brist - vi har sett allt förut och kommer få se det igen. De mest inbitna fotbollsfanatikerna finner möjligen titeln vara värd pengarna, måttligt frälsta och kritiskt tänkande konstaterar att prylar som skulle fått plats i en expansion betingar fullpris. Precis som vanligt. Om du är av åsikten att korrekta lag och spelare är absolut nödvändigt är UEFA ditt spel. Om inte, ta en titt på Pro Evolution Soccer 4, rent spelmässigt känns det stabilare än samtliga EA:s alster.

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
1 GB RAM
Windows XP (SP1)

Skicka en rättelse