Anser du att det största felet med dagens samhälle är att vi inte längre bygger hundra meter höga pyramider för våra avlidna? Längtar du tillbaka till en tid då diktatur sågs som det enda fungerande statsskicket? Älskade du att spela Caesar III och Sim City på den tiden det begav sig, eller kanske Civilization? Om ditt svar är ja på minst en av de ovanstående frågorna är Immortal Cities: Children of the Nile antagligen ett spel i din smak.

Det är inte så värst vanligt att stöta på ett strategispel där fokus ligger på något annat än krig. Förvisso har Sim-spelen alltid varit i princip helt våldsbefriade, men de tillhör undantagen och även om det i så väl Rise of Nations som Civilization III går utmärkt att vinna spelet på fredlig väg tenderar det där att vara en väldigt långsam och krånglig väg till seger. Children of the Nile (nedan kallat CotN) skiljer sig från mängden genom att ha fokus på enskilda människor snarare än militära enheter. Dessutom kontrollerar du endast en stad i taget, för att bitvis bygga upp det egyptiska riket.

Ett epos

Kampanjen i CotN sträcker sig över fem tidsåldrar. I varje ålder får du välja en av tre egyptiska städer att ta hand om, vilka motsvarar tre olika scenarion med olika svårighetsgrader. Varje enskilt scenario har därtill ett extra svårt läge för den som vill bli riktigt utmanad. Du kan därmed lätt variera spelets svårighetsgrad efter eget tycke och varva kampanjen flera gånger innan du stöter på upprepningar. Spelet har dessutom en integrerad editor med vilken du kan skapa egna scenarion och kampanjer, för ytterligare många timmars fröjdefull speltid. CotN är inget spel som kan spelas igenom på en eftermiddag - det tog mig nästan tre dagar att spela igenom tre scenarion.

Vad är det då som tar sådan tid? Som sagt har du i varje scenario kontroll över en stad, nämligen Egyptens dåvarande huvudstad. Denna befinner sig i scenariots början oftast i ett ganska uselt skick, din uppgift är att bygga upp staden genom att ge jobb åt invånarna i de omkringliggande byarna, instifta sådana samhällsnödvändiga saker som religion, omvårdnad och skatteindrivning, slå ner eventuella upprorsmakare, etablera handel med andra städer och importera de varor som staden behöver för att frodas. Samtidigt skall du göra dig själv odödlig genom att bygga upp din prestige som farao och se till att människorna i staden är nöjda med ditt styre.

Respect is everything

Även om du är farao krävs det en del för att du ska framstå som en gud i folkets ögon - ett strålande palats, en enorm pyramid till din ära och omvärdens avund, för att nämna det viktigaste. Din makt och ditt rykte mäts i prestigepoäng, som du behöver för att kunna anställa högutbildade ämbetsmän såsom präster, generaler och arbetsledare. Särskilt den förstämnda gruppen är helt nödvändig för att samhället ska fungera. Prästerna har hand om såväl gudadyrkan som läkarvård, utbildning och begravningar. I brist på någondera gör folket uppror illa kvickt, så att bygga upp sin prestige blir snabbt en fråga om att vinna eller försvinna då prestigen är direkt avgörande för hur många präster du kan ha i din tjänst.

Prestige kan lyckligtvis uppnås på ett flertal sätt - militära segrar och handelsavtal med omvärlden, en vacker huvudstad, mäktiga gravplatser för dig och övriga ur stadens överklass samt givetvis ett strålande palats bidrar till att prestigepoängen ökar. Skulle du råka dö innebär detta en kraftig nedgång i prestige, med tiden minskar prestigen dessutom automatiskt vilket gör att du hela tiden måste jobba för att upprätthålla den. Detta är lättare sagt än gjort och blir bara svårare ju längre du spelar - det finns till exempel en gräns för hur stort och imponerande du kan bygga ditt palats.

Människan i centrum

Ett intressant inslag i CotN är att människorna i staden står i spelets centrum. I exempelvis Sim City är stadens befolkning ju enbart dekorativ; i CotN har alla människor i din stad namn, jobb, familjer och önskemål. Du kan klicka på en person och se vad han jobbar med, var han bor, vad han har råkat ut för på sistone, och så vidare. Intressantast är förstås det sistnämnda eftersom det visar vad personen är missnöjd med. Det gäller att tidigt diagnosticera och åtgärda eventuella problem i staden för att inte tappa kontrollen över befolkningen. Tyvärr är folk ganska långsinta och även om ett problem åtgärdas så tar det i regel en god stund innan de som hann drabbas av det är helt nöjda igen. Detta tar en stund att lära sig men när du lärt dig spelets underliggande logik kan du tydligt se vilken inverkan dina handlingar har på staden.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse