Recension – Children of the Nile

Puts och studs

Det brukar heta att man som PC-spelare får stå ut med en viss mängd buggar till att börja med eftersom det alltid går att patcha i efterhand, men CotN uppförde sig praktiskt taget klanderfritt under mitt testande. Att kalla spelet buggfritt vore dock en överdrift, redan finns två patchar ute som löser diverse små och stora fel. Spelet kraschade ett par gånger under mitt testande, dock endast i samband med att jag tryckte alt-tab för att tillfälligt hoppa ut till skrivbordet. En trevlig detalj är att CotN hanterar system med flera bildskärmar på ett korrekt sätt, det går inte att som i vissa spel råka flytta muspekaren utanför spelets bildyta när det är i fullskärmsläge.

Grafikmotorn i CotN är hämtad från Empire Earth och gör ett riktigt bra jobb, jag kunde på min förhållandevis gamla dator spela spelet med hög detaljnivå i 1600x1200 punkters upplösning. Det blev segt först då spelet tvingades rita flera tusen människor samtidigt, ett hästjobb för vilken grafikmotor som helst. Den som har turen att sitta på en ny dator kan se fram emot en såväl smidig som grafiskt imponerande spelupplevelse med dynamiskt ljus, skuggor som ändrar sig med solens upp- och nedgång, vatteneffekter och annat visuellt godis. Skärmdumparna i den här artikeln är alla tagna på min dator, så ha i åtanke att det går att få spelet att se ännu bättre ut!

Spelet kommer på två CD-skivor där den ena används för installation och den andra för att spela. Dessutom medföljer bonusmaterial i form av en strategiguide, diverse bildmaterial, spelmusiken i MP3-format och annat godis. Helt klart trevligt att åtminstone vissa spelutvecklare lägger energi på annat än kopieringsskydd! Ett sådant har spelet dock givetvis också, det lägger till några sekunder på laddningstiden varje gång spelet skall startas men är i övrigt inte irriterande. CD-skivan måste sitta i för att spelet skall kunna startas men kan därefter tas ut.

En avslappnad spelupplevelse

Att spela CotN i normalhastighet är i min mening ruskigt segt men hastigheten är justerbar och vid 150-200% av normalhastighet känns det betydligt bättre. Detta är till stor del på grund av spelets detaljrikedom. Större byggnader och monument - pyramider särskilt - tar förklarligt nog en god stund att bygga, men bostäder och mindre hus såsom affärer går betydligt snabbare. Sådana hus byggs av de boende själva, större byggnader som producerar råvaror eller huserar ämbetsmän byggs av hantverkare och kräver dessutom råvaror i form av tegelstenar. Andra varor såsom papyrus, vapen, smycken och mat exporteras i utbyte mot lyxvaror och råmaterial. En hel del går också åt i underhåll, gruvor utanför stadens gränser och krigande arméer är exempel på saker som kan skära djupt i stadens resurser.

Just krigande är som tidigare sagts inte en särskilt stor del av CotN, men det förekommer ändå. Dels kan din stad invaderas av rövarband som stjäl och gör livet miserabelt för befolkningen, dels kan andra folk hota din dominans över Egypten. Någon risk för att din stad skall förstöras av invaderande arméer och gå under finns emellertid inte, men det händer att viktiga strategiska resurser kontrolleras av en fiende som måste undanröjas. Du kan som farao dock inte påverka själva striderna, enbart rekrytera, träna och utrusta en armé som förhoppningsvis är tillräckligt stor för att klara utmaningen. Du tar dock självfallet på dig hela äran i fall av seger - så som det lämpar sig för en farao.

Tyvärr lider CotN av standardproblemet när det gäller spel av den här typen - efter många timmars spelande tenderar det att bli repetitivt. Även om alla scenarion har något olika slutmål är de grundläggande ingredienserna ungefär desamma. Även om variationsmöjligheterna är många så finns det inte överdrivet många sätt att bygga en stad som faktiskt fungerar som den skall, och när man väl lärt sig att göra det försvinner lite av det roliga. Till CotN:s fördel skall sägas att behovet av "micromanagement" är mycket litet, en välkonstruerad stad sköter i princip sig själv, vilket låter dig som spelare ägna dig åt roligare saker såsom expansion.

Oblodigt, men roligt ändå

Sammanfattningsvis skall det sägas om CotN att det är ett utmärkt spel. Bristen på action i form av direkt krigande eller diplomati, samt att spelet stundtals uppfattas som trögt, håller nere betyget från den absoluta toppen. Bristen på multiplayerläge är förståeligt men ändå irriterande, att samtidigt kunna spela två spelare på samma karta (tillsammans eller mot varandra) hade inte alls varit fel. Det som talar för CotN är den snygga grafiken, det lättförståeliga och logiska gränssnittet, detaljrikedomen samt att det lyckas vara komplext men ändå lättspelat. Jag rekommenderar varmt CotN till den som törstar efter ett bra och oblodigt strategispel, men den som föredrar mer action och spänning gör bäst i att söka någon annanstans.